15 april 2012

Tant

Det går inte att blogga samtidigt som man jobbar och så lagom till påsken  lägger sig i feldiagnostiserad ros och upp igen (ganska fort, till all lycka, för antibiotikan gav upphov till en mera omfattande blomning och då insåg man att det inte alls var ros jag led av!) samt dessutom med spänning ser fram emot att få en bok utgiven och försöker få en resa inklämd mellan verserna. (Och på tal om verser: tack till Kuriren för publicerandet av min lilla Ekenäslimerick!)

Men idag skiner solen och jag har kommit mig för med att ta en promenad genom Karis (än så länge lite för sandiga) centrum. I morse roades jag av Gungerd Wikholms radioprogram om tanter. Det var trevligt och jag kände igen mig på flera punkter. Bara två saker förstod jag inte riktigt: för det första att man blir tant först när man är gammal - då blir man väl snarast en "gammal tant", för i förhållande till nyfödda är man väl tant redan innan man fyllt 30? - och för det andra att tanter inte skulle vara sexuella - att de inte är sexistiska håller jag med om och gudskelov för det, men sexuella är väl alla människor så länge de är vid liv?

Åtminstone är äldre tanter sensuella: precis som små barn njuter vi av själva levandet, av varje stund - åtminstone om vi är friska - och lika intresserat  närvarande som när vi var små. Nåja, kanske inte alltid, men det är faktiskt en större revolution att bli kring de sextio än att bli tonåring - någonting som också samhället kunde beakta. Och nu märker jag att jag också själv har lagt tonvikten på tanter som snarare gamla än unga. Men det handlar också lite om livsstil.

Det är i alla fall få, om ens några alls, som på förhand kan föreställa sig hur det känns när man börjat komma upp i åren - det är faktiskt alldeles annorlunda än man tänkt sig, och alls inte i första hand negativt. Fast i förhållande till kvinnor (och män) i 90-årsåldern är också jag själv en ovetande ungdom; jag vet det. Och så är vi dessutom alla olika.

I första hand handlade morgonens tantprogram i Radio Vega om författaren Elin Ek och hennes bok Supertanten. Den verkade läsvärd.  Jag ska se efter om den finns på bibblan. (Jag använder vissa finlandismer och har några medvetet utvalda av dem också i mina böcker, men 'bibban' har jag slutat säga.)


PS Undrar ni vad rosen var för något? En liten rodnad på mitt ömmande smalben, ovanför en svullen fot, och den diagnostiserades hastigt och lustigt genom en 40 den:s strumbyxa - nej, den skulle jag inte behöva ta av mig, minsann. Ingen cysta var det heller den här gången utan en kombination av småsaker, som till sist gjort benet och foten så värkande och svåra att gå på att jag fann för gott att visa upp dem: svullnad (i båda fötterna, men mest i den ena) och utslag, svårt fjällande hy, till följd av en 14 dagars medicinkur mot gastrit, nya skor som först känts bra men sedan ändå klämt p.g.a. svullnaden, samt en försträckning på grund av allt detta och ett jobb som fordrar mycket stående och gående och "hoppande omkring och upp och ner" (som det plägar göra på bibliotek). Lite vila hade räckt men nu blev det en härva av mediciner, allergi och blodprov. 3 läkare var inblandade.
En kollegas slutsats följer här: Klä alltid genast av dig när du kommer in till en läkarmottagning, så inte doktorn hinner hindra dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar