22 maj 2014

Bara några rader i sommarvärmen

Idag var det en som mejlade att jag inte på länge har skrivit i bloggen (och att skogsbässen kanske klättrat in från balkongen). Det händer så mycket i "pensionärens vardag", ska jag bara tala om, att det blir omöjligt att blogga hela tiden. Det går upp och det går ner, som det gör i allas liv. Men jag har också suttit och skrivit, och då menar jag annat än bloggtexter. Än har jag nämligen inte gett upp hoppet om att få till stånd en "nästa bok". Ibland undrar jag om jag borde kasta bort alla gamla anteckningar (många utkast och fragment är skrivna för hand och svåra att tyda) och börja om från början. Det rådet har jag fått av en kollega. Eller nej, inte att kasta bort men att börja om - och först i ett senare skede se efter om nånting av det gamla passar in.

Det är ofta jobbigt att på nytt ta itu med något man för länge sedan påbörjat men aldrig fått tid att (utan störande avbrott) göra klart. Det var samma sak när jag gjorde min "gradu". Den gången hade jag ett långt avbrott på grund av sjukdom, men det empiriska materialet hade jag samlat in och delvis behandlat redan innan, så när jag blev frisk kändes det viktigt att slutföra vad jag en gång påbörjat. Materialet smakade trä så till den grad att jag började "dikta i marginalen". Eller om det var min högra hjärnhalva som kvicknat till. (Vad som hänt finns skildrat i bokform.) Den här gången, när mitt oavslutade "projekt" (det måste finnas lämpligare ord men nu får modeordet duga) är skönlitterärt, kan man hoppas mitt behov av motvikt inte får mig att öda tid på träaktigheter "i marginalen".

Som nu, när jag plötsligt bloggar i stället för att bearbeta utkasten från Sigtuna förra året ...

Hur det än blir tänker jag gå ut solen. Genast. Innan det blir åska.

2 kommentarer:

  1. Kasta inte bort. Der brukar finnas guldkorn i gamla texter och minnen
    M

    SvaraRadera
  2. Tack för det! /B

    SvaraRadera