"Lusse lelle, Lusse lelle, elva nätter före jul ..."

»Men jag saknar

madonnans sång,

Lucia

med mörka lockar

i brunspräcklig

morgonrock,

pepparkaksögon

i skenet

från den lilla

ljusskulpturen

på brickan med kusar

och vispgräddschoklad.

Långt inuti minns jag

värmen

från dina

undrande händer

om nätterna då jag

flydde

från häxan i Snövitfilmen

och hunden med tallriksögon.

För att du fanns

har min trygghet

ventiler mot världen

som i ditt kök.

Plötsligt var jag

i vägen

för dina matbestyr

och i kölden om nätterna tjöt

Porkalatågens vissla.

– – –

Min rädsla för mörkret

har flytt.

Igår när jag letade mig över ön

jag gästade

och som var beckmörk

i stormen,

klädd i småskor som läckte

in vatten och jord,

noterade jag att

min egen visshet

stadigt höll lampan

i handen.

Jag hittade fram

och naturen

var som din famn

fast tvärtom –

jag var i världen

men med ventiler

till tryggheten

inifrån.«

Utdrag ur diktsviten »Vilda madonnan«, i samlingen Bara en grind som lutar mot skogen, 2009 

(s. 63-67)

Den halvfärdiga bilden (som naturligtvis inte ingår i någon bok) föreställer kanske det på 1950-talet vanliga lucialjus som i dikten kallas 'ljusskulpturen'.

*

Såg förresten tv-programmet i morse: http://www.svt.se/lucia/

Det går att se i 30 dagar, även om det sällan känns lika stämningsfullt som i direktsändning tidigt på morgonen. (Efter vissa underliga debatter på Yle-sidorna igår ville stämningen inte riktigt infinna sig. Men ändå - lite ljus och vacker sång skadar ingen!)