24 maj 2011

Välkomna tillbaka, musikväktare!

Äta har sin tid och leka har sin tid, lär min farfar ha sagt till sina barn.
Översätta har sin tid och blogga har sin tid, säger jag. Och: Jobba har sin tid och lyssna på Musikväktarna har sin tid! Idag fick jag bråttom hem från min "kvällstur" (ärkefinlandism) för jag ville köpa hem lite rödvin att fira det med att Ann-Kristin Schevelew och Leif Nystén i kväll är tillbaka vid sin läst - den de borde ha fått sitta kvar vid hela tiden. Det måste kännas konstigt att bara vikariera i sitt eget program.

I eftermiddags fick jag ett sms av en väninna som också gladde sig; hon trodde att de gamla konferenciererna kanske rentav återvänt på lyssnarnas begäran, men så väl var det tydligen inte. Vad jag bland annat gillar hos dessa två, är att de talar till lyssnarna som till fullvuxna människor. (Det är det få av radions programmakare som tycks göra nuförtiden.) Och så hanterar de sin kunskap på ett naturligt sätt.

Vad jag framför allt irriterat mig på i år, med de förändrade Musikväktarna, är det där nya konceptet med gruppönskemål - tråkiga och ensidiga program, som tydligen körer kunnat använda till att göra reklam för sig, och med telefonsamtal som verkar vara färdigbandade. I och med dem är ju hela idén med Musikväktarna satt ur spel. Annars också verkar önskemålen mest samlas på hög i långa tider, utan att folk får medverka "live", just då de vill höra någonting. Själv överraskades jag en gång då jag knäppte på radion och fick höra ett stycke jag sades ha önskat mig. Det hade jag för all del - men inte just den veckan! Det var en ren slump att jag hann lyssna den gången det sändes.

Mångsidiga program med människor som ringer eller mejlar samma kväll deras önskemål också framförs är nog vad åtminsone jag önskar mig. Så var det ju alltid förut. Något enstaka undantag med kvarblivna e-postönskemål är säkert okej, men blir det regel att hålla sig till sådant blir programmen tråkiga. Liksom de blir det om lyssnarna genast i början får sig en beskäftig innehållsförteckning. Jag skulle kunna säga mer men nu lyssnar jag i stället. För i kväll är allt som det ska vara. Utom signaturmelodin: Varför denna tråkiga nya signatur, som låter som ett pedagogiskt exempel för skolbarn? När den gamla var så inbjudande, glad och musikantisk!

Tack, "vikarier", för ikväll!

PS Det var också trevligt att i lördags höra er i Sävel on vapaa, även om programmet koncentrerats kring enbart musical och operett. Trevliga teman de med! (Om nu Yle 1 en gång gått in för detta med tema. Själv gillar jag de mera blandade önskeprogrammen.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar