16 januari 2011

Söndagspolitik (ej om musik)

Inte blogga idag och kanske inte på länge har jag gått och sagt några vänner att jag ska, men så började jag surfa såhär en söndag morgon och då kom jag naturligtvis på ett par ämnen som kan intressera någon annan än mig själv.

I notisen "Också vårdpersonal vägrar ta influensavaccin" (vars rubrik jag lämnar okommenterad) står det bl.a. såhär: "De allra flesta influensafall kan skötas hemma, men om man till exempel börjar spy, får problem med andningen, får bröstsmärtor eller snabbt blir sämre, ska man uppsöka vård".

Det här rådet har jag sett många gånger, med liknande ordalydelse, utan att närmare reflektera över det - tills jag runt nyåret låg där själv: ensam, utan tillräcklig reservmat i skåpen (fast även utan aptit), med hastigt stigande feber och utan kraft att hålla mig uppe. Jag skulle helt enkelt inte ha klarat av ta mig till en läkare.

Tro mig: jag sjåpar mig inte. Efteråt berättade en kollega att hon en gång sett sig tvungen att skicka sitt på den tiden mycket unga barn till butiken för att hon inte kunde gå dit själv så svag hon var.

Jag har två gånger på mindre än två år varit med om att det plötsligt i en höghustrappa börjar kännas en lukt jag ska skona er ifrån att få närmare beskriven. I bägge fallen har det varit fråga om en ensamstående man, som i något dygn blivit liggande död.

Vad dessa män har dött av vet jag inte men den ena gången gick det vinterkräksjuka i trakten och jag hade själv ett par dagar innan råkat svimma när min sjuka bröt ut: tagit ett steg ut i rummet och några ögonblick senare vaknat upp mitt på golvet och fått hjälp - för den gången var jag inte ensam.

Nu vid årsskiftet, då jag hade min svin- eller säsonginfluensa (något prov på vilkendera det var togs inte när jag några dagar senare besökte en läkarmottagning), hade jag den turen i oturen att jag fick kontakt med ett par släktingar som råkade ha sina vägar förbi (åtminstone nästan) och som åtog sig att sticka in en matkasse genom min dörrspringa.

De goda människorna (vad vore livet utan er!) hämtade inte en utan två hela kassar och hade dessutom haft omtanken att färdigt packa varorna så att bara den ena innehöll sådant som måste radas i kylen.

Min feber måtte i det ögonblicket ha stigit till över 39 (den hade hållit sig strax under i ett dygn), kallsvetten rann, samma känsla som när jag för två år sen svimmat vek mig dubbel också nu, men denna gång kom jag i stället att spy. Nyårsafton. Inte en läkare i närheten.

I mitt fall gick det lyckligt: febern började efter denna topp att sjunka och några andningssvårigheter infann sig inte, bara en nattlig hosta. (Lindrigare bröstsmärtor kommer och går ändå, jag vet inte hur sådana ska tolkas.)

Vad jag försöker säga är detta: Vid sidan av alla andra goda råd som delas ut på hälsocentraler och i media - ta och gör en lista på allt vad en singel ska ha tänkt på och sett till att ha hemma när en sjukdom bryter ut, och pränta i oss - vi är många nuförtiden - vart vi ska ringa när vi är så svaga att vi kanske inte ens kan ta oss till grannen!

Detta på tal om den nära lilla världen - som numera inte är så liten, influensamässigt verkar den då sannerligen både stor och global ...

På tal om den stora världen följer här en länk om något alldeles annat jag nyss stötte på:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3721
Under den kan ni höra en liten men naggande god intervju med politikern och poeten Bengt Berg under rubriken "Jordlösa i Brasilien".

Också den har med oss här i Norden att göra. Särskilt med alla som kämpar mot fattigdom och för en renare och mer ekologisk gröda och föda.

På tal om föda har jag ännu inte övergett mitt år 2010 väckta intresse för LCHF (se ett par av länkarna i spalten till höger). Det är bara det att också Annika Dalhqvist och hennes kostråd nog helst skulle förutsätta rena produkter. Var här i Finland kan man få tag på ekologiskt kött? (Dessutom inom ramen för en budget byggd på typ en bibliotekstjänstemannalön.)

Ha en trevlig söndag! Ta politiken på måndag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar