06 maj 2014

Långväga odjur mitt i stan

Igår vid midnattstid när jag stod vid ett köksskåp och drack dagens sista kopp te föll mina ögon på en skogsbässe (fästing) balanserande från "topp till topp" på ett öppnat paket pappersnäsdukar. När jag försökte peta bort den föll den ner i "ravinen" och jag fick lov att tömma paketet och gå igenom näsduk för näsduk tills jag fann det lilla vilddjuret och tog och plattade till det.

Samma dag hade jag läst på löpsedlarna hur farliga skogsbässarna nu har blivit överallt i landet. Det är när djuret spyr som de farliga bakterierna sprids, har jag också läst, så jag slängde för säkerhets skull en hel näve av näsdukarna i slasken. Mitt under tandborstningen kom det ännu lite senare för mig att det kanske hade varit bra att föra ut hela sopppåsen meddetsamma, men då beslöt jag mig fort för att i den fanns det säkert andra bakterier som begärligt tog hand om resterna av krypet.

Men hur i fridens namn hade skogsbässen kommit in, och hela vägen upp och nästan längst bort i hörnet på ett skåp av nästan en meters höjd? Mitt i centrum av en stad (nåja, stadsdel - numera). Jag öppnade kylskåpet. Den enda hypotetiska förklaring jag fann där var ett paket kruksallad. Skogsbässen skulle alltså ha kommit resande hem till mig i Karis ända från Kangasala, där salladen uppenbarligen odlats. "Så går det när man inte hålls hemma" - tänkte jag säga. Men det var ju hemma jag var själv. Tur jag inte fick fästingen i näsan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar