09 april 2011

"Släkten är värst" - på nätet

Nu är väl ändå aprilvädret som det ska vara, och jag hoppas folk förstår att inte ge sig ut på svaga isar. Solen skiner och här i stan ska man då gå ut och gå, inte sitta stilla vid någon maskin. Men man ska vara glad när man rör på sig heter det, om motionen ska ha någon positiv effekt. Så då har jag först ägnat ett par timmar åt min översättning; då vet jag att gjort någonting och att jag inte har blivit så förfärligt mycket efter fast jag varit sjuk i några dar. Det blir raskare promenader när inget ogjort är med och tynger i fickorna. I fickorna ska jag bara ha min kamera, en näsduk och mina nycklar. Mobilen får stanna hemma.

Innan jag går ändå några reflexioner kring ett av de ämnen jag håller på att finna svenska ord för: sosiaalinen media - sociala medier (singularis på finska, pluralis på svenska). Ödets ironi har nämligen gjort att jag nyligen också råkat komma i kontakt med fenomenet Geni.com, just precis ett typexempel på sociala medier: man bildar nätverk kring vissa teman, man skaffar sig (eller "inbjuds" = mer eller mindre "luras till" att skaffa sig) ett lösenord för att kunna vara med (och har sedan svårt att hoppa av), man kan läsa vad andra som deltar matat in på de sidor som ingår - och man kan mata in uppgifter själv.

Skillnaden mellan "geni" och andra sociala medier tycks emellertid vara att andra deltagare i nätverket utan ens egen vetskap om saken kan mata in "integritetsskyddade" upplysningar om och bilder på en, såsom hemort och födelsedatum eller foton ur privata familjealbum, och dessutom göra dessa uppgifter offentligt tillgängliga, via vilken sökmotor som helst.

I släktforskningens namn, för det hela gäller för ett slags "släktforskningsinstrument", kan man tydligen också påstå nästan vad som helst om både förfäder och nulevande släktingar. Visar sig någon lite skeptisk får den höra att det bara är att gå in och ändra. Men om man inte vet vad där finns, inte har bett att få vara med, inte har lärt sig den teknik och inte äger den tid som fordras för att logga in och åtgärda saker och ting, så att de exempelvis bara kan ses av den egna familjen?

Det minsta man borde kunna begära visavi sociala medier är nog att man själv fritt får välja vilka man går med i, vad det står skrivet om en själv i ens "profil" och på andra ställen och vilka foton på en själv som publicerats. Eller tycker någon annorlunda? Till min förvåning fick jag nämligen inte bara medhåll utan också förargade reaktoner när jag medelst vanliga e-brev upplyste släkten om att jag avstår från "genimedlemskapet". Dessutom sa man att det inte går att avstå helt - är jag släkt med dem som är med har de rätt att mata in mig där ändå, kantänka.

Den senaste tiden har det varit tal om att förhindra t.o.m. kyrkan och befolkningsregistret från att åt släktforskare ge ut upplysningar lika lätt som förr. Vad som har gått för sig där förut och som nu ifrågasätts är jag inte insatt i. Men jag tror det borde finnas begränsningar för den släktforskning som tycks pågå på nätet och som knappast gör skäl för benämningen 'forskning'.

Bloggen här ingår också bland de s.k. sociala medierna - det finns många av dem. Få se om någon släkting hittar hit ... Det går bra i så fall, och för vem som helst, att göra sin kommentar anonymt - i varje fall går det lättare än att försöka vara anonym i Geni. Det som inte följer vanlig "god bloggton" tar jag emellertid bort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar