14 februari 2012

Namn och språk

Glad ALLA HJÄRTANS DAG !

Medan jag skriver det här pratar  ett par Radio Vega-redaktörer och en medlem av Röda Korset om "vändagen" och "vändagshälsningar", redaktörerna dock med förbehållet att man kan vara av olika åsikt när det gäller namnet på den dag vi har idag. Rödakorsmedlemmen däremot medger att hennes organisation medvetet och avsiktligt lanserat just "Vändagen" som den term vi finlandssvenskar bör använda. Både hon och redaktören tycks uppfatta "Alla hjärtans dag" som så att den avser bara vars och ens egen närmaste "hjärtevän", alltså en enda person - vilket däremot jag inte alls förstår!
   Ordet "alla" - påminner inte det just precis om att vi alla, var och en, har ett hjärta och kan dela med oss av värme, vänlighet och välgångsönskningar till varandra: ur vårt eget hjärta till andras hjärtan, också deras som vi till vardags brukar glömma bort? Hälsningar "från hjärta till hjärta" - också osynliga, ordlösa, sådana. På våra jobb är det hjärnan som brukar gälla, det vi tar för "proffsighet", "professionalism".
   Men vi har alla ett hjärta och kan åtminstone en dag i året unna oss själva och varandra att låta det komma till tals. "Vändag" är för mig ett mycket snävare ord än "Alla hjärtans dag"!
   "Vändag", översatt från finskan, begränsar hälsningarna och välgångsönskningarna till bara dem som verkligen är ens vänner. Var drar man gränsen? Sitt hjärta kan man låta också andra ta del av, åtminstone en stund då och då. Det gäller också alla andra dagar, men just den här dagen påminns vi om det.

På tal om andra dagar överraskades jag storligen igår: En kvinna jag känt när jag var ett litet barn på 7-10 år men sedan aldrig haft någon annan kontakt med än på en klassträff eller två, år 2007, hade plötsligt sänt mig ett vackert kort om vänskap och berättat att slumpen fört min berättelse i hennes händer, och ...
   Feedback på böcker har jag fått förut, men detta var något särskilt. Och det var tydligt skrivet och skickat i avsikt att göra en annan människa glad.
  På kvällen igår tog jag fram mitt minnesalbum från folkskolan, ville påminna mig om den här personen, se vad hon kunde ha skrivit. Jag fann det; det passar henne tydligen mycket väl:
  "Birgitta! / Lyss till ditt hjärtas röst / giv kärlek, hjälp, giv sorgen tröst! / Till lekkamrat, till åldring rar / ett vänligt ord ej spar!"
  Själv hade jag all anledning att ta till mig den påminnelsen.
 
  Tack till dig, Tove! (Du ska få post av mig endera dagen.)
 

1 kommentar:

  1. Tydligen var Vegaredaktörerna till skillnad från mig ändå väl upplysta, för idag fick jag per e-post följande rader från en finlandssvensk vän som bor i Sverige:

    "Jag har funderat på det här med Alla hjärtans dag och tycker att det är lite snedvridet här i Sverige; här gäller den dagen endast par som är kära, gifta o.s.v. och som vill uppvakta varandra. Vänskap räknas inte in i den dagen alls, vilket jag tycker är oerhört synd. Där är Finland mycket bättre som kallar det för Vändagen."

    Låt oss strunta i petitesser och uppvakta både vänner och andra medmänniskor något oftare än en gång i året!

    Birgitta

    SvaraRadera