25 januari 2011

Nyckelfrågan

Det kanske inte är en lämplig dag idag efter allt som hänt i vårt grannland att bara blogga om småjävligheter, men ondska är ondska om den så är liten eller stor och borde av samhället motas i grind. Dessutom råkar jag ha en stund ledig och igår kom "fakturan" jag nämde i mitt "söndagstillägg" (nedan). Den var en vanlig enkel bankgiroblankett, där det stod "Dörröppning 60: - €". Den var det alltså, som kostade det av bostadsbolaget anlitade servicebolaget 10 euro extra att hantera.

Vilka är det som glömmer sina nycklar hemma när de går ut?

Mig hände det som sagt nu för första gången på ca 30 år, och jag var bara hungrig och hade suttit länge vid datorn och var därför lite disträ när det hände. Men i mitt hus och i många andra hus finns det ensamma, gamla och sjuka, som tillfälligt eller stadigvarande kan drabbas av förvirring - ska de betala 60 euro för att någon ska komma med en nyckel och släppa in dem?
Man kan ju inte välja om man blir glömsk på en vardag eller en söndag. Och söndagstaxan var nu mera än dubbelt så hög som vardagstaxan.

Alla har inte släktingar och vänner i grannkvarteren. Inte kan man ge sina nycklar åt vem som helst. Gårdskarln eller servicefirman finns i allmänhet nära det hus där man bor. I alla tider har man vänt sig till husbolaget eller gårdskarln om man har låst sig ute. Det är en vänlig gest att hjälpa någon som råkat ut för en olycka, stor eller liten, och även om den ingår i ens jobb är den inte någonting man borde kunna utnyttja till att pressa en drabbad på oskäligt mycket pengar på.

Det har redan länge i vårt land funnits en tendens att utnyttja situationer som andra inte kan undgå, för att ta extra mycket betalt. På 80-talet höjde terapeuter sina taxor efterhand som klienterna fick bidrag av staten, läkare förtjänar mycket mera än många andra med akademisk utbildning och krävande jobb, Pendolinotågen som det kostar mest att åka i är insatta på just de tider när de flesta är tvungna att åka. Etcetera.

Jag säger inte att det är nödvändigt att glömma sin nyckel, men det är nödvändigt att bli insläppt när man en gång har gjort det.

Det är inte som en bekant sa till mig (att hennes bekanta hade sagt): "Eget fel att man glömmer." I ett hus hon kände till i  Helsingfors sägs det kosta hela 80 euro att bli insläppt!

Detta är utpressning. Inget annat.

Nuförtiden finns det inte fasta priser på just någonting, firmor kan ta betalt vad de vill. Men någonstans går gränsen för vad som är rimligt, och att gå över den borde vara i lag förbjudet.

Snälla riksdagen: Se till att denna onda tendens inte växer! Mota Olle i grind!

PS Kanske kan någon journalist ta tag i detta, ge exempel och reda ut ...? En konstnär sms:ade mig såhär: "60 e svinaktigt pris! Ateljehuset ... hade 25 och 10 om man hämtade den själv".

Det låter mindre "utpressande", eller hur? Fast en åldring i ett hyreshus kanske inte orkar gå och hämta nyckeln själv ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar