Häromdagen läste jag ... III

Det blev inte av att läsa så mycket i somras som jag hade tänkt mig. Några böcker av Barbro Lindgren, för vuxna, såsom Vitkind, Rosa och Även en ihålig nöt vill bli knäckt. En ligger kvar på nattygsbordet, oläst – den måste nu tillbaka till biblioteket; jag får låna den i vinter på nytt. Ett nollsummespel heter den. Böcker av, om och för självständgt tänkande människor.

Några romaner läste jag också: Ulla-Lena Lundbergs Is (att det inte blivit av förrän nu är ofattbart!) och Carl-Axel Gyllenrams Libido (en klok och spännande roman vars slut ännu väntar på mig – varit på resa med boken och vet inte var jag lagt den), samt Hanne Ørstaviks Lika sant som jag är verklig (om en ung mänskas utveckling, som i mina ögon inte ledde någonvart). Också Vitkind är förresten en roman, suggestiv ur ett barns perspektiv om (oss) utsatta varelser – liksom flera av författarens övriga verk med naturen på Öland så gestaltad att man liksom är med där själv. Samma sak med Lundbergs Is – nu har också jag alltså varit på Kökar (fast ön inte heter så i boken).

En minibok, novell, från Novellix gav mig inget denna gång (lika bra jag inte nämner vems). Det är förstås olika från gång till gång – visst har jag också tidigare läst en av seriens noveller som slagit mig mitt i solarplexus.

Den senaste bok jag läst ut, förutom ett par diktsamlingar av Ulla Olin (henne återgår jag till då och då) är ett självbiografiskt verk av Birgitta Boucht: Förklädd och naken. En skickligt komponerad helhet jag med behållning tagit del av. Så olika mänskors liv kan bli; jag växte upp i samma stad som hon – och ändå en alldeles annan.

Och härifrån nu vidare ut i andra/s världar till den bok jag nu för andra gången läser, nämligen Bengt Berg: Värmland – Världen, tur & retur. Det är något visst med inte enbart hans poesi utan även hans prosa och fotografier: läsandet blir som att andas, frisk luft in genom huden; min egen inre rymd börjar utvidga sig, lite grann som jag tror att den yttre rymden gör. Omslaget är vackert (jag lyckas inte i höstmörkret i mina sista glödlampors sken ta ett foto som skulle ge det full rättvisa) och likaså texten på dess baksida: ”Att försöka vara en människa bland alla de andra människorna, de som man inte visste fanns förrän man stod öga mot öga med dem, med världen och sig själv!”