01 februari 2012

Februarikväll

"Kylig och hård / är denna dag, / Molnen stelnar." Så börjar en dikt av Franz Kafka, som jag gärna hade lagt ut på en sida här i bloggen, men så kom jag ihåg att man inte får publicera andras hela dikter utan lov, innan det gått 70 år sen upphovsmännens död.
   Då tänkte jag i stället lägga ut en egen dikt, nu igen, men avstår. Det är inte många av mina publicerade dikter som har vintermotiv och de flesta  passar bäst i en bok och inte på webben. Allting passar faktiskt inte var som helst. Säger jag fastän det är självklart.
   Nu då året 2012 hunnit fylla en månad tog jag också bort Topelius nyårsdikt. Erfarenheten säger mig att den nog hittas på nätet ändå, av den som letar - det lär vara svårt att helt få bort sånt man en gång klickat dit.
   Nu blev jag förresten dessutom påmind om ett löfte jag gett här i min blogg för precis fyra veckor sen; det ska jag ta och infria  - i morgon. (Någon hade nyss klickat in sig på just den text där det ingick.)
   Hela kvällen har det kommit härlig musik från Yle 1: barn som tävlat i pianospel; tänk vad de kan! Dessutom har jag hört en utländsk pianist spela min morfars Gavotte, från jag tror det var 1940-talet - på Youtube!
   När han levde var det stenkakor och dammiga arkiv som gällde - nu lever plötsligt längesedan döda kompositörer och deras verk på nätet. För dem som förstår att leta där.
   Får man förresten spela in såna stycken på webben? Kanske har det inte skett då där bara.
   Det jag redan nämnde, att dikter inte i sin helhet får citeras offentligt, påmindes jag i slutet av förra året om på en kurs. Samma person som sa det påstod däremot att idéer får stjälas fritt - och svarade t.o.m. jakande på min fråga om detta i så fall också gäller anonyma jurymedlemmar, som i stipendiesammanhang tar del av än så länge opublicerade arbetsprov.
   Mummel i publiken åstdakom nog då en viss osäkerhet. Sakkunniga, lektörer, jurymedlemmar och liknande innehar såvitt jag förstår förtroendeuppdrag och kan på inga villkor få bryta mot (potentiella eller etablerade) författares ideella rätt. Eller hur?
   Hur jag nu sen kom att tänka på det här just idag. Som jag sa förra gången råder det viss trängsel i min lilla skalle. (Den är faktiskt liten. En gång när jag vände mig om och frågade den som satt bakom mig om jag var i vägen kom svaret blixtsnabbt: Nej, me' så litet huvu' som du har kan man int' skymma sikten för nån.) På fredag e.m. börjar jag min vintersemester, och då ska jag rensa "skrivbord" av alla de slag.
   Nu ska jag se hur många sidor i Kari Hotakainens "Löpgravsvägen" jag hinner igenom innan jag somnar. I går och i förrgår blev det omkring tie.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar