31 december 2012

GOTT NYTT ÅR 2013!



Foto: BM Storgårds

Tomtefilosofi

Foto: BM Storgårds
Ibland hamnar julprydnaderna i brådskan lite hur som helst. Som på mitt köksbord, där en liten krubba och en något större tomte står och vakar över en jättestor julgris, som jag vunnit 2:a pris för i scouternas gristävling när jag var 8. Den är bränd i ugn och allt. Och så de här tomtarna, gjorda av min mormor som var född 1896 och väldigt uttrycksfulla på nära håll, som ockuperat en tom lykta och verkar filosofera över jordens gång. Eller om det är rymdens. Ett klot som balanserar på en ljusstake, sedan ljusen brunnit ner. Och hur har pengarna hamnat där bredvid? Hoppas i alla fall att de inte planerar sådana där tingel-tangel-jippo-bibliotek som det i eftermiddags var tal om i radion! Mina tomtar vill bara ha sådana bibblor där man i tystnad och ro får koncentrera sig på böcker, läsning och forskning - för var annanstans får man det nuförtiden? Ungdomsgårdar och andra platser att spela spel på kan man så gärna ha var som helst, men blanda inte ihop dem med bibliotek, tack. Vi är många som tycker så, vågar jag påstå. Och biblioteksarbetet är krävande nog utan så förfärligt mycket liv i luckan. Jag håller visserligen med Sunniva Drake (i radioprogrammet) om att vår utbildning är ganska fyrkantig. Men det beror nog inte på litteratur och läsning - det beror på datanördarna, de som har gjort att inte en boktitel kan eller får registreras utan femitelva koder, fält och indikatorer som dessutom byts ut och konverteras - med all världens fel som följd - flera gånger i året. Nå, det finns värre problem. Jag tyckte det var intressant att höra Mikael Böök i det här samma programmet. Det var stora världen! Fast han tycks också anse att bibliotek är till för det mesta. Själv närmar jag mig pensionsåldern och får sedan hoppeligen läsa i lugn och ro, med eller utan biblioteksbesök. Alltför många olästa böcker ligger färdigt hemma och väntar. Detta för att nu ha en åsikt på det gamla årets sista dag. I bakgrunden sjunger någon "Nattens drottning". Den som det kunde ta efter!

13 december 2012

Årets Luciadag

För mitt vidkommande blev det inte lussat i år, om man frånser en luciasång jag hörde på cd, för jag har sysslat med annat kulturellt (som det tar för lång tid att nu blogga om). Det kändes konstigt att ingen i Lucia i år skred ner för Fokushusets trappa i Karis. Synd med traditioner som bryts, så där bara.

Några rader ska ni få i alla fall, fast de är ryckta ur en långdikt,
Vilda madonnan:



- - -

Men jag saknar
madonnans sång,
Lucia
med mörka lockar
i brunspräcklig
morgonrock,
pepparkaksögon
i skenet
från den lilla
ljusskulpturen
på brickan med kusar
och vispgräddschoklad.

Långt inuti minns jag
värmen,
 - - -



Ur boken:
Bara en grind som lutar mot skogen,
2009

06 december 2012

Sjätte december

Tack igen för en kommentar som inte lär ha gått att mata in här men som kom per e-post i stället: "Jag tror liksom Du att församlingarnas sparÃ¥tgärder kommer att leda till deras undergÃ¥ng. Man bör satsa istället för att skära."

Men idag är det Självständighetsdag och åtminstone jag är inte upplagd för att sitta vid dator, så jag nöjer mig med en önskan till dem som förirrat sig hit:
Ha en fin självständighetsdag!

Själv sitter jag hemma (förutom en liten promenad då snöyran tog sig en paus) och hör på det ena programmet bättre än det andra i Yle 1, på antingen finska eller det som vi på bibliotekariehåll betraktar som "odefinierat språk" eller ljud från "icke-språkliga medier" (cd-skivor med instrumentalmusik, till exempel).

Ju äldre jag blir desto mera förstår jag av det lilla som tidigare generationer berättat  och desto mera skulle jag vilja veta - men nu är det för sent att fråga just dem som var med i kriget, eller som föddes ungefär just då vi fick vår självständighet, eller långt före det.

Min morfar var finsk (med svensk mamma), min farfar svensk. Jag känner mig som en del av både det svenska och det finska i Finland - men talar tyvärr ingen perfekt finska.

Se siitä.

I varje fall är det fint med program där nutid och dåtid jämte värderingar  diskuteras och där inte minst veteraner på olika sätt får komma till tals. Det är också mycket som har hänt sedan jag själv var barn på 50- och 60-talen. På gott och ont.







05 december 2012

Mera om KYRKPRESSEN


"Det var om Kyrkpressen. Jag ondgjorde mig över att den inte
distribueras nästa år till församlingsmedlemmarna."


De raderna fick jag igår i ett mejl från en bekant (som i likhet med mig själv haft svårigheter med kommentarfunktionen här i bloggen). 

Jag ska precis gå till jobbet, för vi öppnar och stänger tidigare än vanligt idag, men medan jag åt frukost råkade jag höra diskussionerna i lokalradion om just Kyrkpressen. 

Konstigt att man kan känna sig nästan lite upprörd över en så liten sak - kan man tycka när man följer med nyhetsflödet i övrigt - men nog måste jag säga att de församlingar som drar in det som väl ändå måste anses som en medlemstidning för dem som hör till kyrkan och därmed betalar kyrkoskatt - ger en snål och negativ och därmed "okristlig" signal utåt. De tar en risk att mista medlemmar, eftersom människor ofta reagerar känslomässigt, och då uteblir effekten av denna "sparåtgärd".

För en del av oss som med åren har sekulariserats eller "agnostiserats" är Kyrkpressen något av ett sista lilla halmstrå av kontakt till kyrkan - och det tar nu alltså kyrkan själv och klipper av! Att vi inte går i kyrkan varje söndag är i sig inget bevis på att vi inte tänker och följer med.

Jag sparar också. Av lika stort nödtvång som församlingarna. Det gör många i dessa dagar. Så jag har inte råd att prenumerera på Kyrkpressen själv. Hoppas den i fortsättningen kommer till biblioteket! Gratis. Trots att biblioteket knappast är skrivet som församlingsmedlem.