27 juli 2013

Från oväder till smärta

Sådant här får man vara med om också i Finland, nu på "äldre dar":


http://svenska.yle.fi/artikel/2013/07/26/jarnvagsbron-avstangd-i-karis



Bara några kilometer längre västerut hade det varit vackert solsken hela dagen. Därifrån sms:ade en bekant i morse en liten undran om att det enligt lokaltidningen skulle ha kommit hagel stora som golfbollar. Nå, antingen var det bara ett uttryck (i stil med att det regnar kattor och hundar) eller så var haglen verkligen så stora på sina ställen. Efter att ha betraktat skyfallet från bibliotekets fönster kan jag tro nästan vad som helst: just där var haglen kanske inte större än halvorna av sockerbitar kluvna på längden; de såg vassa ut. Men skyfallet såg ut som om regnet hällts ner från enorma hinkar - minsann inget vanligt stril, så golfbollar - varför inte? Hur kunder kunde klara av att komma till oss i detta väder är mer än jag kan begripa. Tydligen gick det att parkera strax utanför, och så hade de väl någonting på huvudet och var goda springare.

Där jag stod vid disken fick jag ett automatmeddelande från Fortum om att strömmen gått i min lägenhet, och någon berättade att marketen i dess närhet hade stängt. Den andra marketen hade begåvats med en sjö rakt utanför sin trappa, mitt i trafikkorsningen. Den var så pass djup och stor att man kunde tala om sjögång. Det tyckte i varje fall jag och även en bekant som likt mig är över 60 och ändå aldrig i sitt liv hade sett någonting som liknade detta, inte ens det lilla av förödelse vi slapp till att se med egna ögon. Skyfall, javisst, och mycket stora hagel - men sådana varar vanligen några minuter; detta pågick i ca en timme.

I radion på kvällen sades järnvägsbron vara stängd, så nu får jag se om jag kommer någonvart idag med tåget. En rejäl omväg blir det till stationen, och sedan vet jag inte om banavsnittet kanske kan vara avstängd p.g.a. fallna träd. Idag sades ingenting i nyheterna. Igår påstods t.o.m. polisen ha uppmanat Karisborna att inte röra sig i stadens centrum. Sic! VAD räknar de som centrum kan man tänka: hela stadens befolkning var ju ute, inte bara av nyfikenhet utan för att KARISNATTEN pågick:-)

Den var jag själv dock för trött och hade för ont i benen för att ta del av, annat än precis i början. Då hade jag också tagit mig en promenad ner till Pumpviken, men den såg ut som vanligt, sånär som på att vattenståndet var högt. Visserligen bor jag nästan granne med Brankis, därifrån dansmusiken ljöd som den brukar - det blev ju rent av solsken igen till kvällen! - men visst slutade musiken lite tidigare än vanligt? Eller så somnde jag. Trots att jag läser en thriller: Shamanens sång. Den ni! Ska jag ta och återkomma till. Försöker få tid att läsa ut den i morgon. I och för sig går det snabbt; texten löper bra. (Till dess: Gå in och titta på webbplatsen 

http://www.shamanenssang.se/

Eller ställ er i kö på biblioteket! Lidbeck, Jan heter han som skrivit den. Han är läkare. Och han har sett. Inte minst hur kroniska smärtpatienter har det.)

*****
Samma kväll:
Nu har jag suttit i vackert solsken och i gott sällskap njutit av thaimat och champagne på Villa Kosthåll i Skogby. Någon omväg till tåget här i Karis tog jag inte, men det framgick på intet sätt av spärren vid bron om den gällde bara bilar eller också fotgängare! Där fanns ett trafikmärke som visade förbjuden körriktning, och ett delvis nedtrampat varningsband; det var allt.
När jag kom tillbaka hade bandet kompletterats med en vägspärr av stadigare slag, och visst sträckte sig den över också trottoaren - men på andra sidan fanns det gott om utrymme för fotgängare. Ingen förklarande text någonstans.
Ber om tydligare information, tack! Och på ort och ställe.
Man kan inte vända om och fråga någon - eller ännu värre: slå upp i en dator - när man är på väg till ett tåg.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar