29 januari 2012

En och annan droppe

Vissa tider är det svårt att få någon ordning på sitt bloggande. När tillvaron är splittrad och fyĺld av både gott och ont kan det bildas "flaskhals" i den tankens kanal som gör uttryck av intryck - sistnämnda hopar sig, börjar slåss om utrymmet och mister stilen. I varje fall utmärker sig en glad insikt om att det här årets extra lååånga januari tar slut på onsdag, och då är det hastigt och lustigt maj. Tro mig, så är det varje år - också i år, fast februari har en extra dag. Igår och idag har det varit kallt och vackert ute, lite för kallt för att  jag ska stanna där särskilt länge, men ändå ... Härinne har jag de senaste dagarna avlyssnat en ljudbok, Harry Martinsons "Nässlorna blomma", vilken jag å det varmaste rekommenderar. Inläsningen/uppläsningen av Torsten Wahlund är alldeles utmärkt. Jag hade aldrig läst boken, trots att den för nära ett halvsekel sedan ingått i min skolas gymnasiums "bredvidläsningsmaterial". Nu var det helt enkelt skönt att tillfälligt gå in i en annan värld, och att dessutom påminnas om att det aldrig är lönt att tycka synd om sig själv: det tunga blir då bara tyngre. Och vilket språk! Visserligen godtar jag Wahlunds lätta modernisering; högläsning får vara talspråk och då blir det till ingenting i dag med alla typ "gingo" och "voro". Själva orden var ju desamma (förutom ett visst, som förr var neutralt men som numera ersätts med "färgad"). Det "tyckes mig" att alla omkring sekelgamla svenska romaner har ett oändligt mycket rikare språk än någonting som utkommer i vår tid, och att det förut har vimlat av fyndiga, härliga svenska ord som antingen inte längre används eller nu är hotade av utrotning - stämplade med "åld." Om jag hinner ska jag skriva en lista och lägga upp som sida här till höger i bloggen. Men det gör jag inte idag. "Morgen, Morgen, nur nicht Heute, sagen alle faule Leute" (hör till det enda jag minns av min skoltyska, om nu ens det blev rätt). Inkom gärna med exempel!

17 januari 2012

Gnälltelefon

Med risk för att själv anses vara en riktig gnällspik föreslår jag att det nya musikhuset skaffar sig en telefonlinje som det kallar Spottkoppen och som är till för dem som besöker det bara för att med förstoringsglas kunna leta efter  fel och för att sedan få det höga nöjet att meddela vad de hittat för envar som inte vill höra det - till och med för dem av oss som efter en tung arbetsdag i betydligt sämre hus än musikhuset har kommit hem och knäppt på Radio Vega och Musikväktarna för att få höra MUSIK! Där i "koppen" kunde de hädanefter lämna sina klagomål.

När det gäller hörbarhet existerar det helt enkelt inga sådana rum där man hör allting på samma sätt precis oberoende av var man sitter. En människa som överhuvudtaget uppträder med någonting då och då vet att det nästan varenda en gång finns någon som efteråt klagar på att den ingenting hört. Ingen skillnad hur mycket man ropar eller hur nära man håller mikrofonen - och hur mycket man till vardags brukar få höra att man är högljudd. Vid de där tillfällena finns det ändå alltid en eller två som antingen inte brytt sig om att ta hörapparaten med sig eller som har satt sig lite på sidan eller långt  bakom och som varken flyttat på sig eller bett om högre ljud (när sådant har varit möjligt) utan hellre har väntat till efteråt ...

Det går att dra paralleller från de här felsökarna till många andra sammanhang men dem ska jag skona er ifrån. Telefonlinjen Spottkoppen kunde lämpligen avlyssnas av en färdigprogrammerad robot som sorterar och printar ut det som till äventyrs någon gång kan vara viktigt och deletar resten.

Som tur var kom det mycket fin musik också i radion idag som i alla fall nästan fick en att glömma alla tråkigheter, små som stora. Flera program med mindre babbel och med sådan här riktig musik, tack. Även om jag fortfarande känner mig något generad över att som lyssnare ha varit ett slags vittne till att ett kunnigt och skickligt programmakarpar blivit tvunget att dra sig undan, av allt att döma på grund av det som numera brukar kallas "samarbetsförhandlingar". Musikväktarmusiken räcker i varje fall gott och väl för en vanlig tisdagskväll. Konserten som följer blir nog ohörd. Det är  arbetsdag nästa dag. Också pensionärer brukar visst lägga sig rätt tidigt.

11 januari 2012

Och kvällens beröm

Radiodoktorn, som jag inte hade tänkt ge mig tid att höra på, visade sig vara riktigt bra idag - tack för det:)

En enda sak blev jag att fundera över och det är varför det verkar som som all cancerforskning skulle handla om att finna botemedel, medan det väldigt lite talas om forskning i hur man förhindrar att cancer alls uppstår. Eller i vad man kan göra för att ens eget immunförsvar ska kunna mota Olle i grind. Kan vi ha början till cancertumörer allihop då och då, som vårt eget försvar tar hand om? Det är det nog många som tror.

Morgonens suck

Måste verkligen en utomordentlig konsert med klassisk musik sändas SAMMA kväll som Musikväktarna? Och måste den sändas så SENT på kvällen?

09 januari 2012

"Radio Babbel" - en kommentar

Heja Tua Ranninen - jag avser din Impuls-kolumn i Hufvudstadsbladet den 3 januari!

Skvalet och babblet i Radio Vega har också jag tagit upp, men  bara här i bloggen för ett år sen - bl.a. under rubriken "Väktarna och Vega en gång till".
Jag tror du talar för en hel generation, t.o.m. flera generationer. Bakom kulisserna mejlas det och sms:as och undras över vad som går ÅT den finlandssvenska radion och mediekulturen - det finns ju nästan ingenting där för någon över 30.

Typiskt nog för finlandssvenska kulturdebatter tystas de alltid ner av makten som bara upprepar sina egna gamla mantran, sällan svarar på frågor utan talar förbi den som tagit upp dem.

I dagens Hbl är det som om Carin Göthelid inte hade läst allt det TR tog upp  och som om hon inte förstått t.ex. att de nya utsändningstider som nämns  faktiskt inte passar människor som JOBBAR, som varken är pensionärer eller arbetslösa! Eller STUDERAR. Låt studenterna ha sin Radio Extrem, om det roar dem, och låt HUVUDKANALEN bestå av seriösa program - som i Yle 1!
Få pensionärer orkar väl med dravlet och skvalet.

De flesta jag känner som är över 35 lyssnar antingen inte på radio ALLS eller har gått över helt och hållet till Ylen ykkönen.

Lika lite som biblioteken borde ha fått "förminskas" i riktning mot  "deckarutlåningsstationer" borde radion ha låtit sig förminskas till "skval- och babbelunderhålling".

Vad är det som hänt när plötsligt allt vad finlandssvensk kultur  heter tycks vara styrd av unga och historielösa första generationens studenter?

Världen är för ALLA - inte bara för de unga och oerfarna. Vi äldre behöver inte program där världen förklaras för oss av folk som precis börjat upptäcka den. Det kanske kunde finnas något särskilt ungdomsprogram?  Men det viktiga vore nog att folk genom bl.a. radion skulle kunna upptäcka varandra ÖVER generationsgränserna.

Okej - allt detta sa inte Tua Ranninen, jag får stå för tilläggen och den lite mer raljerande tonen själv. Jag har lite bråttom och ville bara hinna få in ett inlägg i debatten, som väl pågår också utanför Husis; det är väl sådant man får ha sina bloggar till.

06 januari 2012

Nytt år och gamla frågor

Ha en trevlig trettondag! (I Sverige: Trettondedag jul. Någonstans har jag snappat upp att "Trettondag" där står för någonting annat. Finns det någon som kan ge en förklaring?)

Jag har tagit bort min länk - här i höger marginal -  till LCHF-bladet (även om det innehåller intressanta artiklar) och till kostdoktorns sidor, som i mitt tycke har en lätt överlägsen ton och nu dessutom en logo som får mig att associera till väckelsepredikanter. Jag har som läsare ställt ett par frågor där som aldrig fått något svar - i varje fall hittar jag inget - och erfarenheterna av mina egna försök med lägre intag av kolhydrater än förut har inte varit enbart positiva.

Länken till den finlandssvenska Webbdoktorn (anknuten till Radiodoktorn) håller jag kvar, trots en del smärre osakligheter på det hållet också. I ett i övrigt förtjänstfullt program om bantning häromveckan kallade man slarvigt lågkolhydratkosten för en "bacon och ägg-diet" (eller "-kost"), utan att det framkom att detta ju är ett missförstånd: ensidiga är ju inte dessa nya läror! Tvärtom betonas grönsakernas betydelse alldeles enormt, medan man är restriktiv i fråga om frukt. Webbdoktorn tycks också år efter år hålla sig med en och samma tandläkare som ingenting verkar känna till om amalgamskador, vare sig på patienter eller tandvårdspersonal (tidigare  tandsköterskan Margaretha Molius i Sverige har f.ö. nyligen utkommit med biografin "Var så god nästa", byggande på inte bara erfarenhet utan också  stora mängder fakta; i Norge har tandskötarnas arbetsskador redan för länge sedan erkänts), utan häromdagen lär ska ha avfärdat amalgamet som "inte så farligt".

Forskning, beprövad klinisk erfarenhet, böcker och nätsidor (exempelvis de jag hänvisar till i denna blogg) vet bättre än så, och har vetat det länge. Varför inte intervjua sådana tandläkare och läkare som i åratal behandlat och hjälpt amalgampatiener? Jag ska ta och skicka Radiodoktorn min egen lilla biografi. Vill redaktionen inte läsa mitt autentiska exempel (jag är verkligen inte ensam om mina erfarenheter!) kan de åtminstone läsa läkarkommentarerna och gå vidare från  litteraturhänvisningarna på slutet. De är några år gamla, men den här "frågan" (i själva verket ett enormt forskningsområde) tycks i vissa kretsar avancera så långsamt att man ännu inte kan betrakta ens böckerna som föråldrade; länkarna uppdateras ju efterhand.

De läkare jag själv haft att göra med de senaste åren verkar nog hålla både ögon och öron öppna och jag behöver numera sällan känna mig missförstådd. "Nuförtiden vet nog alla att man kan bli sjuk av amalgam", bekräftade nyligen en fysioterapeut.

Men vi har alla också vår genetiska konstituion och mycket annat som gifter och näringsämnen samverkar med. Därför tycker jag den webbdoktor hade rätt, i programmet om bantning, som påminde om att vi också är individer och att det inte finns bara en enda kost/diet som skulle kunna passa alla. Själv mår jag bäst av en mångsidig kost (äter jag fel någon gång, upprepas då inte samma fel så ofta!) och vad gifter beträffar mår jag bäst utan (åtminstone) kvicksilver.

Hoppas jag formulerat mig tillräckligt tydligt, för nu måste jag gå ut och motionera. Jag har proppat i mig hela tre konfektbitar under tiden.

Annars har mitt år börjat både bra och illa: första arbetsdagen blev jag nerringd - på min privata mobil, under hetsigaste arbetstid - för att en kanslist ville pracka på mig en "operationstid" hos orätt läkare; samma kväll (eller var det följande kväll?) åstadkom jag plötsligt en dikt, vilket inte hade hänt på länge. Den är ändå inte "mogen för publicering". Också en del annat mera trevligt har inlett detta år, men det platsar än så länge inte i bloggen.