26 maj 2014

Häromdagen läste jag ... I

Jag gillar sällan recensioner, tycker det är själva böckerna man ska läsa. Fast då måste man veta att de finns, så låt mig bara kortfattat nämna om följande bok som jag skulle önska att många, också här i Finland, ville ta del av:

Zaremba, Maciej: Patientens pris, ett reportage om den svenska sjukvården och marknaden. Stockholm: Weyler, 2013. Med kommentarer av läkaren Magnus G. Lind och statsvetarna Shirin Ahlbäck Öberg & Sten Widmalm.

Boken har den marknadsstyrda svenska sjukvården, präglad av New Public Management, som tema och är verkligen läsvärd för såväl politiker som patienter – och övriga medborgare. Den handlar om de oanade konsekvenserna av de nu rådande invecklade och tidskrävande styrsystemenen för ständig resultatmätning och ekonomisk granskning, skapade av makthavare som inte har den kunskap som behövs för att bedöma kvaliteten och etiken inom yrkesmänniskors – i det här fallet främst läkarnas och vårdpersonalens – kompetensområden och verksamhet.

Såsom det sägs i de två statsvetarnas (se ovan) utförliga kommentar (här med hänvisning till den brittiska forskaren Michael Power) är det ”mycket svårt att utvärdera och granska offentlig verksamhet, man riskerar att bli slav under metoden och endast mäta det som går att mäta” och finns det ”stora validitetsproblem med de mått som används för att bedöma kvaliteten i offentlig service”. Den professionella bedömningen hos yrkesutövarna kan stå ”i strid med de ekonomiska incitamentsstrukturer” som har byggts in i ekonomistyrningen, och ”man slits mellan det som står i bättre överensstämmelse med professionens ideal och etik och det som faktiskt belönas”.

Boken innehåller utförliga reportage med många exempel ur verkligheten, på bland annat situationer där sjuka råkat illa ut för att den ena läkaren inte vetat vad den andra gjort eller för att alltför mycket tid gått åt till att koda diagnoserna rätt och att kraven på detta kunnat leda till förhastade vårdbeslut. Författarens egna kapitel har ingått i Dagens Nyheter 2013 och givit upphov till omfattande respons och debatt. Jag blev rekommenderad verket ifjol under ett besök i Sverige och kan bara beklaga att jag inte läst det förrän nu (samt därför har stannat inne denna soliga dag, för ikväll var sista chansen för retur utan böter biblioteket).

Innehållet har relevans för också andra offentliga sektorer än den som gäller sjukvård. I nämnda kommentar blir vi påminda om att det arbete som inte går att mäta ändå kan vara ”en mycket påtaglig del av yrkesutövarnas dagliga arbete (exempelvis socialt umgänge med sjuka patienter i vården och extrahjälp till skolelever)”. För egen del associerar jag under läsningen då och då till biblioteken och t.ex. kraven på ett ständigt mätande av utlåningssiffror, som om dessa hade nämnvärd relevans för kvaliteten på verksamheten eller på dess betydelse för medborgarna. Också där gäller följden att ”de som styrs anpassar sin verksamhet till det som faktiskt mäts och är lätt att rapportera”. Också där gäller att en måttstock för bedömning som blir ”styrande för vad verksamheten väljer att ägna sig åt”, gör att detta i sin tur kan ”komma i stark konflikt med professionella värderingar som lärare, läkare, socialarbetare, domare med flera genom sina utbildningar och sin praktik är utbildade till.” Enligt forskarna har då ”'granskningssamhället'” en ”avprofessionaliserande effekt” som sammantaget medför en stor kostnad: förutom att själva kontrollen är kostsam ”urholkas den offentliga tjänstens attraktionskraft".

Efter att ha redogjort för NPM:s bakgrund, innehåll och konsekvenser, kommer Ahlbäck Öberg & Widmalm in på vad som nu borde följa: ”Om inte förvaltningen reformeras när den blivit dysfunktionell följer inte bara ett förakt för byråkraterna. I kölvattnet följer också ett politikerförakt. Och i värsta fall populism.” Därför, säger de, är det det politiska mittfälet som måste revitaliseras och de ansvariga politikerna som ska ta problemen på allvar: ”Det Zaremba diskuterar har saklig grund och passar in i mönster som framträder i förvaltningsforskningens omfattande analyser.” Och när ideologerna utvecklar alternativ till NPM måste de vända sig till ”dem som är yrkesverksamma i de sektorer man vill reformera”.





Som sagt: Läs själva! En bok är alltid en helhet.

Som pensionär gläds jag över att hinna läsa böcker jag förut mest bara sett i hyllorna eller lånat ut. Ibland kan jag få lust att blogga om någon av dem.




2 kommentarer:

  1. Det är ett vikigt tema och intressant att läsa om en bok som jag inte annars skulle ha lagt märke till. Tack för tipset.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar som tackar! Har också fått ett svar per e-post som jag här citerar:
      >> Ämne: Re: Birgitta Marias blogg: Häromdagen läste jag ... I >> Tack för tipset om bloggen.
      >> Det är ett intressant och oerhört brett problemkomplex du och boken tar upp. Jag kunde diskutera det hur länge som helst. (Stämpelur, index, uppföljning av tidsanvändning, tillsyn vid distansarbete och så vidare.) Som vanligt påminner den offentliga förvaltningens "byråkratiska" och andra styrproblem väldigt mycket om problematiken inom även stora privatägda organisationer. Problemen har kanske delvis mera med storlek än med ägoförhållanden att göra. Intressanta frågeställningar så vi så."

      Jag kan inte ge den här boken rättvisa och inte heller citera ur själva reportagen utan håller fast vid att det är bäst att läsa den som helhet. Den finns att låna även i Finland, åtminstone på biblioteken inom huvudstadsregionen och i Raseborg.

      Radera