21 juli 2014

En midsommarnattsdröm på Raseborg - lite mer av sommarteater och nostalgi


Nu har jag sett En midsommarnattsdröm på Raseborg, som den av Bobo Lundén omarbetade och regisserade pjäsen heter - alltså inte bara En midsommarnattsdröm. Bra så, för det är nog fråga om någonting helt annat än det traditionellt romantiska, kanske också skira, och magiska som man lär förknippa med Shakespeares pjäs. Men visst: grundstommen är densamma, och teaterkvällen - för min och mina släktingars del en vacker och inte alls kylslagen julikväll! - var som helhet väldigt lyckad! Man kan inte dagligen gå omkring och tänka enbart på allt som är ont i denna värld (i skrivande stund pågår radionyheterna). Om man inte vill gräva ner sig i en känsla av hjälplöshet utan behöver energi till att göra åtminstone någonting gott, då behöver man avkoppling och tillfällen till glada, uppsluppna, skratt. Sådana fick man i år på Raseborg, så tack för dem - både proffs och amatörer på Raseborgs Sommarteater 2014!

Att jämföra årets "version" med den "föregående" från 1977, är både vanskligt och ganska onödigt. Smak och stil, kunnande, teknik och tradition var annorlunda då än nu. Liksom i år fanns det både proffs och amatörer bland de medverkande, liksom nu "moderniserade" vi - eller regissören Rolf Söderling - Shakespeare en aning och kom med lösningar som ibland förvånade recensenterna. Det var första gången Raseborgs Sommarteater (eller Festspelen på Raseborg, i dagligt tal Raseborgsspelen, som man på den  tiden kallade det hela) uppförde något annat än på fakta baserade lokalhistoriska pjäser, och den nya traditionen har sedermera fortsatt och utvecklats (med undantag av "Bakom gallrarna" 1978, som handlade om Johannes Messenius och Lars Wivallius på Kajaneborg). Ett tag trodde jag att vi som var med första gången alldeles hade bortglömts, trots att de flesta av oss ännu lever och verkar, men nu har jag sett att vår föreställning finns nämnd i årets programblad och att vissa av de fotografier ni också kan se ett collage av här invid (som en egen sida) också finns förstorade som ett slags affischer på teaterplatsen. "Sånt gläder en gammal", som det heter.

En midsommarnattsdröm på Raseborg är definitivt en unik pjäs, föreställning och upplevelse som åtminstone jag för fulla muggar njöt av (frånsett vissa passager kring de två unga paren som blev lite för långa) men ändå inte tror att tål upprepning; den låg väl rätt i tiden och stämningen - nu. I något ögonblick kom termer som travesti, pekoralpastisch och revy för mig, men slutligen kom jag - som brukar vara emot kategorisering - till att det här väl ändå närmast var en musikal, fast med inslag av revy. Sång och dans var i varje fall av hög och inspirerande kvalitet (det sägs att när man ser någon annan dansa aktiveras samma centra i hjärnan som om man dansade själv) och skådespelarnas prestationer var fina överlag.

Vem är jag att egentligen säga någonting, men då jag nu en gång i mitt förrförrförra ... liv faktiskt har kreerat Titanias roll, så tycker ju jag att det är lite kul. Dessutom hade jag redan lovat återkomma. Här nedan följer några urklipp (nästan men inte riktigt alla jag har) från 1977 års föreställning av Shakespeares En midsommarnattsdröm - på den gamla spelplatsen invid Raseborgs ruiner. Med både traditionsenlig musik av Mendelssohn och nyskriven sådan av Uffe och Bosse Andersson.

Hoppas de gamla tidningstexterna går att läsa; åtminstone gör de det i min egen dator.  (Men jag har aldrig gått någon kurs i bildhantering, har bara gjort som datorn sade ...)