29 januari 2015

Musiken i Vega: tillägg till gårdagens inlägg


Var visst lite trött igår och borde nog ha sagt lite mer om din kolumn, Wilhelm Kvist, för alla kanske inte har tillgång till den.

Citerar här ett par saker jag fäste mig vid (kursiveringen är min):

"Ironin är att rundradiobolaget genom att tajt definiera mainstreamen utarmar mångfalden."
 Och då avsåg du förstås inte enbart det jag nämnde igår kväll, den klassiska musiken, utan även t.ex. visor och annan bra musik (som jag, en lyssnare, tycks ha missat eftersom några av namnen för mig var obekanta).

Det andra jag fäste mig vid var (min kurs.):
  
"Mitt radikala förslag är att helt slopa musiken i Radio Vega i flödet och satsa allt på det talade innehållet, göra radio med livsviktiga ämnen och oumbärliga samtal.
   Musiken kunde med fördel spelas när det finns en tanke bakom den och den har ett sammanhang."

När det gäller redaktörer som ständigt åberopar lyssnarundersökningar undrar jag VAD som riktigt avses - alltså med dessa undersökningar, inte med Din reaktion, som nämns i kolumnen.
   Mig veterligen görs lyssnarundersökningar nuförtiden s.g.s. enbart på nätet. Vi som är aktiva radiolyssnare - är väl inte ofta på nätet! Det är ju radion vi tycker om! Alltså har vi sällan ens deltagit i någon sådan undersökning. Hur räknar man svarsprocenten där?
   På nätet är det väl mest nördar som vistas. Det här betyder med andra ord att t.ex. en stora grupp äldre personer, ofta med radion som sitt ständiga sällskap, överhuvudtaget inte har kommit till tals!
   Själv är jag något 60 och får ständigt höra: "Bloggar du? Nej, JAG är aldrig på nätet!" Eller: "Vad, ger DU kommentarer på YLE-sidor? Ja, du hinner med det, du! Såna går jag aldrig in på."


I morse fick jag ett mejl, från lärarhåll, där det stod: "Håller helt med Kvist jag med."


*

Idag vill jag ytterligare ställa en alldeles egen fråga med anknytning till radiomusiken:

Varför har Musikväktarna i år reducerats tilll bara "musikväktaren" (i singularis)?!
   En stor del av charmen i det programmet har förut bestått i just det att två musikkunniga personer samtalar inte bara med ringarna utan också med varandra och på ett inspirerande sätt kompletterar varandras kunskaper och erfarenheter.

Dessutom tycker jag personligen faktiskt inte att en Sven-Bertil Taube-visa som Så skimrande var aldrig havet (detta utslitna, urvattnade, sönderspelade örhänge!) alls hör hemma i ett önskeprogram som ska handla om i första hand klassisk musik. Den hörde hemma i "bortgångna" Liv i luren - och visor kan gärna också nu ha ett eget program.
   Visst är gränserna för vad som ska rymmas med i ett program som Musikväktarna tänjbara, men någon måtta kan det väl få vara.

1 kommentar:

  1. Just ja, nu är det tisdag och nu fick man åter en gång hela stämningen förstörd såhär lagom till läggdags. Om nu ni på Radio Vega prompt måste dela in musikkvällarna enligt genre, och om ni nu måste ha nyhetssändingar mellan Amadeus, Musikväktarna, Konserten och Bokmagasinet - så ha det då! Men var snälla och lämna bort de där riviga skvalmusiklåtarna efter varje nyhetssänding, åtminstone just på tisdagskvällarna! Jag har kontaktat redaktionen om detta en gång och de höll med mig och påstod att det varit en engångsföreteelse - men det har varit så flera gånger sedan dess, inte minst idag. Helst borde de här jytälåtarna lämnas bort helt och hållet - vad finns det överhuvudtaget för skäl att ha något sådant mellan olika program?

    SvaraRadera