05 november 2012

Helgens "resa"

Måndag morgon. Försöker ställa in mig på att gå på "kvällstur". (Varför används 'tur' i denna bemärkelse bara i Finland? Vad ska man egentligen säga i Sverige? 'Kvällsskift' gäller närmast inom industrin, och 'kvällspass' låter konstigt i finlandssvenskars öron. 'Kvällstjänstgöring' är för långt.)

Det blir så olika olika år, det här med helger och hur man firar dem. Åtminstone gäller det mig och Allhelgona: Förra året åkte jag till Helsingfors och Graven, promenerade sen långa vägar (genvägar ledde till omvägar) i småskor till Humpsvakarnas jubileumskonsert, där jag lät mig roas (det var högklassig underhållning) tillsammans med ett par vänner från min studietid. Med dem gick jag sedan på restaurang, varefter de gav mig bilskuts till Karis, via deras eget hem som jag inte på många år besökt. I år var jag "bara" hemma.

Ändå känns det som att ha gjort en resa, också denna gång bakåt men ändå i min egen "samtid". På lördagskvällen tände jag ett ljus och knäppte på radioettans önskekonsert med andlig klassisk musik och satte mig i soffan med en kaffe och en cognac. Valet av bok var givet, för på biblioteket är kön lång och lånetiden kort för romanen/dokumentärskildringen "Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken" av Jonas Gardell. Boken är starkt berörande och ingenting man glömmer i första taget, präglad av både kärlek och sorg, så det kändes inte alls absurt med kvällens slag av bakgrundsmusik. Välskriven skönlitteratur säger mycket mer än det vanliga nyhetsflödet. Ja, nu låter jag "ytlig" - men jag har ingen lust att ingående "recensera" en bra bok, för den tycker jag man bör läsa helt och hållet.

Jag läser emellertid själv ganska långsamt, så förutom söndagspromenaden - i dimma (jfr lördagens bloggtext) - läste jag igår nästan hela dagen. Detta är ingen bok man gärna lämnar på hälft. Även sedan man läst ut den blir den kvar i tankarna. Och jag beundrar Gardells inte bara researcharbete utan framför allt inlevelseförmåga och respekt för sina medmänniskor på denna jord. Det finns saker man inte riktigt vill veta, som man hört om men aldrig ändå riktigt levt sig in i. Hur det ena leder till det andra, hur vi trevar oss fram, hur vi påverkar varandra och varandras liv, hur godhet och ondska kan finnas samtidigt, liksom styrka och svaghet.

Nej, jag skulle ju inte "recensera". Och riktigt alla fördomar jag hade haft blev jag heller inte av med, men jag fick mig viktiga tankeställare. UTAN att boken på något sätt skulle ha varit "pekpinneaktig" - tvärtom. Dessutom är Jonas Gardell, som känt, en oerhört skicklig skribent. Inget "knäckebrödstuggande" här inte, för läsaren alltså, utan levande text.

Ha en bra vecka!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar