31 januari 2014

Pensioner, beskattning och ålderism

Pensionären (fortfarande bara blivande) är i faggorna igen. Igår fick hon (=jag) veta vad som i praktiken tycks menas med "progressiv skatt": mindre inkomst leder till högre skatt! Jag trodde inte mina öron. Om jag hade fortsatt jobba i år, och fått vanlig månadslön, hade min skatt stigit med 1,5 procent, jämfört med ifjol. Nu när jag i stället ska få en pension, som naturligtvis är mindre än lönen hade varit, stiger skatten med 2 procent. Vad är det för "skoj"? Och det är inget missförstånd, samma märkliga missförhållande tycks råda i Sverige: förutom att jag hört något sådant av i Sverige bosatta bekanta, råkade jag idag när jag surfade på svenska nyhetssidor komma in på det här:

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/varmlandsnytt/pensionarer-revolterar-mot-skatten

Såvitt vi som i dessa dagar blir eller nyligen blivit pensionärer har fått veta, alltså medan vi var unga och medelålders, så var det vi själva som när vi jobbade betalade in på våra egna framtida pensioner. Dessutom betalade vi skatt på vår bruttolön, mig veterligen före pensionsavdraget. Att vi som pensionärer betalar skatt på våra pensioner är följaktligen i själva verket något av en dubbelbeskattning. Jag kan ändå godta att vi gör det - men definitivt inte att vi ska betala en högre skatt på vår pension än vi skulle betala på vår lön om vi var kvar i arbetslivet!

Hittills har jag fått höra att skatten på pension är högre än skatten på lön, givet att de jämförda beloppen är desamma, men nu visade det sig alltså att skatten tycks kunna vara högre också på ett pensionsbelopp som jämförs med ett högre lönebelopp. Som "förklaring" har jag fått höra att pensionären ju slipper det pensionsavdrag och det arbetslöshetsavdrag som månatligen dras av från lönen. Ja, det var bland annat detta man hade räknat med - nu visar det sig i stället att staten far iväg också med den lilla vinsten.

Det finns de bland oss som i arbetslivet från första början och sedan hela vägen stött på "röd gubbe" i varenda korsning: hög och långvarig utbildning, men trots detta låg lön (och kanske dessutom obekväma arbetstider). Samt därmed många hinder i fråga om vad man kunnat ägna sig åt.

Det finns gånger när man tycker sig de facto redan ha betalat sin  skatt i form av utbliven inkomst - man har säkert jobbat lika mycket och väl som alla andra. När man väl blivit pensionär finns det därför också gånger när man tycker att det skulle kunna finnas ett tak för hur hög en skatt ska få vara, om pensionen till exempel (mätt med dagens mått) stannar på mindre än tvåtusen euro.

Jag sitter inte nu och oroar mig för egen del. (Jag tror inte den halva procenten kommer bli något verkligt problem. Dessutom kan någon just i mitt fall ha råkat räkna fel. De här två månaderna i  början på året är fortfarande lönemånader, så den höjda procenten efter det kan också ha med någon utjämningsfaktor att göra.) Men jag reagerar på själva principen, såsom man förklarat den för mig. Att skatten på pension är högre än på lön, att man inte själv får ta del av den lättnad som uteblivna avdrag på lönen skulle kunna innebära. Efter ett långt liv med arbete, lön, skatt och avdrag, är det faktiskt någonting av ett hån mot äldre personer om de sedan de pensionerats ska tvingas betala ännu lite extra i skatt.

För övrigt såg jag idag i butiken att priserna på en del förmånlig mat hade stigit ordentligt sedan förra veckan. (Så nu är den inte längre förmånlig.) Det syns tydligt att det är de billigare varorna som mest går åt. Skulle inte en lägre moms på mat i så fall ge staten lika mycket inkomster som den nuvarande momsen, om människor alltså kunde börja köpa av den bättre och i sig lite dyrare maten? Kanske den är hälsosammare också. Fast då skulle väl beslutsfattarna höja på "livslängdskoefficienten" ... (Hur kan en sådan förresten alls vara tillåten?!)






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar