15 maj 2017

Från morsdagsrosor till styvmorsviol

Några försenade morsdagsbilder, till dem av mina vänner eller anda, som inte är med mig på Facebook. Gårdagen var solig och varm. Ha en bra majvecka, även om det just nu är mulet igen!














Foto: BM Storgårds (14.5.2017)

05 maj 2017

Lite om böcker och arbetslöshet

Går igenom en bok som är svår att få tag på och som jag lovat ge bort. Vill skriva upp en del goda råd ur den; den handlar om att skriva. Samtidigt lyssnar jag på Ykkösaamu, den finska radions morgonprogram. De talar om arbetslöshet. Om att regeringen vill att arbetslösa ska söka jobb varje vecka, eller var det rentav oftare än så? Vad då för jobb?

När jag själv vid sekelskiftet var långtidsarbetslös - ja, det var fråga om flera år - fanns det inte jobb att söka var som helst och när som helst. Hade jag inte suttit fast med min tandvård, som var krävande och komplicerad ännu i ett par år efter att jag tillfrisknat och blivit arbetsför (och -lös), så hade jag kunnat söka jobb i Österbotten eller var som helst, men nu var jag faktiskt av "laga skäl" tvungen att hålla mig nära hemknutarna. (Faktum är att jag till sist ändå tog omvägen via Österbotten och ett vikariat därborta, men det är en lite senare historia.)

Nu tänker jag på inte bara de arbetslösa själva som kanske skulle ha mera nytta av att hålla sig ajour med sitt yrke än att författa dagliga ansökningar om jobb de ändå inte kan få, utan också på alla de stackars arbetsgivare, som ska belastas med dessa massor av "tvångsansökningar" som folk kommer att sända hit och dit bara för att myndigheterna så kräver.

Man har hållit på så här också i Sverige, men hur skulle det kunna bli annat än frustrerande för alla parter? Alla som är lite äldre (vilket vissa ser dem som redan innan de fyllt 50) och som varit arbetslösa en lite längre tid har erfarenhet av att ändå genast bli ratade - av allt att döma på grund av a) sin ålder och b) det faktum att de är arbetslösa. Jobben brukar ges åt dem som vill byta jobb och kanske också avancera; arbetslösa behandlas med  misstänksamhet, som om man antog dem vara på något sätt misslyckade. Ändå vet alla att i dagens samhälle kan vem som helst drabbas av arbetslöshet! I Sverige hörde jag för några år sen talas om en som tvingades söka jobb ännu samma vecka hon efter flera års pina fick gå i ålderspension, kanske var det rentav ännu dagen innan. I annat fall hade hon gått miste om sitt stöd.

Det lär inte hjälpa vad en liten människa som jag har för åsikter i sin egen blogg, men jag säger ändå det här. Förnedring tär på krafterna, förnedring alstrar stresshormoner - jag minns mig rentav ha läst i någon hälsotidskrift att förnedring är en riskfaktor för hjärtinfarkt - och sådant vinner varken regeringen eller de arbetslösa på.

Hur det känns att vara arbetslös, att ofrivilligt pröva på utanförskap, att försöka komma igen, att rentav lyckas komma igen och hur man då bemöts och behandlas - sådant har jag också i fiktionens form gestaltat i min senaste bok Vi blir det vi ser. Kortprosa, och delvis redan i mina diktsamlingar Skörda höstlöv och Bara en grind som lutar mot skogen. Eftersom endast få recensenter har nämnt den här samhällskritiska aspekten på det jag skriver, får jag kanske lov att nämna den själv. Det vore kul att nå lite flera än hittills - av det slag av läsare som känner igen sig.

Att man använder sig av sådant man har erfarenhet av och/eller har hört andra berätta betyder - som känt, recensenter! -  inte att berättelserna eller dikterna är självbiografiska. Den enda bok där "jaget" är identiskt med mitt eget - och även då i historisk presens, med tydliga årtal angivna i de två kapitlens rubriker - är Natten skingras, dagen gryr.

Det är skillnad mellan att utgå från något och att vara identisk med något! Men det man gestaltar är det bra om man har viss kännedom om, även när man gör det i fiktionens form:




Det ursprungliga omslagsfotot är taget av Jenny Öhman. Bokens teman i sju avsnitt, av vilka fem är tudelade, inleds med följande citat:


Jag ser på ett enskilt grässtrå, det skälver kanske lite, och det tycker jag är något.”
(Knut Hamsun)

vi är inte bara det vi är
vi blir det vi ser”
(Bengt Berg)







01 maj 2017

Vavadejasaa ...!

Visst rasade vintern ut till idag!

Och solen till och med värmde.






Foto: BM Storgårds

30 april 2017

Varit ute och upplevt allvädersdagen. På en halvtimme hann jag med sol, regn och hagel, snöfläckar och vitsippor - till och med på en och samma gräsmatta, massvis med blommor som kurat ihop sig under fällen av kronblad som de förhoppningsvis viker upp i morgon. Idag är det april, i morgon maj. Det gör skillnad, tror jag!

28 april 2017

Glad Valborg och Första maj!

Hur snabbt kan en månad gå? För tre veckor sen när jag var på klassträff i Helsingfors och för första gången det här året gick omkring i småskor såg det ut att bli vår ...




... men sedan låg jag hela påsken i influensa, varefter det började snöa ...

Nu ska väl ändå vintern rasa ut, kan man tycka. När jag för fyra veckor sedan knäppte den här busken i Karis trodde jag nog den skulle sett annorlunda ut igår kväll än den verkligen gjorde:




             
               Visst spirar det ändå, närmast rötterna och jorden - av vårens och hoppets färg!


Foto: BM Storgårds

02 april 2017

Veckans söndagspromenad

Hur tror ni "rishögen" ser ut om en månad? Åtminstone är tombuteljen borta, hoppas jag. Gick samma rutt idag som för en vecka sedan.






Foto: BM Storgårds

Man kan ju inte skriva nytt alla dagar ...

... så jag visar min glädje över den här:




Med undantag av några få vet jag inte vilka tidningar som nåtts av recensionsexemplar, så om någon ser en recension någonstans - förutom dem jag redan nämnt i bloggen, i bokpresentationen här invid, i marginalen - får så gärna meddela mig. Också om det råkar vara fråga om en sågning! Det är ändå alltid böckerna man ska läsa och bilda sig en egen uppfattning om. De senaste läsarkommentarerna, per mejl och chatt för omkring en vecka sedan, har innehållit synpunkter som dessa:

Läste din nya bok pånytt, vilket var givande. ... Där finns många fina, känsliga tankar och saker och du har ett vackert, njutbart språk. Igen berördes jag också av dina ömsinta skildringar av små, sårbara djur.
 *
Hej Birgitta. Läste igår igen vissa avsnitt ur din bok. Du är verkligen en av de få att kunna skildra hur intet det känns att tidvis uppfattas eller hela tiden marginaliseras eller jobba jobba överleva. Med humor. Tack.

Omslaget är det Jenny Öhman som har fotat, vilket jag säkert nämnt förut - liksom också det att mina böcker numera har en egen Facebooksida:
https://www.facebook.com/bmstorgards/


Önskar er alla en skön ny månad!





31 mars 2017

Sista mars, med snö och sand på gatan!

Dagens bloggtext, åtminstone morgonens, får bli densamma som jag lade ut på Facebook:

Är så sömnig att jag redan druckit minst tre koppar kaffe och piggat upp mig med söta chokladbollar ... Vaknade okristligt tidigt nämligen, och kunde inte somna om för ett fasansfullt skrapande längs med gatan utanför. Så där brukar det inte låta när de äntligen tar bort sanden, tänkte jag. Det lät som en snöplog, men ändå inte - så jag tittade ut. Visst var det en sån! Ovanpå den tjocka sand som i veckor flugit omkring och skadat lungor, hals och näsa på folk hade under natten lagt sig ett tunt lager snö - och det hade man satt igång med att ploga. Vad som lät så det kunnat väcka en död måste ha varit sanden som så att säga blev plogad medsamma. Samtidigt blev den säkert ännu mera finmald än hittills, och om någon dag när snön har smält kommer den att ge ännu mera andningsbesvär än hittills. För att inte tala om de långsiktiga och i slutändan dyra konsekvenser detta smutsiga, blybemängda och hälsovådliga dammande kan ha. Kommunalpolitiker, nuvarande och blivande: Se till att sanden från våra gator tas bort i tid om vårarna!!

Njut av blötan - den varar inte länge! Men låt bli att halka!

PS En liten stund senare:
Chattade nyss med min egen stad. Där svarade man vänligt, och nu hoppas jag ärendet går framåt. Just nu måste förstås snön smälta bort innan man kan ta bort av sanden. 
Låter det här stå kvar ifall någon annan behöver bli uppmärksammad på problemet :)
 

28 mars 2017

Sista veckan i mars

Det är ändå mera på Facebook jag är, mera än på bloggen i alla fall. Igår var jag två timmar på hälsovårdscentralen ... Dagarna i frihet går alldeles för fort! Och friheten beskars alltså igår, inte bara för mig utan för flera som måste sitta i väntrummet på Karis hälsocentral i rentav mera än en timme innan de släpptes in till mottagningen. Så får det inte vara - inte när man har en bokad tid! Ute sken solen, för mig var det lunchtiden som gick förlorad, och det var inget hälsosamt jag efteråt slafsade i mig, tillsammans med en öl ... Jag var så vrålhungrig att jag köpte en pizza på hemvägen Tänkte att jag hinner gå ut och gå på kvällen, men när den kom var det med en häftig vårstorm, precis som i söndags. Det knakade i fönstren, ute på gatan syntes inte en människa, och själv gick jag därför inte ens till butiken. Följden är en hälsosam morgon idag i stället: skåpen är tomma på bröd, så till kaffet åt jag en tallrik gurka och tomat med några ostbitar och lite korv. Om ett par timmar ska jag till frissan. Och solen, den skiner igen! Om bara gatorna äntligen skulle befrias från sin vintersand vore allting perfekt ;-)





























 











Foto: BM Storgårds

26 mars 2017

Fjolårslöven, på
krattan i lidret, minner
om varifrån våren kom.
                            (Skörda höstlöv, 2004)


Ingen kratta. Inte mitt hus. Vad jag råkade se under dagens promenad.