30 september 2013

Vardagens små "bra saker"

Hinner inte, orkar inte - blogga ... Men hej, alla ni som går in här och läser ibland! Några bra saker mellan allt det stressiga och "utmanande" (som jag inte denna gång ids orda vidare om), trots att jag - och kanske också ni -  i år igen missat bokmässan i Göteborg:

1) En bok jag (här mellan verserna, på tåget och så) äntligen(!) kommit mig för med att läsa: "Colorado Avenue" av Lars Sund - vilken upplevelse! Tackar för tipset - jag blev påmind om den av en författare-bibliotekarie jag träffade i Sigtuna i augusti. Jag har redan börjat på fortsättningen: "Lanthandlerskans son". (Vem har egentligen sagt att man ska läsa böcker just då de kommer ut?)

2) Ett TV-programinslag alldeles nyss, i "Min morgon" i morse: det om åldrandet, och testet med kostymen Age Man som Henric Öhman iklätt sig - välgjort och tankeväckande, nu i morse!

3) Ja, vad var det nu igen ...? Nå, till exempel håller jag också nu på och läser en bok (jag varvar ofta med flera olika slags böcker under en och samma period) som jag tycker är mycket läsvärd, åtminstone för oss "äldre" - fast varför inte också för yngre, som ju anses vara så historielösa:
"Jag skulle så gärna vilja förföra dig - men jag orkar inte" av Margareta Strömstedt. Igår kväll lade jag märke till följande rader:

"Att vara älskad kan betyda att man får ett språk i gåva, ett språk så att man kan berätta vidare själv."

Själv tackar jag för både svenskan och finskan, även om svenskan är det språk jag bäst behärskar. Den fick jag hemifrån, finskan dels från lekkamraterna på gården och från min morfar som var en finskspråkig kompositör och översättare - men hans mor hade svenska som modersmål och han talade svenska med mig. Häromdagen var det för övrigt ytterligare någonting bra:

4) En liten flicka frågade så intresserad vilka språk vi som jobbar på bibblan talar mest, och då jag svarade att vi som nu är där har svenska som modersmål men har lärt oss finska och talar mycket finska alla dar, berättade hon glatt att hon nu har börjat lära sig svenska i skolan och att det går riktigt bra:-)

5) I fredags när jag varit på magnetröntgen och hos tandläkaren (där kom det, fast det var inte allt ...) i Helsingfors besökte jag på eftermiddagen - också det för första gången - Brages Pressarkiv. En positiv upplevelse! Vänligt och engagerat bemötande, och så satt jag där i två timmar och letade efter - ja, det ska jag heller inte avslöja men det var trevligt - och fann dessutom allt möjligt annat bland klippen i deras pärmar. Detta blir ett ställe att besöka när jag får mera tid.

Man varvar och man kompletterar, en del är tungt - då kompenserar man det med en och annan motvikt. Ha en bra vecka!




16 september 2013

Språk och fördomar

Måndag morgon. Någon har idag besökt min blogg och sett på en text jag en gång skrivit om språk. Det fick mig att tänka på tidningen Språk (eller Språktidningen) som jag ofta med nöje läser. Senaste nummer var dock delvis ett undantag. I en artikel där generaliserade man nämligen från österbottniskan till att gälla hela finlandssvenskan och gav läsaren vissa österbottniska provinsialismer som exempel. Ordet 'villa' i betydelsen 'stuga' var en sådan, och också 'villaavslutning' för det som vi i söder kallar 'forneldarnas natt'.

Jag tror att man i Sverige förläst sig på boken "Finlandssvensk ordbok". Inte för att den skulle ha nämnts i artikeln, men jag har haft anledning att tro så också förut. Eftersom det i boken inte står vilka av uttrycken som är "interna" provinsialismer, alltså sociala och geografiska varieteter också INOM det svenska Finland, finns det antagligen nu sverigesvenskar som tror att alla orden i den boken är typiska för alla finlandssvenskar,

Det är som om man gav ut en ordbok över Sveriges alla provinsialismer från norr till söder och vi här då skulle få för oss att varenda en av dem är inte endast gångbar utan fullt begriplig i hela Sverige.

En annan sorts fördom jag nyligen snappat upp uttrycktes i tv-programmet "Kultureliten". Där var det en som trodde fenomenet med Finlands många och goda dirigenter beror eller berott på att de finländska orkestermusikerna inte kan andra språk än finska! Följaktligen kan de inte spela för utländska dirigenter. Har ni hört på maken?! Sitta i en "elitpanel" och tro att finländare är mindre språkkunniga än folk i andra länder. Vi går faktiskt i skola också här! Dessutom sitter det  finlandssvenskar - och även utlänningar som inte kan finska - i finländska orkestrar. Av vilka flera nog så ofta ger konserter utomlands.

En annan femma är sedan ordet "elit". Där satt panelen och tyckte att det betyder "utvald". När lila jag härhemma i Finland precis samma dag råkat höra ett program i finska Yle 1 där man uttryckligen påminde om att 'eliten' inom ett område består av sådana som är enormt skickliga inom just detta område - att begreppet 'elit' har att göra med just kunnandet och skickligheten, inte något annat..(Om det alltid har varit så här känner jag inte till och det hörde jag heller inte nämnas.)

Till detta vill jag med mitt "sociologiskt färgade förnuft" lägga att 'elit' och 'elitism' naturligtvis är två vitt skilda begrepp. Vill man ge 'eliten' privilegier av ett slag den inte är värd sysslar man med 'elitism'. Ger man eliten erkänsla för dess skicklighet är man ingen elitist.

Till försvar för panelen i "Kultureliten" kan sägas att alla som satt där inte utan vidare verkade känna sig alldeles bekväma med det epitetet. Men som namn på ett program gick det väl an. Av tidningen "Språk" skulle jag önska mig ett allsidigt program om finlandssvenskan som en del av det stora svenska språkområdet och med en icke alls alldeles enhetlig dialekt eller ens kultur. Vi är en samling individer och grupperingar spridda över olika delar av landet, främst södra Finland och Österbotten, och vi har inte alls bara ett enda sätt att tala och skriva.




08 september 2013

Septembersöndag i Karis










Det här får vara en liknande övning som den jag gjorde den 2 september ifjol. Hösten har hunnit ungefär lika lång som då, men i år är den ovanligt varmt. Jag åkte buss till Lojo i fredags och då slog det mig hur grönt det fortfarande var längs vägen.
    Egentligen hade jag tänkt skriva om alldeles andra saker idag, men vädret lockade mig ut och om söndagar ska man samla krafter och inte ägna sig åt "grå teori" (såsom i radion på förmiddagen - då var det ett program som genom att väcka protestlust störde min "mentalhygien"). Jag hade sovit länge efter att på natten ha lyssnat till The Last Night of the Proms och hade gärna också fortsatt i den här dagen i de stämningar som det programmet väckte.
    Jag hade visserligen trott att det skulle gå att se det också, i direktutsändning, inte bara höra. Nu vet jag faktiskt inte om det är datorn det är fel på eller mig. Någonting jag inte känner till och som ska laddas ner? Åtminstone tilltalades tv-publiken också utanför UK.
   Ljudet var det inget fel på, framför allt njöt jag för fullt av Joyce DiDonatos sång och den härliga stämning som rådde i Royal Albert Hall.
   Att skaffa dator är nog annars som att köpa en bil med bara ett hjul framtill och ett hjul baktill och ännu ingen ratt, men de kommer de kommer - om man beställer och betalar för var sak skilt för sig och först benar fram de väsentliga råden ur guider på fyrahundrafemitoelva sidor ...
  Till min glädje tror jag mig i alla fall nu ha lyckats med att både använda digikameran vars filer jag häromveckan lyckats deleta och dessutom få in några bilder här.
  Ett sista foto som visserligen misslyckades fick mig att bli så här "husfilosofisk":
  Hur mycket ont och gott i naturen åstadkommer människans egen skugga?
  Se och begrunda:





  Foto: BM Storgårds