16 juni 2013

Lite om proportioner

Jag var på konsert igår, Musik vid havet. Vackert väder och varierat program. Mest gillade jag pianisten, minst - nja, det kanske jag ska hålla för mig själv. Han som skjutsade hem mig hade på återfärden råkat ut för följande: "Mötte en älg som kom gående LÄNGS vägen mot Karis. Mitt på vägen men den gick artigt ner i diket då jag kom."

Alla älgar är förstås inte lika väluppfostrade - varnar jag er som kör bil. Själv har jag inte körkort men satt bredvid chauffören en gång när det sa "svisch". Den gånen var det en hjort. Två millimeter från bilen, sa han som bromsat och lät bilen stå tills han hunnit lugna sig. Sen kväll på enslig höstväg i Skottland. Nittonhundrasjuttiotvå.

Igår hade tre mig närstående släktingar och vänner födelsedag. En av dem fyllde jämna år: 2. Dubbelt så gammal som ifjol. Antagligen mer än dubbelt så livserfaren. Det ni! Fast också vi vuxna lär oss åtskilligt på två år. Livet igenom - såvida vi inte har en sjukdom som förhindrar just det. (Ibland tror jag att 30-åringar håller oss 60-åringar för automatiskt lite dumma. Annat var det när vi var 30 och de var 0. Skillnaden i ålder och erfarenhet är fortfarande 30 år.)

Och på tal om detta följer här lite "barnslig" samhällsinformation:
http://svenska.yle.fi/artikel/2013/06/14/myran-forsvinner-fran-lejonparken

Trots att det dagligen tjatas om spartider och sparåtgärder tycks det av kommentarerna (se under länken!) att döma vara hemskt viktigt för många med en lekpark och en klätterställning mitt i stan. Kanske skulle också jag tycka så om jag hade barn men det betvivlar jag. Det finns tusentasl sätt att leka och röra på sig, bara barn ges chansen att hitta på dem själva. Eller finns det inte längre gårdar med ren sand och egna klätterställningar och gungor? Kanske är det faktiskt så att antalet trygga platser för barns fria lek har minskat.

De flesta tycks i varje fall eniga om att 110 000 euro är för mycket och det var det som jag också avsåg med min kommentar - det är jag som är "BMS" (allra först, och som tycks ha åstadkommit "tryckfel" i min egen text).

Om man i en stad där det finns förslag om att minska på viktiga arbetstillfällen och dito lagstadgad service för invånarna i alla åldersgrupper ens kan tänka på att satsa en summa som motsvarar den därmed inbesparade på något sådant som en leksaksmyra, så har nog "samhällshjärnans" sinne för proportioner fått sig en allvarlig knockout. Det var så jag tänkte, och jag är inte ensam om en sådan tanke.
Här arbetar man som - just det, en myra, med en årslön motsvarande ungefär 1/3 av en trämyra ... Och när man har slutat kanske ingen tar över.
Kanske, märkväl. Än är väl ingenting beslutat.
Än hinner man tänka efter före.


PS 19.6.13
Myran av trä lär ska få stanna kvar där den är.