30 november 2012

På tal om lektyr

Så länge jag har levat har vi/jag fått hem Församlingsbladet, sedermera Kyrkpressen. (Utom för 20 år sen då jag var som vuxenstuderande i Åbo och hade gjort en tidsbunden adressförändring. All annan post adresserad till min hemadress i Ekenäs kom till studieadressen, men inte Kyrkpressen. Den hade man tyckt det var onödigt att eftersända. Jag vet, för jag frågade var den blivit. Och undrade om det fanns annan "onödig post" som jag inte ens förstått att fråga efter.)

Tänk, jag har alltid trott att Församlingsbladet/Kyrkpressen varit en medlemstidning till alla som är skrivna i en församling och att man betalar den via sin kyrkoskatt. Plötsligt tycks det inte vara så?

Fast när jag tänker efter så har jag säkert hört att det redan tidigare funnits församlingar som velat att var och en själv sköter prenumerationen. Men har det inte varit "gratis" ändå?

Kanske har jag missuppfattat något. Hoppas bara kyrkan inte gör det ännu svårare än det redan är att orka och hinna engagera sig i annat än "världsliga ting"! Den som bara sällan går i kyrkan kanske ändå gärna tar del av  kyrkans tidning.

28 november 2012

Ljusglimt för vardagsfånge

Har precis hört Radioteaterns "Fångarna på Kajaneborg", av och med Lars Huldén, i regi av Janina Jansson. Fint. Sysslade för ovanlighetens skull inte med något annat medan jag lyssnade.
   Minst lika fint är att läsa boken, "Kajaneborg 1636" som legat till grund för programmet. Läsa, och begrunda.

Läsa och begrunda, det var också viktigt för Nils Ferlin - idag har jag köpt en fin liten bok med hans brev och betraktelser för 50 cent. Så kan det gå.

Är de förresten nån som vet och minns att en pjäs om de två herrarna Johannes Messenius och Lars Wivallius och deras samtida  vistelse på Kajaneborg år 1978 gavs som pjäs på Raseborg? Rolf Söderling stod den gången för både manus och regi.
  Gustav Wiklund, som i kväll, var Johannes Messenius, var den gången Lars Wivallius. Och lilla jag var Gertrud Grip, hans motspelerska. Ingen så märkvärdig pjäls, men helt okej i sitt slag - kritiken var visst ganska god och glad.
   Amatörerna hade på den tiden inte vuxit upp i musikskolor och på konst- och dramalinjer, men gjorde säkert alldeles väl ifrån sig enligt den tidens mått. Ja, Gustav Wiklund var ju inte amatör; yrkesskådisar brukade medverka därute, fast den gången var han väl den enda.

  Nej, jag har inte tid med bloggen nu. Vardagen är tillräckligt full av andra futiliteter.

Men på tal om icke-futiliteter: Ännu hinner både jag och andra se Aila Biströms konstutställning på Luckan i Karis! Den bör vara öppen åtminstone i morgon ännu, och kanske också hela fredagen. Målningar och grafik. Ljusa tonarter, om man så kan säga. Gör gott för själen i vintermörkret.

 

14 november 2012

Morot och inte piska

I den här åldern ska man inte bli arg. Orkar och ids heller just inte bli det, men det händer. För en stund sen hände det mig, för det hade kommit post från experterna på rosk (finl.) i min kommun. Och jag undrar än en gång, liksom jag gjorde här i bloggen den 14 juli ifjol, vad alla de som inte med bil kan ta sig dit andra bestämt att de ska åka med sina sopor förutsätts ta sig till. Ska icke-bilburna gamla, sjuka, invalidiserade, utarbetade, skiftarbetande, ihjälstressade, eller annars förhindrade ensamma personer packa sina trasiga torkställningar, hushållsmaskiner eller vad det nu kan vara för skrymmande skrot i en skottkärra eller i korgen på sin rollator och till fots traska tie kilometer till närmaste sopstation?

Man serveras en lång rad med förbud och anvisningar om vad som inte får lämnas i eller vid roskisarna, alltså sopkärlen, på ens egen gård eller i närheten av den, men inga råd och tips om vad den ska göra som bara inte KAN sköta längre och större transporter själva och som inte har plats att förvara skräpet i sina hem och hus.  (Källarskrubbarna i våningshus är numera minimala och dessutom inte avsedda för sopor.)

Det borde vara självklart att inte bara småskräpet utan allt som kastas bort i vanliga hushåll skulle avhämtas en gång i veckan, eller åtminstone  i månaden, vid någon hållplats eller station som inte är belägen längre bort än på sin höjd ett par kvarter. Lagar och bestämmelser måste vara sådana att de går att följa, annars blir de slag i luften.

I mina trakter stannar det en bil för problemavfall vid någon hållplats en gång i året eller två, på oregelbundna datum som man tvingas hålla reda på själv. Hallå! Folk kan ju inte förutsättas ta ledigt eller ställa in sin semesterresa, sin operation eller vad det allt kan vara för att det just då råkar komma en bil som kantänka ger "service". Människor söker i allmänhet efter enkla och rationella alternativ som inte  stjäl alltför mycket tid av dem. Den egenskapen gäller såvitt jag vet inte enbart organisationer och samhällen utan enskilda individer. De flesta vill säkert gärna bidra till en ren miljö - men med hjälp av morot och inte piska. Mot det som är omöjligt hjälper ingendera.

11 november 2012

Farsdagskväll

Till Fars dag har jag köpt mig själv en blomma - att ha i en vas jag en gång fått av min far och med hans porträtt bredvid den. Det finns en blomsterhandel i huset bredvid. Så väldigt mycket längre än dit gick jag inte idag, fast det är varmt; det har varit mörkt hela dagen. Regnat har det också.

Mest har jag suttit i soffan och läst Bodil Jönssons "Tankekraft", bland annat. (Håller alltid på med flera böcker på en gång. Det sitter i från min skoltid, på 60-talet: många korta lektioner i flera olika ämnen varje dag, och hemläxor i nästan alla. Som tjänsteman på ett folkbibliotek har jag nytta av denna vana att ständigt slå om från ett till annat. Annars är den på gott och ont.)

När jag sovit en stund efter lunchen och kaffet slog det mig (med hänvisning till mitt förra inlägg) att jag också själv har skrivit några höstliga dikter och åtminstone en om just november:



Novemberinfiltration


Vaknat mitt i natten?
Somnar inte om
Vad gör grannen uppe –
månen, javisst
bara naggad i en kant
Visaren passerar
i hemlighet
halvåtta



Den är över 10 år gammal och ingår i boken Bara en grind som lutar mot skogen, utgiven 2009. Så för min del, om man tar hösten som metafor, har klockan hunnit gå rätt många streck förbi halvåtta. (Fast det där var ju på morgonen. Brukar sällan lägga mig före midnatt – utom ibland för en stund mitt på dagen.)


05 november 2012

Bengt Bergs Blogg: En oskriven dikt i november

Läs den här, så blir ni glada:


Bengt Bergs Blogg: En oskriven dikt i november: Tänkte så som så och si sådär Att något ny...


Tack, Bengt - visst är november härlig! Bara det ville komma lite snö och inte vatten, vatten, bara vanligt vatten ...

Men snart är det vintersolstånd:-)

Helgens "resa"

Måndag morgon. Försöker ställa in mig på att gå på "kvällstur". (Varför används 'tur' i denna bemärkelse bara i Finland? Vad ska man egentligen säga i Sverige? 'Kvällsskift' gäller närmast inom industrin, och 'kvällspass' låter konstigt i finlandssvenskars öron. 'Kvällstjänstgöring' är för långt.)

Det blir så olika olika år, det här med helger och hur man firar dem. Åtminstone gäller det mig och Allhelgona: Förra året åkte jag till Helsingfors och Graven, promenerade sen långa vägar (genvägar ledde till omvägar) i småskor till Humpsvakarnas jubileumskonsert, där jag lät mig roas (det var högklassig underhållning) tillsammans med ett par vänner från min studietid. Med dem gick jag sedan på restaurang, varefter de gav mig bilskuts till Karis, via deras eget hem som jag inte på många år besökt. I år var jag "bara" hemma.

Ändå känns det som att ha gjort en resa, också denna gång bakåt men ändå i min egen "samtid". På lördagskvällen tände jag ett ljus och knäppte på radioettans önskekonsert med andlig klassisk musik och satte mig i soffan med en kaffe och en cognac. Valet av bok var givet, för på biblioteket är kön lång och lånetiden kort för romanen/dokumentärskildringen "Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken" av Jonas Gardell. Boken är starkt berörande och ingenting man glömmer i första taget, präglad av både kärlek och sorg, så det kändes inte alls absurt med kvällens slag av bakgrundsmusik. Välskriven skönlitteratur säger mycket mer än det vanliga nyhetsflödet. Ja, nu låter jag "ytlig" - men jag har ingen lust att ingående "recensera" en bra bok, för den tycker jag man bör läsa helt och hållet.

Jag läser emellertid själv ganska långsamt, så förutom söndagspromenaden - i dimma (jfr lördagens bloggtext) - läste jag igår nästan hela dagen. Detta är ingen bok man gärna lämnar på hälft. Även sedan man läst ut den blir den kvar i tankarna. Och jag beundrar Gardells inte bara researcharbete utan framför allt inlevelseförmåga och respekt för sina medmänniskor på denna jord. Det finns saker man inte riktigt vill veta, som man hört om men aldrig ändå riktigt levt sig in i. Hur det ena leder till det andra, hur vi trevar oss fram, hur vi påverkar varandra och varandras liv, hur godhet och ondska kan finnas samtidigt, liksom styrka och svaghet.

Nej, jag skulle ju inte "recensera". Och riktigt alla fördomar jag hade haft blev jag heller inte av med, men jag fick mig viktiga tankeställare. UTAN att boken på något sätt skulle ha varit "pekpinneaktig" - tvärtom. Dessutom är Jonas Gardell, som känt, en oerhört skicklig skribent. Inget "knäckebrödstuggande" här inte, för läsaren alltså, utan levande text.

Ha en bra vecka!

03 november 2012

Allhelgonadagen

När jag var barn kallade man daggen eller den lätta dimman "älvdans".
Kanske är det "helgondans" idag då luften i morse och nu är full av dimslöjor? Mitt på dagen unnade oss helgonen i så fall lite klar och solig höstluft; också jag har varit ute och gått. Tjugo minuter brukar det ta innan det känns riktigt bra, sedan går det lätt att fortsätta lika länge till.

Arla och moster My har fått stipendium - det vill säga jag (som hittat på dem) hade igår fått understöd från Eugène, Elisabeth och Birgit Nygréns stiftelse. Det var mycket glädjande, tack! Också upphovsmän får stundom ligga i och lägga ut, till exempel för att en bok ska nå sina rätta läsargrupper.

I förmiddags roade jag mig med att bläddra i ungdomsboksförfattaren Maria Turtschaninoffs blogg. Vad snygg den är! Jag borde fräscha upp min men orkar inte lära mig hur man gör. Inte så länge jag drömmer om Marc-fält och katalogposter om nätterna.

Som synes har jag ändå kommit på hur man för in foton i sin blogg. Idag när jag gick omkring i Karis med kameran i fickan fann jag ändå ingenting att knäppa. Höstlig natur är inte alltid bäst på bild. Jag väntar tills det blir vinter.

Men nu ska jag fira lördag och tända ett ljus.

Ha det bra!