20 mars 2011

Från det ena till det andra

Tycker ni det börjar verka ensidigt och tråkigt i min blogg? Idag har jag fått hela två skattedeklarationer undanstökade, så då ska det väl snart bli nån ändring på den saken. Jag beslöt ju mig redan för att ta vår, men så kom det ner lite snö emellan. Länken till kostdoktorn.se tar jag i alla fall bort. Visst tror jag det ligger nånting i att minska på kolhydraterna och att välja smör framom margarin, men så väldigt revolutionerande är väl inte det, och idag när jag var ute och gick - för en söndagspromenad stökade jag naturligtvis också undan - insåg jag att min kondition är sämre än vid samma tid ifjol, trots att jag nu efter en tid på "nästan lchf", väger mycket mindre än då. Inte för att detta bevisar någonting, men det gör heller inte alla ivriga kommentatorer på nämnda sidor som "överröstar" varann om hur bra de mår. Jag börjar nästan tro att det finns en placeboeffekt ... "Hellre mångsidigt nästan rätt än exakt fel"; en bok som heter så finns det också. Den titeln tycker jag låter sund. Och så var det en släkting som fnös: "Hur kan dom hålla på och älta vad de äter - när det finns andra som inte alls får mat!" Ja, mann fragt sich. Just nu kan man undra hur vi alls kan leva här, när ...

Ha det så bra ni bara kan!

15 mars 2011

Till er som sökt på 'amalgam'

Helt kort till er som på min blogg har sökt hitta info om amalgam: det står inte mycket om detta här. Men om ni klickar på www.tf.nu bland länkarna här till höger, så kommer ni vidare i saken. Också www.amalgamskadefonden.se har hjälp och råd att ge. Adressen till min hemsida hittar ni alltid här ovan: www.bmstorgards.fi Där står det vad min bok "Natten skingras, dagen gryr. Kapitel ur ett liv med amalgam och diagnoser" är avsedd att vara för något.

Denna "inifrånskildring" utgör mitt strå till stacken och innehåller hänvisningar till facklitteratur och länkar. Den av recensenterna (till all lycka bara en) som trodde den var tänkt som poesi och som klagomål från en som ville bli "tyckt synd om" kan inte ha läst den från början till slut. Mig är det inte synd om - jag har ju kommit ut ur tunneln och har mål i mun! Men det är flera som kontaktat mig och sagt: "Du skriver om oss". Detta har glatt mig, för det var min avsikt med boken. Det räcker emellertid inte med "igenkänningsfaktorn" - patientskildringar borde naturligtvis läsas av också andra än dem som "redan vet". (Och nu avser jag inte bara min egen bok.)

Om man kunde skildra och förklara precis allting vetenskapligt, i denna vår ständigt föränderliga värld, skulle det inte behövas någon konst, och inte heller några autentiska skildringar och uttryck. Som det är nu får vi lov att komplettera varandra. Därmed intet ont sagt om läkare som gör sitt bästa - lyssnar på patienter och tar del av rön från också andra områden än sitt eget.

11 mars 2011

Fredag igen

Det blev ytterligare ett par inlägg i den nämnda kostdebatten under ytterligare en rubrik på kostdoktorns sidor, men nu lägger jag av. Det är en livlig blogg med dito kommentarer; jag har sagt mitt där, tror jag - åtminstone för en tid. Men jag ska låna en del böcker i ämnet och fortsätta äta bara liiiite kolhydrater ... Grönsakerna och köttet smakar de facto mycket bättre utan dem. Hur har man någonsin kunnat tycka om pasta, ris och potatis - de smakar ju bara mjöl? Mörk choklad och nötter samt banan och en del andra frukter avstår jag dock inte från. Inte heller torsdagskaffebullen på jobbet (bara en).

I onsdags läste jag dikter (egna och en annans, med tillstånd) och pratade om skrivande och böcker inför cirka femtio personer - tack Pensionärer i Östra Helsingfors, för att jag fick komma!

De verkade trivas tillsammans och stämningen var god, så trivdes gjorde jag med. Överraskande nog var det min "sjukdomsbok" som bäst gick åt vid kaffet, fast jag inte sagt så mycket om den utan mest om de "egentliga" diktsamlingarna. Eller så borde det inte ha varit någon överraskning, för det är också annars den som har sålt mest.

Igår katalogiserade jag dvd-filmer och lånade ut biblioteksböcker för brinnkära livet och idag har jag tittat på en översättning. Även om man förstår en finsk text är det inte alldeles enkelt att omvandla den till svenska.
Alla dessa härliga ordsammansättningar och deras ändelser på ändelser, som man helst inte skulle omskriva.

Förutom på nyheterna (flera gånger) om den förfärliga jordbävningen ... i Japan hörde jag på dagen en debatt om vår skattepolitik. Höja eller sänka, välfärd eller konkurrens, skattevägen eller inte skattevägen hjälpa de svagaste.

De "svagaste" är alltid vissa särskilda grupper som för det mesta inte kan - eller inte får - arbeta. Jag håller med om att de har det kärvt (jag har själv en rätt lång period av arbetslöshet bakom mig) men jag undrar ändå om politikerna i allmänhet alls tänker på alla dem som de facto jobbar och jobbar och ändå får en lön det inte går att klara ett någorlunda normalt liv på - kanske nog att den gruppen ändå nämndes i en bisats?

Det finns arbetande människor som kan ha mindre kvar att leva på efter boende- och sjukvårdskostnader eller andra obligatoriska utgifter än de som får utkomststöd. Vad jag vet är de varken okunniga eller lata. De bara inte får en rättvis lön. Egentligen betalar låginkomsttagarna en rejäl skatt i form av uteblivna inkomster.

Oj, nu tar Tongåvan slut och det är dags för nyheterna!

06 mars 2011

"Den som sig i leken ger, den får leken tåla"

Söndag kväll: Jag har sett mig tvungen att i viss mån fortsätta med att som "Bims" (med länk till denna blogg) delta i åtminstone en av diskussionerna på www.kostdoktorn.se. Hade nämligen i fredags tagit upp frågan om antioxidanter (för att de kritiseras i boken Matrevolutionen och för att de i tiden, tillsammans med en del annat, räddade mitt liv) men inte förrän idag tycktes andra ha hakat på. Mina inlägg, av vilka det senaste innehåller ett citat ur Per-Arne Öckermans bok Den nya medicinen, finns bland kommentarerna till "Professor: 'Det är bara rent trams'" (om LCHF). Är någon intresserad får den vara snäll och titta där:-)

Nu är det dikt och berättande som står i tur och en del praktiskt som ska göras måndag-onsdag, då jag har semester, så det blir varken bloggat eller debatterat på ett tag. Ha det så bra ni bara kan!

02 mars 2011

För kropp & själ mitt i veckan

Tid, tid ...! Ögonen går i kors... Dom måtte vara vid god vigör av sin kost, kostdoktorn Andreas Eenfeldt och andra som orkar med alla diskussioner på nätet och samtidigt sköter patienter och håller föredrag. Bland ca 200 kommentarer till en anmälan av Eenfeldts bok Matrevolutionen var det åtskilliga som inte just innehöll annat än uppmaningar att bemöta eller låta bli att bemöta den faktiskt mycket plumpa och raljerande texten. Tydligen är det inte heller i Sverige alldeles klart vad man gör om man utsätts för påhopp i medierna. När det gäller skönlitteratur är väl tumregeln överallt i världen att man inte ska gå i svaromål när det gäller en recension, men hur är det med sakfel och med direkta påhopp -  varför går recensenter nuförtiden ofta till person? De ska ha läst den bok de recenserar (vilket knappast alltid är fallet) och det är den de ska skriva om. När det gäller läkare undrar jag efter att ha sett lite av debatten kring lågkolhydratkost, och det har jag undrat också förr, om det alls ingår några kurser i vetenskapsteori och -historia med bl.a. argumentationsanalys i deras utbildning? Det borde det ju självklart göra i alla akademiska studier. Och varför är läkare så rädda för fallbeskrivningar? Inom samhällsvetenskaper och humaniora, bl.a. inom psykologin, bygger man i stor utsträckning på den sortens undersökningar. Inte så, att de skulle säga "allt", men det borde ju vara självklart att man kombinerar olika metoder, olika sätt att komma åt det som är eller upplevs som "verkligheten". Allt går inte att väga och mäta, åtminstone inte när det gäller levande mänskor. I alla fall är Matrevolutionen definitiv en läsvärd bok, och där resoneras det nog vettigt kring vetenskaplighet och rapportering! Hoppas hinna läsa ut den före  lördag då nästa låntagare på biblioteket vill ha den.

Från ett till annat, så var Musikväktarna både mångsidigt och trevligt igår kväll. "Det gamla radarparet" var på besök och höll i trådarna igen - hoppas det inte var en engångsföreteelse. Och lyssnarna fick ringa och önska samma kväll, precis som det ska vara.