07 oktober 2012

Bibliotek ska vara Bibliotek

Tretusentie s.k. sidvisningar på exakt 2 år. Inte mycket, men heller inte alltför illa. Frågan är om och hur jag ska fortsätta. Behöver tid för mera seriöst skrivande, sådant som inte är tänkt för bara bloggar. Bloggar vore bra som diskussionsunderlag, om bara folk ville diskutera. Nog för att jag får feedback, men den kommer oftast utanför bloggen. (Kanske också andra än jag har fel på datorn och inte får in sina kommentarer.) Igår på lördagen var jag på jobb och där gick det undan så svetten lackade, bokstavligt talat; jag fick inte sitta still under många minuter eller ens sekunder i följd. Dessutom var fönstren stängda. Det hade blivit kyligt ute och denna tid på året brukar småfåglar ibland förirra sig in. Det går bättre att få ut dem när alla är på jobb än på jourtid när vi bara är två. Fast sanningen är nog att vi inte ens kom att tänka på om vi skulle öppna eller inte. Allting har en orsak men det mesta har flera.

Lördagsjobb vore alldeles kul och bra om det var något man hade en gång per månad elller per två månader. Om biblioteken hade en pool av pensionärer eller studerande på området (vem som helst kan Inte hoppa in i denna "mångsidigt specialiserade" bransch utan att behöva ständig handledning och uppmärksamhet, och när det ändå sker borde den fasta personalen få lärartillägg på lönen), så skulle de ordinarie  anställda inte behöva vara i tjänst så ofta som nu, tidvis t.o.m. varannan lördag. Det är lite paradoxalt att de som har till yrke att "kunna" kultur så ofta är förhindrade att ta del av det som verkligen sker i den vägen utanför den egna arbetsplatsen. Inte kan de gå på Arbis och inte sjunga i kör, delta i "bokkalas" och mässor, gå på teater och höra föredrag - är det inte lördagsjobb som håller dem bundna så är det kvällsjobb flera gånger i veckan. Till och med program på det egna biblioteket missar den som sitter vid disken.

Att jag skriver det här nu beror på att jag vaknade tidigt och vid morgonkaffet parallellt med tidningsläsandet kom att höra Eve Mantu, som i ett timslångt program i Yle 1 skildrade sitt besök på ett av våra större moderna bibliotek och berättade om allt man kan göra där: sticka med garn som biblioteket tillhandahåller, spela spel, sitta i ett rum och spela på en lånad gitarr, låna hem en borr, låna gångstavar, läsa läxor (vilket väl i sig är okej) eller bara tjattra (nej,tack, helst inte högljutt) - och så använda dator förstås; det är ju numera många som läser sin e-post på biblioteken. Jag är 63, har jobbat på båda fack- och folkbibliotek i sammanlagt 38 år (minus studie-, sjukdoms- och arbetslöshetsperioder) och jag reser bildligt talat ragg:

Låt samhället skapa vilka institutioner och "vardagsrum" som helst för både ungdomar och andra, men kalla inte DEM för bibliotek!

Låt böcker vara böcker och läskunnighet vara läskunnighet (vilket INTE är detsamma som datakunnighet eller spelkunnighet!) låt bibliotekariernas uppgift vara Boken och Läsningen och Kunskapen och den Demokratiska Möjligheten för Var och en att ta del av det som skrivs och därmed att bilda sig en egen uppfattning om vad det är som påstås av vem! Och låt biblioteken på nytt bli Lugna Oaser i allt detta kommersiella och samhälleliga tingel-tangel med sitt ständiga pipande och blinkande och surrande som pågår överallt och som gör människor splittrade och kännedomen om det mesta bara ytlig - förutom när det gäller just det lilla man råkar vara "nörd" på!

Jag brukar inte ropa efter onödigt fyrkantig ordning & reda, och jag anser inte att alla behöver vara bokslukare, men jag anser att bibliotekens uppgift (för skattemedel) i första hand bör gälla bildning och kunskap, inte mest bara verklighetsflykt och tjafs. Sådant har vi tillgång till ändå. Nästan vad jag än själv vill låna, för att få Veta någonting eller för att få att ta del av god skönlitteratur från vilken tidsepok som helst, så får jag lov att beställa det som fjärrlån och betala eller får jag köpa det i handeln.

Var finns alla böcker i miljömedicin, neurosomatiska sjukdomar och elöverkänslighet - för att inte tala om alla ämnen jag och andra inte ens föstår att fråga efter? Hur många bibliotek håller sig med exempelvis  Dentalmaterialutredningen eller med ens några av alla de otaliga kultur-, och debattidskrifter som tycks existera? Låt vara att en del kan verka ensidiga eller kontroversiella - men har biblioteken flera slags "ensidiga" böcker och tidskrifter tillgängliga visar de därmed att det existerar olika skolor och paradigm inom både vetenskap och praktiska kunskapsområden och att inte varenda en auktoritet eller specialist kan ha rätt i precis allt. Som det nu är kan ett bibliotek ha en hel hylla för Sigmund Freud, vars lära är en ideologi, medan rena rama fakta om moderna sjukdomar (som tydligt visar att det gäller att vara försiktig med psykologisering av allt i tid och otid) på sin höjd kan ingå i någon titel vars utgåvor man inte brytt sig om att köpa nya av då de uppdaterats. När det gäller skönlitteratur händer det att äldre personer beställer in böcker från magasin och förråd, med motiveringen att de är så mycket bättre än det som utkommer nu, i vår tid. Men allt flera av dessa i mångas ögon bättre böcker avskrivs av bibliotekarierna. Litteratur av olika slag - både till språk, form och innehåll - är naturligtvis av olika intresse för olika generationer, men Det är ju i sig Inget Fel!

Termen "Det livslånga lärandet" verkar vara lanserad för att hålla människor kunskpsmässigt "på mattan": Livet igenom ska vi gå på kurs efter kurs, byta ut det ena "färdigtuggade kunskapspaketet" och betyget mot det andra, medan fritt införskaffad kunskap och livserfarenhet ligger lågt i kurs och autodidakter - dem man förr såg upp till - blir misstänkliggjorda som "sådana där som bara surfar på nätet". Det ligger något i också denna skepsis, förstås. Det är Därför och Då man ska kunna gå till Biblioteket och Kolla i Böcker och Tidskrifter!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar