28 juni 2014

Lite sommarprat

Efter en förmiddag med loppmarknad framför huset mittemot (där jag köpte en bok för 2 €, fyra tuschpennor för 1 € och ett suddgummi med hylsa att ha i handväskan för 50 cent) samt en café- och kaffestund med jordgubbstårta (som visade sig vara en av vispgrädde genomdränkt marängbotten) har jag härhemma efter lunchen och till diskmaskinens surr (som jag avskyr) med ytterligare en kopp kaffe suttit och lyssnat på ett par av veckans sommarpratare. Hittills tycker jag de varit hörvärda allihop. Det finns emellertid ett motto jag inte riktigt kan med och som jag tyckte återkom (möjligen med lite variationer) nämligen det där som annars också i tid och otid brukar citeras av alla möjliga det gått bra för: "Man kan vad man vill!" Som ung skulle jag kanske ha skrivit under det själv, men numera är min spontana reaktion när jag hör det alltid: Den människan vet inte vad verkliga hinder vill säga. Sträckan upp till marknivån från "underjorden" kan vara lika lång och minst lika fordrande som den från marknivån till "översta våningen på en skyskrapa" (en bild jag ska avstå från att hårdra). Hur långt man når beror på var man börjar. En med chaufför kommer fortare fram till sin drömort än den som ska gå samma väg med en fot i diket. Alla får inte lift.

Det finns också de vilkas liv börjar bra men som av vissa stötar från detsamma puttas ner i avgrunden - därifrån det gäller att helst ta sig upp igen. När jag kommit så långt i min reaktion måste jag på något sätt ändå ge de här man-kan-vad-man-vill-människorna rätt, för vilket skulle alternativet vara? Min pappa brukade berätta om en soldat som under kriget ständigt stönade: "Ei mene, ei mene". Och mycket riktigt: den soldaten stupade. Kanske var det inte på grund av bara otur. En sak är säker: Vill man inte är det sällan man kan. Om man frånser vissa situationer där det kan gälla att "hellre fly än illa fäkta" är det nog bättre att vilja och ärligt försöka än att låta bli! Ibland när jag själv letat efter ett motto har jag kommit på flera och vid närmare eftertanke insett att de motsäger varandra. Det bästa om motton jag snappade upp var sist och slutligen ett som gick ut på att livet är för stort för motton.

*

Egentligen skulle jag nu ha försett er med gamla klipp från En midsommarnattsdröm på Raseborg. Dessutom har jag fått boktips och andra tips om amalgam och sjukvård att ge vidare till andra. Men det är lördag och sommaren håller visst på att återvända. Diskmaskinen är klar, ute lockar sol och vind; just nu är det det som är viktigast av allt:-)



Foto: BM Storgårds

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar