24 oktober 2010

Efter gårdagens avbrott

Att jag alls nämnde elöverkänsligheten igår berodde på att jag nyligen fått brev från en som inte bara lider av den utan dessutom har en hel del kunskap om vad allt den hänger samman med och som varnade mig för att köpa vilken dator som helst. Själv har jag läst bara en bok i ämnet, Gunni Nordströms Sjuk av bildskärm, 1989, och har nu påbörjat läsningen av samma författares Mörkläggning. Elektronikens rättslösa offer, 2000. Bägge verkar vederhäftiga och sistnämnda innehåller referenser till forskning. Den tycks också finnas på en del finländska folkbibliotek. Såsom jag förstått det sammanhänger problemet med överkänslighet för elektromagnetiska fält och överkänslighet för kemikalier med varandra; är man färdigt skadad kan man väl reagera på många slags retningar. Värme och ljus inverkar dessutom på hur kemikalier beter sig när kroppen kommer i kontakt med dem. Mer ska jag inte säga för mera vet jag inte. Inte än. Vad jag undrar över är varför vissa fenomen utan vidare leder till sakliga och mångåriga utredningar och samhällsdebatter medan andra förtigs som om de inte existerade. Bara för att man är intresserad av en sak som gäller hälsa och sjukdom behöver man varken vara sjåpagås eller fanatiker.

Jag sitter själv vid dator dagarna i ända och orkar, som de flesta, till vardags inte bry mig om ifall det värker lite här eller där eller om min tinnitus ökat eller minskat. Jag har varit svårt och långvarigt amalgamskadad - och tandvårdsskadad också på andra sätt - så för mig har det varit om inte rena rama så i alla fall himmelriket att nu i fjorton års tid ha fått må så bra som jag mår. Vid sextio är jag piggare och starkare än jag var vid trettio. Man blir inte automatiskt sjukare av att bli äldre. (Ändå förstod jag för en stund sen, då jag talade med en dam som är över nittio, att det kan vara ganska hemskt att bli riktigt gammal.)

Alla som talar om "moderna sjukdomar" är alltså inte hälsofanatiker, ister, eller typ new age -religiösa, även om också sådana tycks ha en benägenhet att dras till ensaksrörelser av olika slag. Ensidigt så det förslår verkar däremot dagens psykologistiska samhälls- och kulturklimat ha blivit - vem har inte under de senaste tio åren råkat ut för seanser där vanliga vardagliga självklarheter omskrivits till (ofta freudinspirerade) klichéer, förenklats, paketerats och sålts som om de varit någon namngiven forskares nya, alltid och på alla tillämpbara, idéer? Att komma dragandes till exempel med att alla har 24 timmar i dygnet till sitt förfogande är naturligtvis sant, samtidigt som det är nonsens om man därmed avser att ingen har rätt att klaga över brådska - de 24 timmarna har ju helt olika innehåll för olika människor, och innehållet verkar det vara allt färre som väljer själva.

I Helsingfors drar det ihop sig till bokmässa. Hela tjugohundratalet har jag sprungit på bokmässor och även medverkat (på ett litet hörn) vid ett par sådana, men nu har jag börjat bli mätt på dem. En dag ska jag ändå försöka ägna också årets mässa; man vet aldrig vem man stöter ihop med och vilka oumbärliga böcker man trots sin magra höstkassa kommer hem med. Böcker ska läsas, från pärm till pärm, och läsningen - eller tolkningen - borde inte alltför mycket få påverkas av smakdomare och andra med offentligt tyckande som levebröd. Men visst är det ibland stimulerande med diskussioner och intervjuer i ett slags gemenskap mitt på en mässa.

På tal om böcker, och därmed också språk, fick jag häromdagen från Språkrådet tips om en länk till sidan www.brukskandinavisk.no Den tyckte jag såg intressant ut, så jag ger tipset vidare. Och på tal om hälsa har jag själv upptäckt bloggen http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/ Den handlar om LCHF (Low Carb High Fat), högaktuellt också i finländska media. Min egen hemsida hittas ännu inte via Google, så jag påminner också om den: www.bmstorgards.fi Listan på begagnade böcker där kommer att uppdateras ca en gång per månad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar