01 januari 2011

Årets första

Första i första ettett, eller 1.1.11 - ett sådant datum kan väl inte ens en fullvuxen bloggare missa. Även om hon bara lite nöffar en stund när orken medger sittande i upprätt läge; inte för att jag vet om det är just svininfluensa jag gått och fått. Igår och i förrgår hade jag inte orkat ta mig till en läkare ens om jag fått tid. Och inte till butiken, men jag har snälla släktingar som langade in två kassar med nyttig mat. Redan på kvällen lyckades jag knapra lite på den. Idag gick det redan att äta en portion.

Lite smått i olycksväg har också inträffat här i mitt hem häromdagen, men det berättar jag inte om förrän allt är bra igen och en försäkring förhoppningsvis ersatt det som gick sönder. Det vore bra för en flunssig att ha på sig en varningsklocka, som i tid skulle tala om när en kraftigare nysning är på väg.

Men på tal om ensiffriga datum: 5.5.55 och 8.8.88 har jag inga minnen av, knappast heller 9.9.99 - för det året innehöll för mig så mycket av både siffror och ord (gradu och så dikt i marginalen) att jag kanske inte precis kom att tänka på vad det var för dagar som kom och gick. Däremot har jag fina minnen av datumen 6.6.66 och 7.7.77: det första från Lekholmen, utanför Helsingfors, där jag då sommarjobbade som kökspiga och det andra från Festspelen i Raseborg, där jag - hör och häpna - kreerade rollen som Titania i Shakespeares En midsommarnattsdröm. (Det var - skryt, skryt - en tämligen bejublad föreställning, som i senare jubileumssammanhang glömts bort för att publiksiffran inte var stor. Det var emellertid den kallaste och regnigaste juli jag kan minnas, med 6 eller 7 plusgrader. Vi spelade i tunna kläder som vi nästan dagligen fick lov att ta hem och stryka torra.)

Om allt det här låter knäppt kan jag bara tala om att mellan verserna, nu då jag ligger till sängs och då mitt vänstra öga inte alltför mycket rinner och gör texten suddig, läser jag Gogol: En dåres anteckningar.

Detta beror på att en god bekant, förra vintern (2010) när jag bett honom om ursäkt för ett mejl som jag tyckte hade blivit lite för långt och nog så egocentriskt, fått till svar att min redovisning av vardagens alldeles reella absurditeter tvärtom varit underhållande som en roman av Gogol. Av Gogol hade jag naturligtvis själv aldrig läst något sedan jag som tonåring bekantat mig med ett av hans skådespel (dock icke på scen).

Jag har hört på radio idag (konstigt varvande av humor, presidenttal, hårdrock och gudstjänst) och vet att det också en dag som idag har hänt helt  förfärliga saker i världen. Men tjänar det till att dessutom blogga om sådant?
Man kan bara önska alla och envar: En God Fortsättning på det Nya Året!!

PS Efter min Tankekedja i december var det en läsare som sade sig bättre gilla styckeindelade texter. Så mitt nyårslöfte blir att undvika dylika kedjeexperiment. Åtminstone i texter som ska läsas från en skärm. Dator hade inte Gogol.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar