23 augusti 2017

Säg en pensionär som inte har bråttom, och säg den pensionär som hinner blogga ... Jag har inte hunnit fast det redan gått en vecka och mera sen den bok jag gör och ger ut nu åkte iväg till tryckeriet! Varje dag är det något - och aldrig i mitt liv har dagarna förut blåst iväg så fort som under denna sommar - i den mån det varit någon sommar. Och nu är tydligt hösten på väg, för på torget stod handlarna och riktigt frös! I alla fall har jag inte bara latat mig och rullat tummarna och mumsat choklad medan jag läst romaner av Elena Ferrante, utan någonting lite har jag gjort och detta någonting lilla är nu på väg och ser utanpå och framtill ut så här:


Kataloguppgifterna är som följer:

Oterdahl, Jeanna (1879-1965)
En besynnerlig historia om tant Klara och Nalle / av Jeanna Oterdahl (1954) ; med bilder av
Karin Holmström (2017) ; redigering och efterskrift: Birgitta Maria Storgårds.
[Raseborg]: Firma B. M. Storgårds, Prosaik, 2017. [22] s., ill.
ISBN 978-952-93-9290-2 (inb.)

Enligt planerna blir det releasekaffe på Karis Antikvariat den 30 september, men mera om vad saken gäller är det bäst att ni följer med på Facebook:
https://www.facebook.com/bmstorgards/

Goda önskningar inför hösten!


27 juni 2017

Bara lite smått

Jag har svårt att tro att det gått över en månad sen jag bloggade sist, men så  tycks det vara. Kommer inte ens ihåg allt som hänt sen dess, eller vilka böcker jag har läst - jo, det gör jag förresten nog, fast de är flera. En av dem var åtminstone Peter Sandströms Laudatur, som är läsvärd för att den förutom att vara välskriven ger en inblick i hur en medelålders man med österbottnisk bakgrund och i miljön kring Åbo Akademi kan tänkas uppleva världen. Men vad bokens titel har med innehållet att göra, det kom jag aldrig underfund med. Lite synd, tycker jag - en boktitel som denna fungerar lite som ett slags "plantering". Man läser och läser och undrar när den antydda gåtan ska få ett svar, men i den här boken får den det inte. Man får ändå ta del av annat intressant på vägen!

Före Laudatur läste jag några verk av Olof Lagercrantz och efter Laudatur en bok - den allra senaste, tror jag - av Theodor Kallifatides, nämligen Ännu ett liv. Den var sån att jag skulle vilja ha den, läsa på nytt och strecka under i. Men den måste tillbaka till biblioteket, där de klassat den som roman; jag skulle nog ha sagt självbiografi - dock på intet sätt navelskådande, utan med viktiga reflektioner, inte minst kring vår tid just nu. Boken har kommit ut i år.

Som bäst har jag kopplat av med Bodil Jönssons Tio tankar om tid, inte för att den vore någon ytlig underhållning men för att det är andra gången jag läser den, medan jag i mindre avkopplande - men ändå givande - bemärkelse har läst, och ännu läser, Gunvor Stolts doktorsavhandling Att gå sin egen väg. Jeanna Oterdahls föredrag och författarskap. Varför? Jo, det ska ni få veta om en tid. Kanske när jag nästa gång ger mig tid att blogga. Jag håller nämligen på med ett eget bokprojekt, som det är för tidigt att orda mera om. Det gäller en bok jag inte själv har skrivit, och inte heller själv illustrerat, men som jag ska ge ut och presentera. Om allt går väl - och det ska det förhoppningsvis göra. Nästan alla bilderna har kommit, och - ja, jag skulle inte säga det än :)

Om någon mot förmodan vill veta vad jag hassat resten av min tid på (hassa är en onomatopoetisk och därmed bra finlandism) kan jag säga: köp av tvättmaskin (det tog en halv dag att läsa och begripa sig på bruksanvisningen), samt dito köp av balkongmatta (begagnad, på torget) och balkongstolar samt till ett ögonläkarbesök. Och midsommaren, den kom och gick. Här var det soligt och skönt på fredagseftermiddagen, men annars bara kallt och ofta regnigt. Det är nästen höstligt i luften just nu - men man har ju varit med förr! Det måste inte vara fråga om något onormalt, tror och hoppas jag, för 1959 har jag som 10-åring stått vid kokkobrasan med vantar på händerna och frusit om ryggen medan  framsidan värmdes av elden. (Eller om det var som 9-åring året innan - minnet av själva upplevelsen är i varje fall mycket tydligt.) Likaså har jag firat midsommarafton med vantar på händerna en gång på 1980-talet. Från den kvällen finns det ett foto jag inte nu ids leta fram.

Det här fotot är från i år, taget från backen mot sockenstugan invid kyrkan i Karis.




15 maj 2017

Från morsdagsrosor till styvmorsviol

Några försenade morsdagsbilder, till dem av mina vänner eller anda, som inte är med mig på Facebook. Gårdagen var solig och varm. Ha en bra majvecka, även om det just nu är mulet igen!














Foto: BM Storgårds (14.5.2017)

05 maj 2017

Lite om böcker och arbetslöshet

Går igenom en bok som är svår att få tag på och som jag lovat ge bort. Vill skriva upp en del goda råd ur den; den handlar om att skriva. Samtidigt lyssnar jag på Ykkösaamu, den finska radions morgonprogram. De talar om arbetslöshet. Om att regeringen vill att arbetslösa ska söka jobb varje vecka, eller var det rentav oftare än så? Vad då för jobb?

När jag själv vid sekelskiftet var långtidsarbetslös - ja, det var fråga om flera år - fanns det inte jobb att söka var som helst och när som helst. Hade jag inte suttit fast med min tandvård, som var krävande och komplicerad ännu i ett par år efter att jag tillfrisknat och blivit arbetsför (och -lös), så hade jag kunnat söka jobb i Österbotten eller var som helst, men nu var jag faktiskt av "laga skäl" tvungen att hålla mig nära hemknutarna. (Faktum är att jag till sist ändå tog omvägen via Österbotten och ett vikariat därborta, men det är en lite senare historia.)

Nu tänker jag på inte bara de arbetslösa själva som kanske skulle ha mera nytta av att hålla sig ajour med sitt yrke än att författa dagliga ansökningar om jobb de ändå inte kan få, utan också på alla de stackars arbetsgivare, som ska belastas med dessa massor av "tvångsansökningar" som folk kommer att sända hit och dit bara för att myndigheterna så kräver.

Man har hållit på så här också i Sverige, men hur skulle det kunna bli annat än frustrerande för alla parter? Alla som är lite äldre (vilket vissa ser dem som redan innan de fyllt 50) och som varit arbetslösa en lite längre tid har erfarenhet av att ändå genast bli ratade - av allt att döma på grund av a) sin ålder och b) det faktum att de är arbetslösa. Jobben brukar ges åt dem som vill byta jobb och kanske också avancera; arbetslösa behandlas med  misstänksamhet, som om man antog dem vara på något sätt misslyckade. Ändå vet alla att i dagens samhälle kan vem som helst drabbas av arbetslöshet! I Sverige hörde jag för några år sen talas om en som tvingades söka jobb ännu samma vecka hon efter flera års pina fick gå i ålderspension, kanske var det rentav ännu dagen innan. I annat fall hade hon gått miste om sitt stöd.

Det lär inte hjälpa vad en liten människa som jag har för åsikter i sin egen blogg, men jag säger ändå det här. Förnedring tär på krafterna, förnedring alstrar stresshormoner - jag minns mig rentav ha läst i någon hälsotidskrift att förnedring är en riskfaktor för hjärtinfarkt - och sådant vinner varken regeringen eller de arbetslösa på.

Hur det känns att vara arbetslös, att ofrivilligt pröva på utanförskap, att försöka komma igen, att rentav lyckas komma igen och hur man då bemöts och behandlas - sådant har jag också i fiktionens form gestaltat i min senaste bok Vi blir det vi ser. Kortprosa, och delvis redan i mina diktsamlingar Skörda höstlöv och Bara en grind som lutar mot skogen. Eftersom endast få recensenter har nämnt den här samhällskritiska aspekten på det jag skriver, får jag kanske lov att nämna den själv. Det vore kul att nå lite flera än hittills - av det slag av läsare som känner igen sig.

Att man använder sig av sådant man har erfarenhet av och/eller har hört andra berätta betyder - som känt, recensenter! -  inte att berättelserna eller dikterna är självbiografiska. Den enda bok där "jaget" är identiskt med mitt eget - och även då i historisk presens, med tydliga årtal angivna i de två kapitlens rubriker - är Natten skingras, dagen gryr.

Det är skillnad mellan att utgå från något och att vara identisk med något! Men det man gestaltar är det bra om man har viss kännedom om, även när man gör det i fiktionens form:




Det ursprungliga omslagsfotot är taget av Jenny Öhman. Bokens teman i sju avsnitt, av vilka fem är tudelade, inleds med följande citat:


Jag ser på ett enskilt grässtrå, det skälver kanske lite, och det tycker jag är något.”
(Knut Hamsun)

vi är inte bara det vi är
vi blir det vi ser”
(Bengt Berg)







01 maj 2017

Vavadejasaa ...!

Visst rasade vintern ut till idag!

Och solen till och med värmde.






Foto: BM Storgårds

30 april 2017

Varit ute och upplevt allvädersdagen. På en halvtimme hann jag med sol, regn och hagel, snöfläckar och vitsippor - till och med på en och samma gräsmatta, massvis med blommor som kurat ihop sig under fällen av kronblad som de förhoppningsvis viker upp i morgon. Idag är det april, i morgon maj. Det gör skillnad, tror jag!

28 april 2017

Glad Valborg och Första maj!

Hur snabbt kan en månad gå? För tre veckor sen när jag var på klassträff i Helsingfors och för första gången det här året gick omkring i småskor såg det ut att bli vår ...




... men sedan låg jag hela påsken i influensa, varefter det började snöa ...

Nu ska väl ändå vintern rasa ut, kan man tycka. När jag för fyra veckor sedan knäppte den här busken i Karis trodde jag nog den skulle sett annorlunda ut igår kväll än den verkligen gjorde:




             
               Visst spirar det ändå, närmast rötterna och jorden - av vårens och hoppets färg!


Foto: BM Storgårds

02 april 2017

Veckans söndagspromenad

Hur tror ni "rishögen" ser ut om en månad? Åtminstone är tombuteljen borta, hoppas jag. Gick samma rutt idag som för en vecka sedan.






Foto: BM Storgårds

Man kan ju inte skriva nytt alla dagar ...

... så jag visar min glädje över den här:




Med undantag av några få vet jag inte vilka tidningar som nåtts av recensionsexemplar, så om någon ser en recension någonstans - förutom dem jag redan nämnt i bloggen, i bokpresentationen här invid, i marginalen - får så gärna meddela mig. Också om det råkar vara fråga om en sågning! Det är ändå alltid böckerna man ska läsa och bilda sig en egen uppfattning om. De senaste läsarkommentarerna, per mejl och chatt för omkring en vecka sedan, har innehållit synpunkter som dessa:

Läste din nya bok pånytt, vilket var givande. ... Där finns många fina, känsliga tankar och saker och du har ett vackert, njutbart språk. Igen berördes jag också av dina ömsinta skildringar av små, sårbara djur.
 *
Hej Birgitta. Läste igår igen vissa avsnitt ur din bok. Du är verkligen en av de få att kunna skildra hur intet det känns att tidvis uppfattas eller hela tiden marginaliseras eller jobba jobba överleva. Med humor. Tack.

Omslaget är det Jenny Öhman som har fotat, vilket jag säkert nämnt förut - liksom också det att mina böcker numera har en egen Facebooksida:
https://www.facebook.com/bmstorgards/


Önskar er alla en skön ny månad!