29 december 2013

Den hurtiga "nästan-pensionären"

"Du är duktig som hurtar" säger man till mig när jag berättar att jag varit ute och gått i minst en halvtimme sex gånger under fem dagar. Visst, jag har naturligtvis då först gått med håven, som man säger, men faktum är att jag inte varit duktig alls. Jag känner mig som en fågel som äntligen fått flyga ut ur en bur! Eller kanske mera som någonting manetaktigt som äntligen gett sig iväg och börjat simma i sitt rätta element, för det är faktiskt så att det gungar för mig lite grann. Jag tappar lätt balansen, vinglar till, särskilt i mörkret på ojämna trottoarer. Och kanske är nog tillvaron också i överförd mening en aning gungande och nästan svindlande just nu. De första nätterna av min "friherrinnetillvaro" tror jag att jag sov bara gott, men för ett par nätter sen drömde jag igen (det har hänt då och då sen jag var sjuk år 1994-96) att jag åkte tåg. Den här gången satt jag i en gammaldags kupé och bredvid mig hade en mörkhårig man ur mitt unga förflutna gått och satt sig, varvid det uppstod en något konstig situation redan därför att han utseendemässigt men inte beteenemässigt tycktes ha genomgått ett slags personlighetsförvandling. Mitt emot mig var det samtidigt någon som spände blicken i mig med en min som sa att "just vad man kunde tänka sig", men vem denna besserwisser var tror jag knappast jag visste ens i drömmen. Natten mot idag var det ingen tågdröm utan en dröm full obehagliga måsten som jag absolut skulle hinna få avklarade, uppklarade, rengjorda, reparerade och allt vad det var - innan jag skulle iväg till mitt jobb. Ännu medan jag sakta höll på att vakna låg jag och pusslade och räknade ut hur jag skulle få det hela att tidsmässigt gå ihop. Tills jag förvånat insåg att hej, är det här i själva verket en dröm - jag ska faktiskt aldrig mera gå på jobb, inte det gamla vanliga i alla fall. Till råga på allt var det natten till en söndag!

Hur det än förhåller sig med det mesta:
Säg den person, hurtig eller slö, som inte - i Södra Finland - nu går och drömmer om snö!



Foto: BM Storgårds,  2010


24 december 2013

Julhälsning

Julafton är det fortfarande när jag skriver detta, och jag har precis kommit hem efter en lång och fin dag med både god julegröt och dito middag i sällskap av nära och kära släktingar med glada, påhittiga barn och dessutom en hund som nästan ständigt viftade på svansen:-)

Uppvaktningen vid Hjältegraven i Ekenäs blev i år en såtillvida ovanlig upplevelse att det ösregnade hela tiden. Mörkare och blötare julafton får man leta efter! Men vi var glada över att ha tagit oss dit. Det var nog betydligt färre än vanligt som gjort det.

Ovanligt är det också att såsom en jag känner under veckan före jul hitta videkissar ute i markerna. Liksom han mig önskar jag er som läser detta en God Jul med denna unika julblomma (som jag fått tillstånd att publicera):






17 december 2013

Skulle bara ...

Så här är det: Man har "kvällstur" på jobbet, tror man ska hinna med "massor" ...
Plötsligt är klockan fem över elva och man sitter kvar vid datorn i morgonrocken.
Jag skulle bara ändra lite på min gamla julsida (Liten julglänta) och fastnade vid datorn.
Behärskar inte layout-tekniken; det var nog därför.
Till sist fick jag deleta alltsammans och göra om hela sidan. Den får duga som den blev.
Nästa gång jag gör något "eget" blir tidigast på fredag kväll: då har jag för alltid slutat med mitt "gamla vanliga" jobb.
I kväll vid Musikväktarna tänker jag baka kaka - jo, jag har i god tid köpt alla ingredienser, trots att jag nog inte riktigt än har fattat att detta är min sista "vanliga" arbetsvecka.
Och nu sätter jag punkt vad det än kan ha blivit av "dagens texter"; annars kommer jag för sent. Det vore lite snöpligt just nu.

15 december 2013

Tid och hänsyn, ett litet "söndagskåseri"

Söndag, tredje avent. Någon i huset hackar in spikar. Jag ser på klockan. Ännu inte åtta på morgonen. Så gjorde man inte i våningshus när jag var barn. En kollega säger jämt åt mig att tänka positivt. Så då tänker jag nu att grannen kanske inte slår in spikar utan tidigt har börjat med julbaket eller något annat i köket som kräver att hon hackar eller bultar och som hon aldrig till vardags hinner göra. Eller så tror hon att huset fortfarande är väl isolerat. Tyvärr verkar hus att bli mera lyhörda med tiden. Jag vet inte varför; vet inget om byggnads- och isoleringsmaterial. Jag har bara bott på över 30 adresser och har fått ett sådant intryck. (Varför 'hon'? När jag var ung lärde mig språkvårdare att människan alltid är 'hon' och patienten 'han'. Sistnämnda var nog orättvist, för om man någonsin är människa så är det väl när man är patient. Om grannen är 'hon' eller 'han' vet inte jag. Men grannen är en människa. Alltså skriver jag 'hon'.)

Nå, det var faktiskt bra att också jag kom upp i rimlig tid idag, för det måste jag också i morgon och det lär vara bra med regelbundna vanor. I morgon har jag "kvällstur" på jobbet men ska ge ett blodprov klockan åtta och får inte ha ätit och druckit under tolv timmar före det. Det ska kollas varför jag i förra veckan hade knölros, dock inte med feber. Tror att jag bara råkat äta eller dricka något olämpligt. Konstigt nog hade jag precis varit på mammografi när den första nippan kom. Sambandet är dock knappast kausalt. Om det varit sommar hade jag tagit utslagen för ett bett. Hur som helst - också när det gäller mammografin kommer jag in på ämnet hänsyn. Varför, nämligen, utför man allmänna screeningar i avsikt att upptäcka cancer precis under veckorna före jul?

Det är nu andra gången man tajmar det så i min kommun. För länge sen har jag någonstans snappat upp att det varit allmän praxis att inte låta människor få tråkiga besked precis före helger. När jag fick mitt skriftliga svar med posten var det Lucia och dessutom fredag. Mitt besked var av det slag som gör en lättad - men hur känns det för dem som får ett tråkigt besked just nu inför jul och nyår?

"Såna besked kommer aldrig lägligt", sa en jag känner. Det är sant. Jag föreslår ändå en återgång till tidigare praxis (åtminstone på de orter där jag bott förut) att göra den här sortens screeningar under vårterminen och i början av hösten. Men det är väl barnsligt i en tid när ingen hänsyn just tas till någoting. Allra minst till kyrkliga helger.

Jag skäms för att strax vara på väg till butiken. Tycker nämligen att söndagar - oberoende av hur djup och stark tro man har på det helger egentligen bottnar  i - är väldigt viktiga som vilodagar. Nog vore det bra för gemene man att ha en dag i veckan vikt för tystnad, lugn och ro. När de flesta under veckans alla övriga dagar yr omkring som om de var myror i en stack man besprutat med insektgift.

Igår var vi några som hade en väldigt vacker och annorlunda lördag i stället. Ute på landet var det barndop, och trots att ceremonin med efterföljande traktering ägde rum i ett hus som efter stormen i onsdags fortfarande saknade elektricitet, var det ingenting som på något sätt fallerade - snarare tvärtom. Och elen kom faktiskt tillbaka medan vi ännu var mitt i kaffet.

Finns det något mera hopp- och förtröstansfullt än ett barndop? När dessutom en liten grupp av barnet närstående personer till gitarrackompanjemang stämmer upp med en underbart klingande sång till den lille och när prästens ord är tänkvärda och varma.

Dagen innan hade det som sagt varit Luciadag. Både Luckans Lucia med tärnor i trappan till Karis bibliotek och den "riktiga" Lucia (Folkhälsans), även hon med tärnor och som jag sett i TV (på Arenan på kvällen efter att i en halv timme ha suttit i telefon med Saunalahtis "OmaGuru" och fått min delvis kraschade dator att fungera igen) hade varit ovanligt fina och välsjungande i år.

Visst hade det suttit väl med en hurtig söndagspromenad idag, efter en minst sagt mångsidig vecka, men vädret passar onekligen bättre för ett butiksbesök. Eftersom posten numera är belägen i butiken ska jag också passa på att posta en julklapp. (Som pensionär ska jag sen göra allt i god tid på vardagarna!)

Härinne lyser annars min vackra orkidé. Igår fick jag dessutom helt oförtjänt en julros - för inte har ju jag i år varit särskilt snäll - av en mig besökande "tomtesyster". Den har ännu inte slagit ut men gör det säkert till i fredag när jag kommer hem; då kommer jag att efter mer än 11 år ha återlämnat nyckeln till min arbetsplats.

Så länge har jag de facto aldrig jobbat på ett och samma ställe. Orsakerna har varit flera, men denna gång är det för att jag i vinter ska bli "åldring". (Hette det inte förr att man blev åldring vid 65?) Jag tror att åren efter 60 är minst lika revolutionerande som tonåren. Man känner alldeles nya känslor, har ett aldrig förut upplevt perspektiv på det mesta och går in i ett skede som föga liknar något man upplevt förut.

Nu doftar blomman så starkt att jag måste stiga upp och gå ut. Önskar alla en möjligast "lugn julrush" - om nu någonting sådant är möjligt! Och sänder dem en tröstens tanke som råkat få jobspost, inte minst dem som fått det vid denna tid på året. God kämpaglöd!



10 december 2013

Självständighetsdagens konsert

Angående konserten på Självständighetsdagen som tycks nagelfaras - både kritiseras och berömmas - här och där, bland annat idag i Hbl:

Min indirekta poäng här senast var väl inte att konserten skulle ha varit dålig utan närmast att det ges minst lika bra och till och med mycket bättre konserter i detta land flera gånger i året - utan att presidentpar, lottor och veteraner samt högtidsklädda medborgare är närvarande.

När det gäller just fredagens konsert i Tammerforshuset är det intressant att höra människors uppfattning om högtidligheten och avsaknaden av humor. Där den ena tycker att sådant gravallvar utan tillstymmelse till humor är omöjlig någon annanstans än i Finland, tycker den andra att det väl var bra att man inte denna gång ägnade sig åt så kallad finsk humor: hellre då ingen humor alls.

Men jag måste säga att allvar utan minsta glimt i ögat mycket lätt faller platt till marken. Det går då lätt över gränsen till det patetiska och sentimentala. Inte kan jag nu som tv-tittare (eller datortittare) ändå säga att det var en dålig konsert. Fast lite speciell var den nog. Och det var visst det som på något sätt varit meningen.

I kväll kommer RSO:s galakonsert - den jag nämnde senast - att sändas i Radio Vega. (Fast den  fortfarande kan ses på Arenan.) Om inte annat, så hör på Finlandia då! Men hör nu faktiskt också på allt som kommer före: Magnus Lindbergs klarinettkonsert med Kari Kriikku, samt Sibelius och Madetoja.

Jutta Zilliacus nämner i sin insändare i dagens Hbl särskilt framförandet av Stormskärs-Maja som någonting som rörde henne till tårar, alltså i Tammerforshusets konsert. Själv tyckte jag mig höra att man inte alltid höll tonen i slutet av varje strof. För egen del rördes jag mest av Soile Isokoskis sång - trots att orkestern nog lät lite grann åt dansorkesterhållet.

Vad det finlandssvenska beträffar har jag bara en riktigt bestämd åsikt: att Vårt land och Finlandiahymnen alltid ska sjungas på båda språken! (Om inte i sin helhet så minst den första versen.) Åtminstone när de sjungs i vårt land. Åtminstone när de sjungs på Självständighetsdagen.

Vi är ett folk - fastän med två språk. Och det var inte modersmålet som avgjorde vilka som kämpade i våra krig.



Spring Dream Apollo, Dendrobium Starclass
Foto: BM Storgårds



PS Är det någon som har erfarenhet av att ta hand om en sådan här orkidé? Hur ofta ska den vattnas? Ska man spraya jorden lite varje dag eller vattna ordentligt men sällan? Hur vet man i så fall när det  är dags? De råd jag hittills fått är något motstridiga.








08 december 2013

Bengt Bergs Blogg: Nelson Mandela ; Konsert på Sibelius födelsedag

 I fredags avled Nelson Mandela.
Jag ber att få ge er följande länk:

Bengt Bergs Blogg: Nelson Mandela: Dessa dikter skrevs i mitten av 1980-talet och publicerades i Handels, det vill säga de handelsanställdas tidning. Då rådde...

 * * *

Idag år 1865 föddes Jean Sibelius.
Med anledning av hans födelsedag ger Helsingfors stadsorkester en konsert. Den varar en timme.
Men vad har hänt med Hufvudstadsbladets annons: texten "Jean Sibelius / Lemminkäinensvit / John Storgårds" - och för övrigt en helt tom annonsruta.
Kanske tidningens läsare hittar ändå: till Musikhuset klockan 15.

(Senare på kvällen: Den lär ha varit slutsåld sedan länge.

Själv har jag idag på Arenan sett och hört en del av Radions symfoniorkesters konsert från Självständighetsdagen. Där skulle presidentens gäng ha varit!)


06 december 2013

Tack från en blivande pensionär

Till min glada överraskning blev jag redan igår i samband med en julfest uppvaktad av min arbetsgivare Raseborgs stad och av mina arbetskamrater på biblioteket. Trevligt att få ta farväl tillsammans, mitt i gemenskapen, när tillfälle ges! (Än har jag dock kvar några arbetsdagar och en tids semester.)

Tackar också här idag med en detaljbild av den underbara orkidé jag bland annat fick. Den har namnet Spring Dream Apollon men går också mycket bra som julblomma, tycker jag. ("Så vacker. Du behöver ingen julgran .." skrev en vän, sedan jag sms:at en bild.)

Önskar det nyrenoverade, ljusa, och vackert men ändå praktiskt inredda Ekenäs bibliotek lycka till och er alla en fin Självständighetsdag!




Foto: BM Storgårds