13 december 2014

"Lusse lelle, Lusse lelle, elva nätter före jul ..."





»Men jag saknar
madonnans sång,
Lucia
med mörka lockar
i brunspräcklig
morgonrock,
pepparkaksögon
i skenet
från den lilla
ljusskulpturen
på brickan med kusar
och vispgräddschoklad.


Långt inuti minns jag
värmen
från dina
undrande händer
om nätterna då jag
flydde
från häxan i Snövitfilmen
och hunden med tallriksögon.


För att du fanns
har min trygghet
ventiler mot världen
som i ditt kök.
Plötsligt var jag
i vägen
för dina matbestyr
och i kölden om nätterna tjöt
Porkalatågens vissla.


– – –


Min rädsla för mörkret
har flytt.
Igår när jag letade mig över ön
jag gästade
och som var beckmörk
i stormen,
klädd i småskor som läckte
in vatten och jord,
noterade jag att
min egen visshet
stadigt höll lampan
i handen.



Jag hittade fram
och naturen
var som din famn
fast tvärtom –
jag var i världen
men med ventiler
till tryggheten
inifrån.«


Utdrag ur diktsviten »Vilda madonnan«, i samlingen Bara en grind som lutar mot skogen, 2009 
(s. 63-67)

Den halvfärdiga bilden (som naturligtvis inte ingår i någon bok) föreställer kanske det på 1950-talet vanliga lucialjus som i dikten kallas 'ljusskulpturen'.

*

Såg förresten tv-programmet i morse: http://www.svt.se/lucia/
Det går att se i 30 dagar, även om det sällan känns lika stämningsfullt som i direktsändning tidigt på morgonen. (Efter vissa underliga debatter på Yle-sidorna igår ville stämningen inte riktigt infinna sig. Men ändå - lite ljus och vacker sång skadar ingen!)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar