26 maj 2014

Häromdagen läste jag ... I

Jag gillar sällan recensioner, tycker det är själva böckerna man ska läsa. Fast då måste man veta att de finns, så låt mig bara kortfattat nämna om följande bok som jag skulle önska att många, också här i Finland, ville ta del av:

Zaremba, Maciej: Patientens pris, ett reportage om den svenska sjukvården och marknaden. Stockholm: Weyler, 2013. Med kommentarer av läkaren Magnus G. Lind och statsvetarna Shirin Ahlbäck Öberg & Sten Widmalm.

Boken har den marknadsstyrda svenska sjukvården, präglad av New Public Management, som tema och är verkligen läsvärd för såväl politiker som patienter – och övriga medborgare. Den handlar om de oanade konsekvenserna av de nu rådande invecklade och tidskrävande styrsystemenen för ständig resultatmätning och ekonomisk granskning, skapade av makthavare som inte har den kunskap som behövs för att bedöma kvaliteten och etiken inom yrkesmänniskors – i det här fallet främst läkarnas och vårdpersonalens – kompetensområden och verksamhet.

Såsom det sägs i de två statsvetarnas (se ovan) utförliga kommentar (här med hänvisning till den brittiska forskaren Michael Power) är det ”mycket svårt att utvärdera och granska offentlig verksamhet, man riskerar att bli slav under metoden och endast mäta det som går att mäta” och finns det ”stora validitetsproblem med de mått som används för att bedöma kvaliteten i offentlig service”. Den professionella bedömningen hos yrkesutövarna kan stå ”i strid med de ekonomiska incitamentsstrukturer” som har byggts in i ekonomistyrningen, och ”man slits mellan det som står i bättre överensstämmelse med professionens ideal och etik och det som faktiskt belönas”.

Boken innehåller utförliga reportage med många exempel ur verkligheten, på bland annat situationer där sjuka råkat illa ut för att den ena läkaren inte vetat vad den andra gjort eller för att alltför mycket tid gått åt till att koda diagnoserna rätt och att kraven på detta kunnat leda till förhastade vårdbeslut. Författarens egna kapitel har ingått i Dagens Nyheter 2013 och givit upphov till omfattande respons och debatt. Jag blev rekommenderad verket ifjol under ett besök i Sverige och kan bara beklaga att jag inte läst det förrän nu (samt därför har stannat inne denna soliga dag, för ikväll var sista chansen för retur utan böter biblioteket).

Innehållet har relevans för också andra offentliga sektorer än den som gäller sjukvård. I nämnda kommentar blir vi påminda om att det arbete som inte går att mäta ändå kan vara ”en mycket påtaglig del av yrkesutövarnas dagliga arbete (exempelvis socialt umgänge med sjuka patienter i vården och extrahjälp till skolelever)”. För egen del associerar jag under läsningen då och då till biblioteken och t.ex. kraven på ett ständigt mätande av utlåningssiffror, som om dessa hade nämnvärd relevans för kvaliteten på verksamheten eller på dess betydelse för medborgarna. Också där gäller följden att ”de som styrs anpassar sin verksamhet till det som faktiskt mäts och är lätt att rapportera”. Också där gäller att en måttstock för bedömning som blir ”styrande för vad verksamheten väljer att ägna sig åt”, gör att detta i sin tur kan ”komma i stark konflikt med professionella värderingar som lärare, läkare, socialarbetare, domare med flera genom sina utbildningar och sin praktik är utbildade till.” Enligt forskarna har då ”'granskningssamhället'” en ”avprofessionaliserande effekt” som sammantaget medför en stor kostnad: förutom att själva kontrollen är kostsam ”urholkas den offentliga tjänstens attraktionskraft".

Efter att ha redogjort för NPM:s bakgrund, innehåll och konsekvenser, kommer Ahlbäck Öberg & Widmalm in på vad som nu borde följa: ”Om inte förvaltningen reformeras när den blivit dysfunktionell följer inte bara ett förakt för byråkraterna. I kölvattnet följer också ett politikerförakt. Och i värsta fall populism.” Därför, säger de, är det det politiska mittfälet som måste revitaliseras och de ansvariga politikerna som ska ta problemen på allvar: ”Det Zaremba diskuterar har saklig grund och passar in i mönster som framträder i förvaltningsforskningens omfattande analyser.” Och när ideologerna utvecklar alternativ till NPM måste de vända sig till ”dem som är yrkesverksamma i de sektorer man vill reformera”.





Som sagt: Läs själva! En bok är alltid en helhet.

Som pensionär gläds jag över att hinna läsa böcker jag förut mest bara sett i hyllorna eller lånat ut. Ibland kan jag få lust att blogga om någon av dem.




22 maj 2014

Bara några rader i sommarvärmen

Idag var det en som mejlade att jag inte på länge har skrivit i bloggen (och att skogsbässen kanske klättrat in från balkongen). Det händer så mycket i "pensionärens vardag", ska jag bara tala om, att det blir omöjligt att blogga hela tiden. Det går upp och det går ner, som det gör i allas liv. Men jag har också suttit och skrivit, och då menar jag annat än bloggtexter. Än har jag nämligen inte gett upp hoppet om att få till stånd en "nästa bok". Ibland undrar jag om jag borde kasta bort alla gamla anteckningar (många utkast och fragment är skrivna för hand och svåra att tyda) och börja om från början. Det rådet har jag fått av en kollega. Eller nej, inte att kasta bort men att börja om - och först i ett senare skede se efter om nånting av det gamla passar in.

Det är ofta jobbigt att på nytt ta itu med något man för länge sedan påbörjat men aldrig fått tid att (utan störande avbrott) göra klart. Det var samma sak när jag gjorde min "gradu". Den gången hade jag ett långt avbrott på grund av sjukdom, men det empiriska materialet hade jag samlat in och delvis behandlat redan innan, så när jag blev frisk kändes det viktigt att slutföra vad jag en gång påbörjat. Materialet smakade trä så till den grad att jag började "dikta i marginalen". Eller om det var min högra hjärnhalva som kvicknat till. (Vad som hänt finns skildrat i bokform.) Den här gången, när mitt oavslutade "projekt" (det måste finnas lämpligare ord men nu får modeordet duga) är skönlitterärt, kan man hoppas mitt behov av motvikt inte får mig att öda tid på träaktigheter "i marginalen".

Som nu, när jag plötsligt bloggar i stället för att bearbeta utkasten från Sigtuna förra året ...

Hur det än blir tänker jag gå ut solen. Genast. Innan det blir åska.

06 maj 2014

Långväga odjur mitt i stan

Igår vid midnattstid när jag stod vid ett köksskåp och drack dagens sista kopp te föll mina ögon på en skogsbässe (fästing) balanserande från "topp till topp" på ett öppnat paket pappersnäsdukar. När jag försökte peta bort den föll den ner i "ravinen" och jag fick lov att tömma paketet och gå igenom näsduk för näsduk tills jag fann det lilla vilddjuret och tog och plattade till det.

Samma dag hade jag läst på löpsedlarna hur farliga skogsbässarna nu har blivit överallt i landet. Det är när djuret spyr som de farliga bakterierna sprids, har jag också läst, så jag slängde för säkerhets skull en hel näve av näsdukarna i slasken. Mitt under tandborstningen kom det ännu lite senare för mig att det kanske hade varit bra att föra ut hela sopppåsen meddetsamma, men då beslöt jag mig fort för att i den fanns det säkert andra bakterier som begärligt tog hand om resterna av krypet.

Men hur i fridens namn hade skogsbässen kommit in, och hela vägen upp och nästan längst bort i hörnet på ett skåp av nästan en meters höjd? Mitt i centrum av en stad (nåja, stadsdel - numera). Jag öppnade kylskåpet. Den enda hypotetiska förklaring jag fann där var ett paket kruksallad. Skogsbässen skulle alltså ha kommit resande hem till mig i Karis ända från Kangasala, där salladen uppenbarligen odlats. "Så går det när man inte hålls hemma" - tänkte jag säga. Men det var ju hemma jag var själv. Tur jag inte fick fästingen i näsan!

02 maj 2014

Lättlästa förklaringar efterlyses

Är det någon som kan förklara hur man ska  göra för att inte vissa av ens egna sidvisningar, alltså när man klickat på "Visa blogg" ska räknas med i statistiken? Jag har sett på nätet att andra har samma bekymmer.

Det finns en ruta där man kan välja att klicka på antingen "Spåra mina egna sidvisningar" eller "Spåra inte mina egna sidvisningar". Så långt är allting enkelt. Men fastän men klickar på det senare alternativet händer det ändå, att en del av ens egna sidvisningar ger en ökning i besöksstatistiken.

Ovanför de här två alternativen står det: "Du kan ange att dina egna sidvisningar inte ska inkluderas i statistiken i Blogger. I så fall måste en blockeringscookie läggas till webbläsaren."

Jag har Firefox som webbläsare och kan ingenstans hitta något som heter blockeringscookie eller ens någonting ditåt ... och än mindre någon instruktion (helst på svenska) som säger hur jag i så fall "lägger till" den. Vet någon av mina läsare hur man gör?

Det här problemet har varit borta emellan, så alltför många egna bloggbesök räknar jag ännu inte med att ingår i siffran här invid, men på sista tiden har det ofta hänt att jag automatiskt kommit in på "Visa blogg" när jag loggat ut, och då har detta genast gett utslag i statistiken, eller så har jag av någon anledning behövt gå in och titta hur helheten blev och då har det åter igen lagts till ett "statistiskt besök".

Usch - nu blev det här alldeles för långt, men det må så vara. Rätt åt mig som just varit nära att gnälla över alla kilometerlånga förklaringsdjungler man får till nästan allting på nätet nuförtiden, senast idag när jag försökte bekanta mig med en "prylauktionssida". Den fick vara för mig.

LL-texter på webben efterlyses!! Också bakom länkarna man klickar på! På alla språk och i alla sammanhang och alls inte enbart för så kallade lässvaga i största allmänhet, utan för alla oss som vill kunna använda oss av den väsentligaste mjukvaran utan att behöva öda tid på att bry oss om all världens invecklade finesser.

Inom min bransch fordrade vi inte att kunderna och besökarna skulle behärska vårt interna fackspråk. Inom IT-branschen verkar man ha en motsatt syn.


01 maj 2014

Nåja!


Glad 1 maj!!

Uppmaningen (igår) om att gå stadigt borde ha riktats till mig själv, men här i alla fall några bilder från gårdagens glädje- och Valborgsyra i Helsingfors (sedan jag hittat till hittegodsbyrån och firat med ett glas vin):










Foto: BM Storgårds