12 maj 2012

Snellmansdagen

Bloggar blir splittrade om bloggarnas liv är splittrat. Vid månadsskiftet hade jag influensa, eller åtminstone förkylning med feber. Nu måste jag se efter i almanackan för att minnas vad som sedan hänt. Aj, jo - förra fredagen, alltså för en dryg vecka sen, hade jag en av vårens finaste kvällar, i Helsingfors.

HSO gav en konsert som började med ouvertyren till En midsommarnattsdröm och slutade med Sibelius 6:e symfoni. Helheten var en njutning men kvällens absoluta höjdpunkt, åtminstone för mig, var Beethovens 4:e pianokonsert  däremellan: framförd av ingen mindre än Dejan Lazic. Den övriga publikens förtjusning var heller inte att ta miste på. Trots att han framträdde strax före pausen blev han inapplåderad minst fyra gånger, kanske flera. Det är otroligt hur ett par timmar i Musikhusets värld och med stor musik för alla sinnen kan ge  en ljus och lyft för långa tider. Veckan som följt har gått fort, trots all sin splittring, faktiskt.

Lördag-söndag gav jag mig ut på ett par långa promenader; det var garanterat musiken som fick mina stumpar till vingar att åter börja flaxa, rentav så att jag förtog mig och förstod att konditionen egentligen är ändå sämre än jag trott. Skam den som ger sig: jag har sedan fortsatt med kvällspromenader alla dar och de har gått allt bättre, fast gårdagens slutade snopet med ett ösregn och jag var till omväxling utan paraply.

Jag har också förra veckan fått en kallelse till operation om en tid och hoppas hinna bli i skick för att åter en gång låta mig hanteras och medicineras. Ganska ofta tänker jag med värme och förståelse på min mormor. Hon var dotter till en professor i inre medicin. Han dog själv i 50-årsåldern -  i just den sjukdom han forskade i. Vad hans dotter upplevt känner jag inte närmare till men hon lär aldrig som vuxen ha gått till läkare. Hon blev 84 och var hemma när hon dog.

Se nu hur mina tankar förirrar sig. Men är man lite äldre och har man redan blivit opererad några gånger är man inte längre särskilt tuff: man vet hur illa man kommer att må, och man har redan sett och hört för mycket. Fast har man det så vet man förstås: det finns alltid de som har det värre än man  själv. "Siitä vaan", som finnarna säger.

Vad mera dessa veckor? Jobb. Travare i dubbel bemärkelse, det är vad man är på ett bibliotek. Man travar flera kilometer inomhus per dag, man travar böcker. Inte heller över det ska jag klaga: andra travar långt mer än jag; jag sitter ganska mycket vid ett bord och hanterar skivor.

Onsdag morgon deltog en kollega och jag i ett möte på ett annat bibliotek. Först vill man aldrig åka på sådana där möten, man längtar efter arbetsro och efter den vardagslunk som i verkligheten knappast någonstans ens existerar, men så tycker man ändå när man väl är på plats att det är trevligt att träffa sina yrkessystrar och -bröder och att för en tid åter få lite bättre grepp om vad man håller på med och tillsammans med vilka - då och då är det bra att se vilka ansikten som döljer sig bakom namnen i e-postlådan.

I dagens djungel av datasystem med ständigt utbytta fält och koder är det lätt hänt att inte alla gör lika när de t.ex. katalogiserar. Och hur man gör det återverkar i sin tur på vilken information man lyckas ta fram åt kunder som står vid disken och frågar. De har ofta bråttom och är så nöjda så med det lilla de i hastigheten får. Oftast säkert alldeles tillräckligt bra, men ibland önskar man det fanns mera tid för ordentligt och systematiskt arbete, både vid disken och i arbetsrummet. "Tieteellinen siivoja" har jag kanske redan nämnt förut att en bibliotekarie ibland brukar kallas? Suck. Hög och gedigen utbildning. Och så detta flängande som på ett verkstadsgolv.

Hoppsan - jag borde visst gå ut och gå igen. Någon konsert är inte just nu i sikte. Men småvägar runt Pumpviken har jag tillgång till, och radio och CD-spelare härhemma. Och böcker: "Bang om Bang" har jag läst nu senast, med ett par "småböcker" däremellan. TV:n gjorde jag mig av med när jag var arbetslös, det är redan mer än 10 år sen - och det är sällan jag saknat just den.

På tal om böcker tar jag gärna emot lite feedback på "Arla och moster My". (En del har jag redan fått.) I Sverige lär den ha sålt via nätbokhandeln men hur det är i Finland vet jag inte, förutom att den lånats på "mitt" bibliotek.
Min gamla barnträdgårdslärare (jag är över 60 själv) har sänt mig ett så vackert tackkort. Inte kom jag ihåg att hon ägnar sig åt bokbindning; hon gav bland annat inbindningen beröm.

Att boken inte ligger på diskarna ännu beror säkert på att den kom från tryckeriet bara 2 dagar innan den offentligen gavs ut. Vasa bokmässa den 21.4 var en fin upplevelse, i alla fall för mig. Särskilt min högläsning fick jag god respons på och gör gärna om i något annat sammanhang. Knappast på en mässa men kanske på ett dagis. Däremot säljer jag inte boken själv, i varje fall inte nu. (Som sagt har jag annat framför mig.) Friexemplaren har jag redan gett bort. Nu har jag bara ett kvar: mitt eget. Det är alltid kul med det där första, alldeles egna, exemplaret av en bok.

Barnsligt resonerande? Tja. I min norska födelsedagsbok står det så här för den 20.4 - den dag som i Finland är Arlas namnsdag:

    "Voksen - det är bare noe som lever i barns fantasi.
      Ordtak"

Nu ska jag - per sms - ta och gratulera min kusin som är född på Snellmansdagen!



PS

På tal om namnet Arla har jag nyligen stött på följande länk:
 

http://www.cfn-presenterar-historien-om-arla.se/templates/Arla/Article.aspx?id=2
003&ArticleID=2648&CategoryID=332&epslanguage=SV


Torsten Storgårds, som nämns i texten, var min fars äldsta bror och dessutom min gudfar. Jag har vetat att han i tiden arbetat vid Mjölkcentralen i Stockholm (som barn hade jag en MC-kossa som sparbössa) men kopplingen till namnet Arla hade jag inte tänkt på. 

Lite kul också att jag i bilderboken råkar ha med en "filbunke" - varmed menas en av dagens burkar med färdig fil - det ingår i en replik så det är lite "finlandssvensk (familje)jargong" där. Ordet filbunke existerar dock på svenska och avser en skål där opastöriserad mjölk får surna (till fil). "Lugn som en filbunke" är också ett vanligt svenskt uttryck.

"Arla och moster My" har emellertid i mina tankar ingenting haft med Mjölkcentralen och dess senare namn att göra, eller med det faktum att min farbror i tiden varit inkopplad på kultiverandet av mjölk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar