30 mars 2013

Påsklördag

Hej på er och Glad Påsk!
För n:te gången försökte jag nyss få in det foto som saknas från mitt förra inlägg men nix. Det går inte att göra som förut och jag hinner inte sätta mig in i det nya, teknisk analfabet som jag dessutom är - inte ens en kokbok förstår jag instruktionerna i, och om jag gör det blir maten ändå felstekt eller något. När jag blir pensionär ska jag försöka igen. Alltså mig på att laga mat. Detta med datorn är en annan femma.
157 arbetsdagar kvar ... och idag för en gångs skull en ledig lördag. Ändå blir det fråga om utemat, för jag och en släkting ska gå på konstutställning och säkerligen också på lunch.
Fotot jag syftat på var av en rosenbuske, vars blommor har olika färg fast de sitter på samma kvist. Blomsterhandlaren har ingen förklaring haft.
Njut av solen och låt alla blommor blomma!



18 mars 2013

Small talk

Jag försummar bloggen nu, jag vet, men nacke, arm och rygg med mera har varit så sjuka att jag nästan inte alls kunnat sitta vid dator. Man kan inte skriva med bara huvet. Och det får inte syre om nacken känns som en taggtrådshärva. På jobbet har vi dessutom dålig luft. Det är ingen hemlighet, så det kan jag nämna också här. Lär vara duvor som kackar på taket, där ventilerna är. Men saken ska åtgärdas, har jag förstått. Bra med tanke på arbetsförmågan.

På tal om skrivande nämnde jag visst redan reportaget av Camilla Lindberg i
Västra Nylands helgbilaga den 9.2? Det var nåt som gladde mig mycket, och som jag har fått massor av respons på - tack, alla vänliga människor!


Vad som sedan hänt både Arla och hennes upphovsmän är en annan femma; det har inget med västisartikeln att göra. Att vara en finlandssvensk författare, med hög ålder och litet f, är i dagens läge nästan lika svårt som utgivning och distribution över riksgränserna. Ibland går det bra. Ibland går det inte alls.

Vi får inte ut vår andra upplaga på samma förlag som den första, trots att boken sålt över förväntan, så nu får vi ägna tid åt att fundera. En svensk författare vars föredrag jag en gång hörde sa att omkring 20 % av en författares arbetstid ägnas själva skrivandet - resten går till annat som på sätt eller annat hör till. För en som är utanför de "rätta" kretsarna och som inte skriver på heltid är procenten naturligtvis ännu mindre. Just nu vågar jag inte be om tjänstledigt heller, för då blir min pension för liten - snart, snart, när jag åtminstone får mera tid (om hälsan håller till dess). [Snälla Radio Vega, det heter inte 'tills dess'!]

Det går upp och det går ner och det är sol och is och vatten - skam den som klagar. Men nog finns det mycket man undrar över och som man inte kan skriva om i bloggar. Frågan är vad man ska ha dem till. Själv håller jag mig i viss mån á jour med hjälp av bloggar, när det gäller vänner som inte bor i Karis och vad det händer som inte står i tidningspressen här. Böcker och konst blir jag gärna tipsad om, men akademiska dissekeringar av desamma hör nördarna till. Konst ska upplevas, böcker läsas, och bäggedera avnjutas med öppna sinnen - på lagom avstånd och inte med förstoringsglas (om man inte som jag börjat ha lite svårt med "liten stil"). Kortfattade vinkar tar jag däremot gärna del av. Kanske ska jag börja ge sådana själv? De senaste åren har jag skrivit upp vad jag läst, så jag kan faktiskt lägga upp en sida med titlar. Fast inte idag. (Böcker jag äger men inte har plats för hittar ni som känt på www.bmstorgards.fi) 

Hur många har förresten upplevt att gåvoböcker vilkas existens man inte ens känt till visat sig vara just sådana man absolut vill både läsa och äga? "Hasse & Tage. Svenska ord&co. Saga & sanning" hör till dem, för att bara dra ett exempel ur hyllan. Varför ska man alltid läsa bara det senaste, det närmaste, det som man "måste" för att "hänga med" ...? (Nog för att  nämnda titel är rätt ny, också den. Men kanske inte en sådan som finlandssvenskar håller sina bokcirklar om.) Ibland visar sig vänner och släktingar ha mycket god koll på vad som intresserar en.

[Jag har en lång stund förgäves försökt få in en bild här. En lite brokig och uppiggande sådan. Vissa dagar blir ingenting som man riktigt tänkt sig. Nu fick jag i alla fall någonting att skylla en del försumligheter på.]


11 mars 2013

Bengt Bergs Blogg: Annan konst

Bengt Bergs Blogg: Annan konst: Särlingar i konsten har vi hört talas om. Och kommentarer som: vart tog alla original vägen? Dessa sällsynta människor som ofta sågs över ...

*

Det här, som jag ovan hänvisar till, får mig att tänka på den store danske konstnären Storm P och en av hans tecknade gubbar som säger:
"Konst - det är något man inte kan - och kan man det så är det ingen konst."

Men de här skaparna, vilkas verk nu är utställda på Värmlands museum - de kan ju! Och ändå är det konst de åstadkommit!

Konst är levande, tycker jag och säger många - det sterila, teoribaserade och systematiskt gjorda - lärda - blir knappast konst. Är inte konsten och det akademiska i själva verket varandras motsatser?

Kunde man analysera konsten på vetenskaplig prosa så skulle den inte behövas. Konsten, alltså.

Jag önskar något finländskt museum ville göra en utställning i stil med denna värmländska! Varför inte Ekenäs museicentrum EKTA.

Helene Schjerfbeck i all ära - men nog börjar det nu finnas behov här i trakten av annan konst att tala om än hennes. Den kommer ändå länge att leva kvar.

Och den där klockan till minne av henne - senast idag var det radiokäbbel om utifall det var rätt eller fel att ta dess ringningsmekanism ur bruk.

Om klockan är ett konstverk hör såvitt jag förstår hela frågan hemma under konstnärens upphovsrätt. I så fall måste man be upphovsmannen om lov, eller hur?