20 februari 2011

En kall och snöig söndag

Det är omöjligt att hinna blogga tillräckligt ofta, inte för att jag trott mig om mer än att hinna följa upp de trådar jag kastat ut ...

Idag har jag tittat på andras bloggar, bl.a. en om författares kamp för de kommunala bibblorna i Sverige. (Bibliotek = 'bibbla' därborta; varför Svenskfinland talar om 'bibba' är mer än jag begriper - på svenska betyder det ju: 'hög' eller 'hop'. För all del!)

Man vill inte ha den kommersiella styrning som skulle följa av att ge ut biblioteken på entreprenad och jag får lust att fråga: Varför tror ni den kommunala styrningen är så mycket bättre? Styrning som styrning. Skippa styrningen!

Inte helt och hållet, naturligtvis, men som det nu är finns det en djungel av regler och system till ingen nytta; bland de värsta är de som gäller utlåningsstatistiken.

Inte bara tiger den still om hur mycket bibblorna utnyttjas för frågor och svar, bläddrande och läsande och hjälp på ort och ställe (människor som browsar i hyllorna, kollar upp fakta, slår upp ett kapitel här och där, läser tidningar och skriver av recept, t.ex.) utan den tiger också om personalen - om dess arbetsmängd och om allt vad den behövs till.

Förutom informerandet - ett mycket vittomfattande begrepp - innebär också  returnerandet av lån (som inte statistikförs) betydligt mera jobb än själva utlåningen (den som s.a.s. mäts). Den största och ofta mest krävande delen av arbetet är dessutom den som varken syns eller mäts - allt som sker i arbetsrummen, vid datorerna där, i samband med urval och logistik, och inte minst när det gäller katalogisering (samt klassificering och val av ämnesord): allt som skulle blivit så lätt i och med den nya tekniken, men som i stället förvandlats till ett ständigt föränderligt fikonspråk av termer , koder och indikatorer att ständigt lära sig på nytt och på nytt och helst också alltid  utantill.

Dessutom tiger den, statistiken, om det mesta av vad som är viktigt: vilka verk man egentligen borde välja, hur stort utbudet är och vad som ska ingå i det - det som ska finnas just för att befrämja all den där demokratiska valfriheten för medborgarna som biblioteken sägs vara till för.

Böcker - liksom filmer, skivor och allt annat som numera anses höra till (Varför ska biblioteken göra allt?) - kostar naturligtvis pengar och nu har då kommersialiseringen sedan länge nått in i också den kommunala verksamheten, så att vill man ha större anslag för inköp ska man visa upp en ökande utlåningsstatistik, och för att kunna göra det ska man använda en allt större andel av de anslag man fått till just precis sådana bestsellers, deckare och annan underhållning som är ägnad att öka just den där statistiken ...

Det viktiga - bildningen, kunskapen, mångsidigheten, demokratin - möjligheterna för gemene man att bilda sig en egen uppfattning om saker och ting kommer aldrig att gå att mäta och glöms därför ofta bort.

Jag tycker inte vi ska slopa våra folkbibliotek. Jag tycker de gärna kan få fortsätta vara kommunala, åtminstone flertalet av dem. Jag tror biblioteken kan och ska få fungera som ett slags "lungor" i samhället - precis som biografer, konsertsalar, teatrar ...

Men jag tror att också privata bokcaféer och liknande borde få möjlighet att verka. Jag tror inte på jätteenheter, jättesystem, och centralstyrda kolosser - vare sig de är kommunala eller privata. Jag tror i stället vi borde återgå till kvartersbibliotek, kvartersbutiker, kvartersbiografer ...

Det är inte svårt att kolla upp var någonting finns, om man inte råkar ha det själv. Utan alla invecklade samarbetssystem och gemensamma datakataloger hade det gått alldeles enkelt per telefon och e-post som förut. Allt behöver faktiskt inte trasslas till, bara för att tekniken ger en möjlighet till det:-)

I alla fulla fall: Låt det få finnas bibliotek!

PS Jag tror det för min del är slutbloggat om Musikväktarna - åtminstone för en längre tid. Däremot har jag upptäckt ett TV-program som verkar bra, även om jag själv i mobildatorn inte kunnat se mera av det än små stumpar på Arenan.

Programmet heter "Min morgon" och jag läste i en tidning - surprise, surprise - att dess flesta tittare än så länge är pensionärer. Konstigt - har inte alla med sig teven i famnen när de rusar till sina jobb?

Äh, det där var ett dåligt skämt. Skämt åsido: Om kvällarna sänds programmets bästa inslag i repris, under namnet "Från morgon till kväll". Med hjälp av både filmade inslag och lagom korta samtal med olika gäster ger det levande inblickar i vitt skilda verksamheter och fenomen. Humor saknas inte heller - mycket bättre än min egen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar