30 november 2014

Minnesbrev



ADVENT
  Nu är det advent.
  Ute är jorden mörk och kulen.
  Men ljuset är tänt.
  Nu är det inte långt till julen.”


Inte förrän nyligen såg jag det
tydligt: en snölykta var du.
Och kan du minnas vår dikt om ljuset
ur läseboken när jorden var kulen
men skolan ännu ett trähus, i stadens utkant,
som lyste upp äppelträden i mörkret.
Naturligtvis minns du vars värme
fortfarande lever i mina ådror
även om tillvaron inte upphört
att kasta snöbollar på mig.
Till julen är det nog inte långt.
Efteråt hoppas jag blåsten
av svek på svek skall ha missat mitt blod,
för jag vill visa dem Blåsippsstället
du gav mig och som börjat knoppas,
när grävskopan vände om.
Jag tror det är några de nyväckta
blommorna gärna vill se, om våren
kommer. Till dess försöker de blunda
och växa.

Ur Bara en grind som lutar mot skogen,2009
("ADVENT" ur  M. Cavonius & S. v. Schoultz: Vi på Solgård, ca 1956)

28 november 2014

Lillajul, böcker och pris

En liten lillajulshälsning ska jag väl "kosta på mig" (vad bloggandet beträffar):
Glad jul- och adventstid!

Jag lyckades igår få iväg årets ansökan (nå, riktigt varje år har jag inte sökt) till Svenska kulturfonden, hela 3,5 dygn innan tiden gick ut, så idag har jag sovit länge ... Tycker i allmänhet om att göra allting viktigt om förmiddagarna medan det är dagsljus - även om det mesta av ljuset döljer sig bakom molnen. När såg ni en solstråle senast?

På tal om sömn, som jag ju har skrivit om i bloggen förut, har jag efter pensioneringen kunnat konstatera att kroppen nog gärna tar ut sin "rätt" till 8 timmars sömn när den får - dvs när inte väckarklockan stör den. (Jag har visst tidigare påstått att 6-7 timmar räcker för mig, men det var kanske ändå inte så. Egentligen.) Dessutom har det inte på länge kommit någon tidning till mig mitt i natten, men det händer ändå - dock inte ofta, framför allt inte om jag tagit magnesium på kvällen - att jag är klarvaken mellan 3 och 5. Underbart att då kunna läsa en stund och vid behov stiga upp lite senare i stället, sedan man somnat om! Varför ska vårt arbetsliv vara så förfärligt klockbundet, kan man undra.

Oftast läser jag flera böcker på en gång, eller varvar alltså läsningen av avsnitt ur flera (en fackbok, en samling dikt/noveller), allt efter övrig sysselsättning och humör. Har jag kommit igång med en bra roman brukar jag ändå koncentrera mig på den ett tag. En roman vill jag läsa som en helhet och utan störande avbrott. Den jag som bäst håller på med heter Inunder (Atlas, 2012) och är skriven av Ann-Maria Tung Hermelin. Verkligen en fin bok jag inte förstår att det kunde vara svårt att finna på ett finlandssvenskt bibliotek! Till sist måste jag be det närmaste köpa in den. Skulle vilja äga den själv, där finns så mycket att återkomma till. Pärmen kunde ha fått ha lite färg. Visst handlar boken om sorg men också glädje; som känt går de båda tillsammans, vilket berättelsen förmedlar på ett vackert språk. Den är musikalisk, ska inte läsas snabbt men inte heller alltför långsamt. Varje bok är värd att läsaren "stämmer om sig" enligt dess egen tonart och rytm.

Och på tal om romaner vill jag gratulera Jussi Valtonen till hans Finlandiapris, fastän jag inte läst hans bok ännu: Onneksi olkoon! Jag kan inte tänka mig att denna bok, He eivät tiedä mitä tekevät, som jag hört Seppo Puttonen intervjua författaren om på ett så initierat sätt och med så intressanta svar som i radion i tisdags - och intervjun gick idag i repris - skulle kunna vara annat än läsvärd. Har Pia Ingström i Husis och Seppo Puttonen i Yle 1 överhuvudtaget läst samma bok?! Antar att Ingströms elakt formulerade kritk av andras smak(!) i praktiken gjorde boken reklam. Själv ställde jag mig genast efter läsningen i kö för den på biblioteket. Där stod redan 17 personer före mig.

En helt annan sak är sedan om ett pris som Finlandiapriset överhuvudtaget borde finnas i sin nuvarande form och om det i så fall ska ges till en enda författare - och om pristagaren ska gallras fram av en enda väljare - och finansieras med skattemedel. Så många författare som det ändå finns i vårt land och av vilka flera kämpar på i tids- och kraftslukande små ekonomiska omständigheter, undras det ganska allmänt över varför en enda ska få en hel årslön i pris.

Ja, jag vet, det brukar sägas att själva prissumman inte har någon så stor betydelse för en författare, men då jämför man nog inte den med vad exempelvis biblioteksanställda får i lön. Och om priset, såsom det sägs, är avsett att främja läsandet och köpandet av böcker, varför ska det i så fall gälla bara en bok? Eller, för all del, också några till som varit nominerade men inget pris har fått. Kunde man inte i stället ha gett alla 6 kandidater 5000 euro var? Eller kunde man årligen dela ut 3 pris - ungefär som i en musiktävling? (15000 + 10000 + 5000, till exempel, och ibland kanske delat pris - beroende på verkens nivå, som väl varierar från år till år.)

Men så länge det nu är som det är, att priset ges åt en enda, tycker åtminstone jag att prisvinnaren har all rätt att vara glad! Samma sak när det gäller ungdoms-Finlandia: Grattis till priset för Maresi, Maria Turtschaninoff!

Att jag personligen inte är "fantasyläskunnig" (åtminstone på finska har ju "lukutaito" blivit ett modeord som brukas så fort någon gruppering anser att andra människor ska kunna samma sak som den, t.ex. "pelilukutaito") - fantasylitteratur är med andra ord just inte för mig utan för mig lätt tillbaka till barndomens feberdrömmar (i samband med bl.a. scharlakensfeber och mässling), hindrar säkert inte att en fantasybok är både välskriven och bra och passar andra! (Jag ska ändå låna den, bara jag först läst ut några andra verk som ligger och väntar. Problemet med fantasy upplevs av mig och flera jag känner som det faktum att man inte kan identifiera sig med vare sig personer eller miljö. Inte kan man i verkligheten bara åka iväg till en annan värld när det blir jobbigt i den vanliga.)

Nu slutar jag, lite abrupt, kanske. För det blir strax dags för Skavlan. Så här på tal om verkligheten.

PS Lördag 29.11:

Jag har ändrat lite i texten här ovan sedan igår. Och jag undrar om inte 3 pris är lika knepiga som 1. Pris är pris. Men staten kunde dessutom skapa ett (inte alltför byråkratiskt) system för avlöning av författare.

Lillajul är det förresten först idag. Ha det bra. Tänd ljus! (Men släck dem i tid!)




19 november 2014

"Dikter genom 40 år"

Hej i november ...!
Det är så mycket på G nu, och bra är ju det för innan man vet ordet av är november förbi och december - och så blir dagarna längre igen:-)
     Teaterkvällar, konserter, författaraftnar på biblioteket, seminarium på VNF - you name it. Och så försöker man hinna både läsa, skriva och någon gång ha lite kaffegäster, men för bloggande finns det inte tid.
     Om jag hade varit i Stockholm idag så hade jag dessutom gått hit:

http://abfstockholm.se/event/2014/11/bengt-berg-dikter-genom-40-ar/

     Den bok som där presenteras är en tungt vägande sådan, framför allt till innehållet. Och visserligen även så att man kanske inte ska läsa den så sent att man somnar med den på magen - men fastän den går lös på 616 sidor väger den knappt ens 1 kg, och ingen människa kan väl ändå somna ifrån Bengt Bergs dikter!
     Däremot nog värmas och lugnas av dem - ibland också väckas och inspireras.

Om jag någon gång blir tvungen att åka till och stanna på en öde ö ska jag åtminstone se till att få den boken med mig i båten!

Man kan bo i glesbygd men ändå röra sig över hela världen - kroppsligen eller själsligen. Eller både ock - såsom poeten Bengt Berg. I början av boken, som är en summering av fyra decenniers produktion, ingår dessutom en del nyare och även äldre dikter som inte funnits med i tidigare samlingar. Titlen är alltså: Dikter genom 40 år.

*

Här i Karis har det för övrigt också  nu på hösten utkommit en diktsamling, en "liten men naggande god", nämligen Torsten Bergman:  Aldrig sig lik. Skickligt att med hembyden och lokalsamhället som jordmån och grund få till stånd en så läsvärd och allmängiltig poesi. Den boken ryms i fickan - men ger en också mycket att både njuta av och reflektera kring.

* *

Jag vet inte vad de "debattörer" menar som säger sig tvivla på lyrikens livskraftighet. Inte heller tror jag dem som säger att mänskor läser mindre än förr. Det är en fras. Jag vet inte vem som har nytta av den. Människor finns i miljarder. En del läser mer, andra mindre. Lever och låter leva. Skriver och låter skriva. Läser. Samtalar. Tänker. Umgås.
    Men alla ska ha chansen, naturligtvis! Att kunna läsa, att få ta del av prosa och dikt, berättelser, fakta, konst och musik -

* * *

God afton - tänkte jag säga; men det är inte ens kväll, bara mörkt. Därför, som vi alla egentligen vet:

"I mörker har man privilegiet att själv vara den som tänder ljuset."   
                                                                                                (Ur mitt kåseri Män, mänsklighet, miljö och mörker, Bbl 1997.)