14 november 2012

Morot och inte piska

I den här åldern ska man inte bli arg. Orkar och ids heller just inte bli det, men det händer. För en stund sen hände det mig, för det hade kommit post från experterna på rosk (finl.) i min kommun. Och jag undrar än en gång, liksom jag gjorde här i bloggen den 14 juli ifjol, vad alla de som inte med bil kan ta sig dit andra bestämt att de ska åka med sina sopor förutsätts ta sig till. Ska icke-bilburna gamla, sjuka, invalidiserade, utarbetade, skiftarbetande, ihjälstressade, eller annars förhindrade ensamma personer packa sina trasiga torkställningar, hushållsmaskiner eller vad det nu kan vara för skrymmande skrot i en skottkärra eller i korgen på sin rollator och till fots traska tie kilometer till närmaste sopstation?

Man serveras en lång rad med förbud och anvisningar om vad som inte får lämnas i eller vid roskisarna, alltså sopkärlen, på ens egen gård eller i närheten av den, men inga råd och tips om vad den ska göra som bara inte KAN sköta längre och större transporter själva och som inte har plats att förvara skräpet i sina hem och hus.  (Källarskrubbarna i våningshus är numera minimala och dessutom inte avsedda för sopor.)

Det borde vara självklart att inte bara småskräpet utan allt som kastas bort i vanliga hushåll skulle avhämtas en gång i veckan, eller åtminstone  i månaden, vid någon hållplats eller station som inte är belägen längre bort än på sin höjd ett par kvarter. Lagar och bestämmelser måste vara sådana att de går att följa, annars blir de slag i luften.

I mina trakter stannar det en bil för problemavfall vid någon hållplats en gång i året eller två, på oregelbundna datum som man tvingas hålla reda på själv. Hallå! Folk kan ju inte förutsättas ta ledigt eller ställa in sin semesterresa, sin operation eller vad det allt kan vara för att det just då råkar komma en bil som kantänka ger "service". Människor söker i allmänhet efter enkla och rationella alternativ som inte  stjäl alltför mycket tid av dem. Den egenskapen gäller såvitt jag vet inte enbart organisationer och samhällen utan enskilda individer. De flesta vill säkert gärna bidra till en ren miljö - men med hjälp av morot och inte piska. Mot det som är omöjligt hjälper ingendera.

1 kommentar:

  1. Kristiina Arhippainen20 november 2012 19:23

    Där sade du det! Bra poäng, och träffande. Vi vill alla väl men ibland är det bara omöjligt!

    SvaraRadera