27 oktober 2013

Sömnproblem: kommentar till ett radioprogram

Råkade i förmiddags knäppa på programmet Pia & Peter, som denna gång på ett mångsidigt sätt tog upp problem kring sömnlöshet. Jag har dock många  gånger undrat varför inte detta med amalgam, gifter, bettfel, medicinbiverkningar och annat "modernt" alls brukar nämnas i sammanhanget, och jag råkade heller inte nu höra det nämnas, så jag mejlade programmet:

" ' När guldet kom bort
som stått i ständig kontakt
med flera stora plomber
av amalgam
fick jag tillbaka
min Sömn!
Som en skänk från ovan
efter tio år på
lugnande till natten
Fortfarande njuter jag
- morgonsömnighet,
vad är det?'

Utdrag ur min 'prosalyriska' svit Natten skingrar, dagen gryr - Kapitel ur ett liv med amalgam och diagnoser, Ord&visor förlag, 2007. (Texten skriven 1998 och den plötsliga förbättringen hade skett 1994; det framgår i boken precis vilka tider och behandlingar saken gällde.) De många metallerna i olyckliga kombinationer i min mun hade helt enkelt verkat som ett slags batteri. När kombinationen guld-amalgam kom bort var det som om någon knäppt av strömmen. Underbart, efter många år av ömsom oförmåga att sova, ömsom djup och långvarig dvala (- sistnämnda troligen p.g.a. biverkningar och infektioner).

Numera sover jag gott utom då jag själv har vakat för ofta och för länge. Jag kan någon enstaka gång vakna i vargtimmen om jag haft det väldigt stressigt och bekymmersamt på jobbet men problemet försvinner genast jag är ledig och får slappna av. Att man skulle kunna ta minipauser och göra övningar mitt på en arbetsplats där man flänger omkring i kundtjänst är naturligtvis struntprat -
för att nu ge ett exempel.


I hast, mitt i programmet, 


Vänliga hälsningar,

- - -"

När jag skulle underteckna mejlet kände jag mig plötsligt blyg och hade velat skriva under signatur - men varför skulle jag det då ju boken jag nämner för länge sedan är publicerad och därmed offentlig?! Så jag skrev ut hela mitt namn - vilket dock i programmet kom att förkortas till bara Birgitta. Bokens huvudtitel nämndes i alla fall, och jag är redan nöjd varje gång den här aspekten överhuvudtaget nämns i ett program. Hur många skulle inte likt mig själv kunna bli hjälpta om de fick den information som jag själv i tiden saknade?! Jag är ingen "ensidig" eller "fanatisk" -ist av något slag; tvärtom hade jag själv väntat alltför många år med att alls höra på örat "amalgam" - liksom de flesta trodde jag som yngre och mera oerfaren att både läkare och tandläkare alltid visste vad det gjorde. Men alla kan inte veta allt, det är då ett som är säkert - det gäller naturligtvis inom alla yrken, men få områden är väl så omfattande, mångfacetterade och omöjliga att helt och hållet överblicka som det medicinska!

Vad som däremot var en liten överdrift i mitt mejl var ordet "struntprat" när det gäller minipauser - för den lilla överdriften får jag be om ursäkt! Programledaren svarade med att i en bisats föreslå att man kanske kan gå på toaletten en stund om man inte annars får ro. Nåja, men det finns faktiskt stunder och ögonblick med "många bollar i luften" som är så brådskande att man känner det som att man inte ens hinner snyta sig om man råkar nysa ... Men visst, visst - man kan alltid ta ett djupt andetag och räkna till tio eller åtminstone fem, och jag medger att det är något jag själv borde minnas då och då. Poängen i det råd som getts i programmet var att man ska gå ner i varv då och då, var man än är - inte vara högeffektiv hela dagen, för då får man lätt problem med sömnen.

Jag hörde inte början av programmet och undrar om man alls tog upp skillnaden mellan "långsovare" och "kortsovare"? Det har jag nämligen fått höra om förut: att vissa klarar sig med omkring 5 timmars sömn per natt medan andra absolut behöver 8. Numera verkar det som om 8 timmars sömn ansågs vara norm för oss alla - men vi är väl olika i det avseendet också, som i så många andra. Hur är det? Kan någon berätta? 

Att vi har olika dygnsrytm kom åtminstone fram - somliga lägger sig sent på kvällen och vaknar sent på morgonen, medan andra lägger sig tidigt och vaknar tidigt. Att det finns "kvällsmänniskor" och "morgonmänniskor" minns jag från en grundkurs i fysiologi när jag var ung. (Vi hade då en lärare som alltid ordnade med tentamen klockan 12 på dagen, för det klockslaget passade alla lika väl eller illa.) Därför passar den flextid som numera allmänt råder på arbetsplatserna också andra än dem som har ärenden att sköta innan de går på jobb. Även om jag i utdraget ovan frågar mig vad morgonsömnighet är och även om jag mestadels numera sover gott, måste jag medge att jag hellre jobbar 9-5 än 8-4. 

Men när jag förr om åren ofta var så trött att jag sov klockan runt, då när jag kunde sova alls, klarar jag mig numera med plus/minus 7 timmars nätter, då när jag trots morgon- och kvällspass på jobbet ser till att sova regelbundet. Den förändringen skedde faktiskt plötsligt, år 1994, medan jag genomgick min tand- och käksanering (termen "amalgamsanering" är något förenklad, för den gäller nog ofta mer än bara själva amalgamet - när man talar om "amalgamproblematiken" talar man de facto om ett omfattande, tvärvetenskapligt och internationellt fenomen som det är obegripligt att man på finlandssvenskt håll mest bara tiger ihjäl och ofta "ler lite fånigt" åt).

Naturligtvis har jag som bloggare ingenting emot kommentarer. Just nu ska jag i varje fall ut och gå i regnet, för jag håller med om att passande motion på dagtid gör gott åt den nattliga sömnen.




25 oktober 2013

"Bokprat"

Nej, jag är inte på bokmässan i år, som svar till er som frågar eller tar det för givet. Ifjol när jag utkommit med en bok var förlaget inte där och följaktligen heller inte boken; i år när just min bok för länge sen är slutsåld (sånär som på enstaka bokhandelsexemplar och några jag själv kan sälja på www.bmstorgards.fi) är förlaget där. Välbekomme!

Men jag sysslar ju med böcker alla dar i alla fall så en eller annan mässa kan jag de facto hoppa över. (Att ett förlag hoppar över en mässa är en annan sak; det bör en författare givetvis få veta innan det är för sent.) Just nu läser jag en antologi som heter Vad jag tänker på när jag tänker på livet (Brombergs, 2012). Den ena texten mer tänkvärd än den andra - som fallet brukar vara inom denna genre.

Skrev jag redan om detta med genrer - att det egentligen inte finns några, det finns bara mer eller mindre välskrivna texter. Det är jag inte ensam om att ha sagt (men jag minns inte just nu vilka jag borde citera - de har heller knappast varit ensamma om sina tankar). En gång föreslog mig en språkvårdare att biblioteken skulle sluta dela in skönlitteraturen i prosa och lyrik - kanske har jag redan bloggat om den saken.

Hur som helst, igår blev det sura miner på jobbet då jag sagt att Mathias Rosenlunds Kopparbergsvägen 20 skulle klassas som 'roman', och (på ett annat ställe i systemet) som 'skönlitteratur' med 'självbiografiska drag' (som det s.k. ämnesordet så vackert heter). Jag har ännu inte läst boken, bara å yrkets vägnar bläddrat lite i den, men tyckte så här för att förlaget (Schildts & Söderströms, 2013) själv på sin webbplats har denna titel under "Romaner, noveller".

Ett par kolleger inom "min" biblioteksregion hade då redan hunnit klassa den som nationalekonomi (tror jag det var) med underklassen 'biografier', eller 'memoarer' - i bägge fallen som 'ej skönlitteratur'.

Om en författare och ett förlag själva har bestämt inom vilken genre eller kategori de gett ut en bok - och inom vilken de därmed säkert gärna ser den tolkad och läst! -  anser inte jag att biblioteken och bibliotekarierna ska "komma där och veta bättre".

Visserligen vet vi som dagligen överblickar hundratals och tusentals böcker en hel del - men vi vet också att om det fanns en hylla för "genreöverskridande litteratur" skulle det mesta vi köper in hamna där.

Just för att allting levande, litteratur och konst inte undantaget, ständigt rör sig och skjuter över gränser och inte låter sig kategoriseras och etiketteras - åtminstone inte entydigt - anser jag att de som skapat någonting (upphovsmännen, utgivarna) är de som själva ska avgöra var deras verk hör hemma, i den mån de nödvändigtvis måste betecknas med genre eller klass.

Bibliotekens uppgift är att se till att allting hittas - vilket för all del inte är lätt; det ska ingen människa tro. Med större personal och bättre lön skulle också vi ha mera tid och energi att gemensamt lösa kvistiga fall. Fast det tyckte inte att jag att det här fallet var ...

Nu får jag en känsla av deja vu - kanske har jag tjatat om allt dylikt förut. Usch för käpphästar!
Ha det så "givande", ni som går på mässan!




22 oktober 2013

Något av en betraktelse

Någon som undrar var jag hållit hus? Uppe i Lappland, i sol och blåst på mark med det skiraste snööverkast samt vid midnatt sjungandes kvintett under fullmåne och stjärnljus.

Igår kom jag hem med dagtåg (tredje och sista gången jag prövade på det), idag gäller åter vardag. För mig gäller också att hålla kvar lite av den upphöjda stämningen från i lördag-söndags:-)

Det var för övrigt mera snö mellan Uleåborg och Ylivieska än det hade varit längre norrut. Först efter Riihimäki verkade marken vara bar. Då var det mörkt.

På tåget läste jag Bengt Berg: Mellan Nordkap och Syrakusa. Jag hade läst den förut (utkommen 2011) men uppenbarligen missat några avsnitt. Betraktelser som inte drar ner utan lyfter upp - utan att verka uppstyltade! Också i höst har författaren utkommit med en bok jag ser fram emot att läsa.

God fortsättning på denna höstliga vecka! Hoppas den yngling kom fram i tid som igår på Böle station frågte mig om tågen till Kyrkslätt stannar i Karis. Säkert kom också han norrifrån.