30 april 2011

Glad Valborg - med lite nostalgi!

Hej!

Det är inte så att ämnena skulle tryta men som alla förstår har jag nu jobbat en tid i mitt anletes svett och bloggen mår som de flesta och det mesta säkert bra av vilopauser. När jag nu inspirerad av dagens Lördax i Radio Vega ger mig till att publicera en egenhändigt tillyxad snapsvisa beror det alltså inte på att jag skulle ha tjuvstartat med valborgsfirandet utan på att hjärnan annars bara är lite mosig och inte riktigt orkar med självkritiken. Jag var ändå för blyg för att ringa in den till programmet och just under de minuter man fick göra det kom jag faktiskt inte för mitt liv ens på vad dess melodi kunde heta ... Mitt trånga hem är fullt av utspridda papper och mappar jag inte lyckas hålla ordning på så det var heller inte lönt att just nu börja leta efter originalet. Jag har nämligen någon gång roat mig med en handfull snapsviseövningar men de flesta blev så elaka att jag aldrig hade vågat sända in dem någonstans. När man dricker snaps ska man vara glad. En enda snapsvisa har jag hela två gånger skickat in till någon finlandssvensk tävling, men den har inte dugat åt juryerna. Inför släkten har den dock funnit nåd - åtminstone på någon julafton, sen vi först låtit helan gå till "Hej tomtegubbar! Här kommer den; melodin är "Fjäriln vingad":

Man får bara öl på Gnägget,
men min kompis smugglar sprit.
I en tunna under skägget
bär han litervis med akvavit.


Gnägget - det vet säkert alla finlandssvenskar, åtminstone i min generation - var en liten danskrog med ölservering, inrymd i ett gammalt stall i Ekenäs. Under några år i början på 70-talet var den min och mina kamaraters viktigaste tillhåll om sommarkvällarna.

Medan jag skrivit det här har Frida Andersson i Lördax sjungit andra slags och vackrare visor. Solen har börjat titta fram och det är ju meningen med Valborg och 1 maj. Vintern har verkligen rasat i år - snön smalt bort i ett huj. Våren hann precis!

22 april 2011

09 april 2011

"Släkten är värst" - på nätet

Nu är väl ändå aprilvädret som det ska vara, och jag hoppas folk förstår att inte ge sig ut på svaga isar. Solen skiner och här i stan ska man då gå ut och gå, inte sitta stilla vid någon maskin. Men man ska vara glad när man rör på sig heter det, om motionen ska ha någon positiv effekt. Så då har jag först ägnat ett par timmar åt min översättning; då vet jag att gjort någonting och att jag inte har blivit så förfärligt mycket efter fast jag varit sjuk i några dar. Det blir raskare promenader när inget ogjort är med och tynger i fickorna. I fickorna ska jag bara ha min kamera, en näsduk och mina nycklar. Mobilen får stanna hemma.

Innan jag går ändå några reflexioner kring ett av de ämnen jag håller på att finna svenska ord för: sosiaalinen media - sociala medier (singularis på finska, pluralis på svenska). Ödets ironi har nämligen gjort att jag nyligen också råkat komma i kontakt med fenomenet Geni.com, just precis ett typexempel på sociala medier: man bildar nätverk kring vissa teman, man skaffar sig (eller "inbjuds" = mer eller mindre "luras till" att skaffa sig) ett lösenord för att kunna vara med (och har sedan svårt att hoppa av), man kan läsa vad andra som deltar matat in på de sidor som ingår - och man kan mata in uppgifter själv.

Skillnaden mellan "geni" och andra sociala medier tycks emellertid vara att andra deltagare i nätverket utan ens egen vetskap om saken kan mata in "integritetsskyddade" upplysningar om och bilder på en, såsom hemort och födelsedatum eller foton ur privata familjealbum, och dessutom göra dessa uppgifter offentligt tillgängliga, via vilken sökmotor som helst.

I släktforskningens namn, för det hela gäller för ett slags "släktforskningsinstrument", kan man tydligen också påstå nästan vad som helst om både förfäder och nulevande släktingar. Visar sig någon lite skeptisk får den höra att det bara är att gå in och ändra. Men om man inte vet vad där finns, inte har bett att få vara med, inte har lärt sig den teknik och inte äger den tid som fordras för att logga in och åtgärda saker och ting, så att de exempelvis bara kan ses av den egna familjen?

Det minsta man borde kunna begära visavi sociala medier är nog att man själv fritt får välja vilka man går med i, vad det står skrivet om en själv i ens "profil" och på andra ställen och vilka foton på en själv som publicerats. Eller tycker någon annorlunda? Till min förvåning fick jag nämligen inte bara medhåll utan också förargade reaktoner när jag medelst vanliga e-brev upplyste släkten om att jag avstår från "genimedlemskapet". Dessutom sa man att det inte går att avstå helt - är jag släkt med dem som är med har de rätt att mata in mig där ändå, kantänka.

Den senaste tiden har det varit tal om att förhindra t.o.m. kyrkan och befolkningsregistret från att åt släktforskare ge ut upplysningar lika lätt som förr. Vad som har gått för sig där förut och som nu ifrågasätts är jag inte insatt i. Men jag tror det borde finnas begränsningar för den släktforskning som tycks pågå på nätet och som knappast gör skäl för benämningen 'forskning'.

Bloggen här ingår också bland de s.k. sociala medierna - det finns många av dem. Få se om någon släkting hittar hit ... Det går bra i så fall, och för vem som helst, att göra sin kommentar anonymt - i varje fall går det lättare än att försöka vara anonym i Geni. Det som inte följer vanlig "god bloggton" tar jag emellertid bort.

07 april 2011

Tillbaka i debatten, lite grann ...

Hej! Jag har inte riktigt tid med bloggandet nu för jag håller på med både en bok och en översättning utan en cent att ta tjänstledigt för och har dessutom precis varit sjuk. Jag har efter en paus igen lite grann sett på vad man skriver på Kostdoktorn.se och citerar här mitt eget diskussionsinlägg där för en stund sen:

"Det finns en 'kostdoktor' också i Finland, fast han inte kallar sig just så, och som har skrivit flera böcker om lågkolhydratkost. Annti Heikkilä heter han och ni hittar honom lätt genom att googla på nätet. Jag har inte hunnit läsa honom än, men som bibliotekarie vill jag alltid säga till om vad jag sett skymta fram ... Tror att alla böckerna tyvärr är på finska. Annars har du rätt i att Finland är fettskrämt. Min företagsläkare har ändå sagt mig att nya kostrekommendationer är på kommande. (Fast hon själv hör till dem som ska ha allting "evidensbaserat".)

För egen del vet jag inte vad jag ska tro, nu då mitt immunförsvar så hastigt förändrats till det sämre - detta efter att jag minskat på antioxidantintaget och på kolhydraterna och ökat på fettet. Är det pga mina försök att äta LCHF som jag efter att i flera år som förkylningsfri plötsligt har haft både svår influensa (i januari) och nu igen en förkylnng med över 38 graders feber (i april)? Eller är det för att jag inte varit helt konsekvent? Jag har ändå tagit D-vitamin hela vintern och stressen med dubbeljobb och strulande förlag har inte varit stor, såsom 2009 och 2010.

Jag ska i alla fall lägga tillbaks min länk till Kostdoktorn.se i min blogg och lägga till några andra länkar också om medicin och hälsa, ifall någon skulle förirra sig till mina sidor. Men några matrecept som det tar timmar att tota ihop och som ska puttra och badda och passas kommer jag aldrig att börja följa; den sortens konst har jag inga anlag för. Efterlyser ENKLA recept åt såna som bara behöver få den viktigaste näringen i sig för att orka och hinna med sitt EGET jobb:-)"

Som tillägg kan jag säga att jo, på nätet finns det åtminstone en presentation också på svenska, av den finländska läkaren Antti Heikkilä och vad han representerar och rekommenderar. Jag tror det är av intresse för de flesta. Och nyss lade jag då till några länkar här till höger i min blogg, under rubriken Samhälle, hälsa och vetenskap. För att inte bli för ensidig och för att andra ska få bilda sig en egen uppfattning - vilket man ju gör med hjälp av studier och jämförelser, i tid och otid - lade jag till också en länk till vår finlandssvenska webbdoktor, som hör ihop med programmet Radiodoktorn.

Men nu ska den här "informationsförvaltaren" göra sig i ordning för sin första "kvällstur" på jobbet efter några dar i vårförkylning - eller vad man nu ska ge sin feber med lite snuva som bihang för en diagnos ... (Detta gick hastigt på den lilla mobildatorn, så jag hoppas stavfelen inte blev för många. I så fall får jag rätta dem på veckoslutet.)

Ute är drivorna svarta och likaså gatorna och trottoarerna - det får i alla fall tas som vårtecken!