13 juli 2012

Semester: hosta och böcker

Tänk, i Sverige får man avbryta semestern och ta resten senare om man insjuknar mitt i! Så sa min väninna som bor där. Kan det faktiskt stämma?

Mera om läget på mitt håll behöver jag väl inte säga ... Fast, jo: Är det någon som fått stopp på den hosta som tycks florera just nu i södra Finland?

När den för min del var inne på 7:e dagen visade jag upp mig för en läkare. Ett aggressivt virus, det här, bara att vila och vänta. Min överkänslighet mot mediciner gör att jag "får fortsätta på honungslinjen". Hett honungsvatten mitt i natten hade jag nämligen haft tillfällig hjälp av. Också Mucomyst har jag försökt med, men det verkar göra att jag hostar mera ...?

Ja, hostan är som ett levande väsen som bara valt min kropp som bostad och tycks trivas med den. Så länge jag sitter eller står mår jag nästan hyfsat, sånär som på lite stegring. Lägger jag mig ner får jag genast en attack, så jag har mest suttit och läst. Just nu är det Pleijel, Agneta: Drottningens kirurg, och jag tröstar mig med att sådan sjukvård som är ganska självklar nu ännu inte fanns på 1700-talet.

Häromdagen läste jag Dilbert, Suzanna: Dubbelexponering (debutroman från i år). Till skillnad från någon "recensent" på nätet tycker inte jag att berättelsen mest har sin spänning i början och sedan börjar upprepa sig - tvärtom: resonemangen, tankarna och känslorna nyanseras efterhand; det sker hela tiden en utveckling. Inte heller kunde jag förutsäga slutet. Temat: "den svikna gifta kvinnan", och "den andra kvinnan" -  sviken hon med, fast på ett annat sätt, är evigt intressant. Själv har jag upplevt 70-talet med de värderingar som var allmänna då och jämför dem med dagens.

Fast det där var förenklat sagt. Temat är mera nyanserat än så. Vem som sviker och blir sviken är inte i alla avseenden så glasklart som man i förstone kunde tro. Författaren får fram hur invecklade och svåra känslolabyrinter och tankegångar människor har att konfronteras med.

Som någon kritiker sa, och det tyckte också frun i boken, var den otrogne mannen ynklig som erbjöd sin hustru att hålla fast vid äktenskapet och göra en nystart tillsammans men fortfarande hade kvar den andra kvinnan som ett slags reserv, ifall inte erbjudandet skulle tas emot.

Jag håller med om detta men var hustrun så mycket bättre själv? När beslutet om skilsmässa väl var fattat och hon gråtit färdigt (det enda jag tog som lite överdrivet) ringde hon upp en man, antagligen den hon för äktenskapets skull några år tidigare hade beslutat undvika att träffa. Hennes "reserv", men bara i tankarna? Och var det mindre ynkligt? Kanske det!

Hur som helst en välskriven bok. Och förankringen i det praktiska gillade jag, för äntligen lärde jag mig städa, rentav renovera! Det blev inte alls tjatigt; genom inlevelsen i en annan kvinnas bestyr var det många knep som kom  fram på ett långt trevligare sätt än i en städguide. Samtidigt som de gav en viss del av berättelsen liv och must och förde den framåt. (Såklart kan alla städa, också jag, men det brukar få bli sisådär - och vara tråkigt.)

Nu satte hostan igång så mer än så här blev det inte. Jag skulle ju förresten ha semester också från bloggen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar