25 september 2014

Häromdagen läste jag ... III


Det blev inte av att läsa så mycket i somras som jag hade tänkt mig. Några böcker av Barbro Lindgren, för vuxna, såsom Vitkind, Rosa och Även en ihålig nöt vill bli knäckt. En ligger kvar på nattygsbordet, oläst – den måste nu tillbaka till biblioteket; jag får låna den i vinter på nytt. Ett nollsummespel heter den. Böcker av, om och för självständgt tänkande människor.

Några romaner läste jag också: Ulla-Lena Lundbergs Is (att det inte blivit av förrän nu är ofattbart!) och Carl-Axel Gyllenrams Libido (en klok och spännande roman vars slut ännu väntar på mig – varit på resa med boken och vet inte var jag lagt den), samt Hanne Ørstaviks Lika sant som jag är verklig (om en ung mänskas utveckling, som i mina ögon inte ledde någonvart). Också Vitkind är förresten en roman, suggestiv ur ett barns perspektiv om (oss) utsatta varelser – liksom flera av författarens övriga verk med naturen på Öland så gestaltad att man liksom är med där själv. Samma sak med Lundbergs Is – nu har också jag alltså varit på Kökar (fast ön inte heter så i boken).

En minibok, novell, från Novellix gav mig inget denna gång (lika bra jag inte nämner vems). Det är förstås olika från gång till gång – visst har jag också tidigare läst en av seriens noveller som slagit mig mitt i solarplexus.

Den senaste bok jag läst ut, förutom ett par diktsamlingar av Ulla Olin (henne återgår jag till då och då) är ett självbiografiskt verk av Birgitta Boucht: Förklädd och naken. En skickligt komponerad helhet jag med behållning tagit del av. Så olika mänskors liv kan bli; jag växte upp i samma stad som hon – och ändå en alldeles annan.

Och härifrån nu vidare ut i andra/s världar till den bok jag nu för andra gången läser, nämligen Bengt Berg: Värmland – Världen, tur & retur. Det är något visst med inte enbart hans poesi utan även hans prosa och fotografier: läsandet blir som att andas, frisk luft in genom huden; min egen inre rymd börjar utvidga sig, lite grann som jag tror att den yttre rymden gör. Omslaget är vackert (jag lyckas inte i höstmörkret i mina sista glödlampors sken ta ett foto som skulle ge det full rättvisa) och likaså texten på dess baksida: ”Att försöka vara en människa bland alla de andra människorna, de som man inte visste fanns förrän man stod öga mot öga med dem, med världen och sig själv!”




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar