»Men jag saknar
madonnans sång,
Lucia
med mörka lockar
i brunspräcklig
morgonrock,
pepparkaksögon
i skenet
från den lilla
ljusskulpturen
på brickan med
kusar
och
vispgräddschoklad.
Långt inuti minns
jag
värmen
från dina
undrande händer
om nätterna då jag
flydde
från häxan i
Snövitfilmen
och hunden med
tallriksögon.
För att du fanns
har min trygghet
ventiler mot världen
som i ditt kök.
Plötsligt var jag
i vägen
för dina matbestyr
och i kölden om
nätterna tjöt
Porkalatågens
vissla.
– – –
Min rädsla för
mörkret
har flytt.
Igår när jag
letade mig över ön
jag gästade
och som var beckmörk
i stormen,
klädd i småskor
som läckte
in vatten och jord,
noterade jag att
min egen visshet
stadigt höll lampan
i handen.
Jag hittade fram
och naturen
var som din famn
fast tvärtom –
jag var i världen
men med ventiler
till tryggheten
inifrån.«
Utdrag ur diktsviten »Vilda madonnan«, i samlingen Bara en grind som lutar mot skogen, 2009
(s. 63-67)
Den halvfärdiga bilden (som naturligtvis inte ingår i någon bok) föreställer kanske det på 1950-talet vanliga lucialjus som i dikten kallas 'ljusskulpturen'.
*
Såg förresten tv-programmet i morse: http://www.svt.se/lucia/
Det går att se i 30 dagar, även om det sällan känns lika stämningsfullt som i direktsändning tidigt på morgonen. (Efter vissa underliga debatter på Yle-sidorna igår ville stämningen inte riktigt infinna sig. Men ändå - lite ljus och vacker sång skadar ingen!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar