Det
blev inte av att läsa så mycket i somras som jag hade tänkt mig.
Några
böcker av Barbro Lindgren,
för
vuxna, såsom Vitkind,
Rosa och
Även en ihålig nöt
vill bli knäckt. En
ligger kvar på nattygsbordet, oläst – den måste nu
tillbaka till biblioteket; jag får låna den i vinter på nytt. Ett nollsummespel heter den. Böcker av, om och för självständgt tänkande människor.
Några
romaner läste jag också: Ulla-Lena Lundbergs Is (att det
inte blivit av förrän nu är ofattbart!) och Carl-Axel Gyllenrams
Libido (en klok och spännande roman vars slut ännu väntar
på mig – varit på resa med boken och vet inte var jag lagt den),
samt Hanne Ørstaviks Lika sant som jag är verklig (om en ung
mänskas utveckling, som i mina ögon inte ledde någonvart). Också
Vitkind är förresten en roman, suggestiv ur ett barns perspektiv om
(oss) utsatta varelser – liksom flera av författarens övriga verk
med naturen på Öland så gestaltad att man liksom är med där
själv. Samma sak med Lundbergs Is – nu har också jag alltså
varit på Kökar (fast ön inte heter så i boken).
En
minibok, novell, från Novellix gav mig inget denna gång (lika bra
jag inte nämner vems). Det är förstås olika från gång till gång
– visst har jag också tidigare läst en av seriens noveller som
slagit mig mitt i solarplexus.
Den
senaste bok jag läst ut, förutom ett par diktsamlingar av Ulla Olin
(henne återgår jag till då och då) är ett självbiografiskt verk
av Birgitta Boucht: Förklädd och naken. En skickligt
komponerad helhet jag med behållning tagit del av. Så olika
mänskors liv kan bli; jag växte upp i samma stad som hon – och
ändå en alldeles annan.
Och
härifrån nu vidare ut i andra/s världar till den bok jag nu för
andra gången läser, nämligen Bengt Berg: Värmland – Världen,
tur & retur. Det är något visst med inte enbart hans poesi
utan även hans prosa och fotografier: läsandet blir som att andas,
frisk luft in genom huden; min egen inre rymd börjar utvidga sig,
lite grann som jag tror att den yttre rymden gör. Omslaget är
vackert (jag lyckas inte i höstmörkret i mina sista glödlampors sken
ta ett foto som skulle ge det full rättvisa) och likaså texten på
dess baksida: ”Att försöka vara en människa bland alla de andra
människorna, de som man inte visste fanns förrän man stod öga mot
öga med dem, med världen och sig själv!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar