30 november 2014

Minnesbrev



ADVENT
  Nu är det advent.
  Ute är jorden mörk och kulen.
  Men ljuset är tänt.
  Nu är det inte långt till julen.”


Inte förrän nyligen såg jag det
tydligt: en snölykta var du.
Och kan du minnas vår dikt om ljuset
ur läseboken när jorden var kulen
men skolan ännu ett trähus, i stadens utkant,
som lyste upp äppelträden i mörkret.
Naturligtvis minns du vars värme
fortfarande lever i mina ådror
även om tillvaron inte upphört
att kasta snöbollar på mig.
Till julen är det nog inte långt.
Efteråt hoppas jag blåsten
av svek på svek skall ha missat mitt blod,
för jag vill visa dem Blåsippsstället
du gav mig och som börjat knoppas,
när grävskopan vände om.
Jag tror det är några de nyväckta
blommorna gärna vill se, om våren
kommer. Till dess försöker de blunda
och växa.

Ur Bara en grind som lutar mot skogen,2009
("ADVENT" ur  M. Cavonius & S. v. Schoultz: Vi på Solgård, ca 1956)

2 kommentarer:

  1. Den berör. Nu i dessa tider starkt - om någon inte läst boken - gör det!

    SvaraRadera
  2. Tack för de raderna - vem du än är!
    B.

    SvaraRadera