28 mars 2015

Gungbrädespolitk?

God morgon! Eller blev det redan förmiddag ...

Drömde att jag stod på ett torg eller nånting, en stor flygmaskin kom mullrande snett bakifrån och lågt flygande över mig och det övriga folket och började brinna, lyckades ta sig lite högre upp i luften men lågorna slog ut – och jag vaknade som vanligt just i det ögonblick explosionen eller katastrofen skulle ha ägt rum; så har det ofta varit i livet också, att jag kommit undan ett eller annat i sista sekunden … (Se t.ex. Natten skingras, dagen gryr. Som jag f.ö. också drömde om, under nattens andra halva: att det var en namngiven belackare som avsiktligt läst den ”fel”, som om den varit ytlig och bestått av enskilda dikter – naturligtvis ”dåliga”, eftersom de aldrig avsetts att bli lästa som självständiga dikter.)

Eftersom jag ingenting mer minns av natten har jag på det hela taget säkert sovit gott.

Däremot har jag vaknat till ett visst grubbel över Skavlans intervju med Jimmie Åkesson igår. Här ett utdrag ur min sms-växling med en person strax efter programmet:


A: Knopfler = sympis men den där politikerjuttun gick f långt o var f lång.
B: Jepp! Litet för Soini-aktig tycks Jimmie vara. Men bra musik.
A: Men det värsta är att arbetslösa, pensionärer o sjuka HAR det sämre än många invandrare ... Inte PÅ GRUND AV invandrarna - men NÅNGING är fel NÅNSTANS o de där partierna utgör ett "symtom" man borde HÖRA åtminstone ... Tror jag kanske röstar blankt i år ...?
B: Japp, du har rätt, jag sa just samma sak ... Inte för att vara rasist, men visst borde man tänka på det "egna" folket också.



Självfallet är det inte invandrarnas fel att andra grupper fått det sämre, så dem är det inte rätt att skylla på för det, men i praktiken verkar det vara så att den allt hårdare utslagningen av människor i dessa andra grupper tidsmässigt sammanfallit med den ökade invandringen.

Det är så klart inte rätt att vara ”rasistisk” (detta ord tycks numera oftast ha överförd betydelse; det finns väl inte alls raser) gentemot invandrare, men t.ex. ageismen (åldersdiskrimineringen/ålderismen) är inte alls mindre ”rasistisk”.

Förstås är det inte så, att när två fenomen uppträder samtidig är det ena automatiskt en orsak till det andra! Det kan lika gärna vara någon 3:e, 4:e, 5:e faktor som är upphovet till båda.

I så fall är det inte från början sverigedemokraterna och sannfinländarna som ställt två folkgrupper mot varandra (såsom i exemplet i programmet) utan de pekar nu på att en sådan "gungbrädespolitik" förefaller att i praktiken (om än kanske oavsiktligt) redan ha ägt rum. Hur har det gått till ...?

Om det är så här, att beslutsfattare ställer olika grupper av utsatta i var sin ända av ett gungbräde (och rentav utan att märka det), så borde vi nog lyssna på vad de nya "uppstickarpolitikerna" försöker säga - inte bara vända dem ryggen utan att ha rett ut vad som ligger bakom det.

Dessa de nya "förenklingspartiernas" existens och stora röstetal i olika länder visar alldeles säkert att någonting har gått fel - vi borde följaktligen se efter vad det är som gjort det.

Antagligen har de fel i sin förmodan att problemen med våra allt mera trängda arbetslösa, sjuka och pensionärer skulle kunna lösas med minskad invandring. Däremot hade JÅ i gårdagens program rätt i just det att de andra borde lyssna på hans parti och gå med på att förhandla med det. (Vilket naturligtvis förutsätter att det inte låser sig vid alltför svartvita formuleringar.)

Jag har inte bara själv fått känna på en del överraskande orättvisor i mitt eget skinn (som först sjuk, sedan arbetslös, därefter överkompetent och därmed "missbrukad" kommunalanställd, samt till sist pensionär med högre skatt än när jag lyfte lön), utan jag har dessutom haft kontakt med många andra - både personligen och via böcker - som vittnat om de mest märkliga "system" som gjort livet i högsta grad opraktiskt för dem/oss.

Inte endast åldringar (detta vackra, med vishet och värdighet förknippade, ord som bara finlandssvenskar längre brukar) har som känt problem utan ungdomar också – men har inte utslagningen av unga i sin tur utslagningen av deras föräldrar och andra äldre som orsak?

Hur ska man kunna öka köpkraften (inte minst av inhemska och/eller ekologiska produkter), om mänskor knappt har pengar över till boende och mat?

Hur ska man kunna få folk att inte ”belasta sjukvården” om de inte har råd att äta annat än billiga importvaror och halvfabrikat?

Och varför höjer man pensionsåldern och vill förkorta den tid då arbetslösa har rätt till bidrag, när varken äldre eller arbetslösa överhuvudtaget anställs – hur mycket man än söker jobb väljer arbetsgivarna praktiskt taget alltid unga och såna som redan har ett jobb och följaktligen bara vill byta!

Samhällen finns till för att individer ska kunna samsas om skötseln av gemensamma angelägenheter.

Politik är inte att lägga sten på börda.

Ska i varje fall inte vara det.

22 mars 2015

Lappland och Värmland - resa och lektyr [Häromdagen läste jag ... IV]

Bara några ord, för nu börjar det bli bråttom. Jag har fått understöd från Nylands svenska kulturfond - Tusen tack! - och det skulle gälla att hålla tidtabellen. Håller nämligen på med ett bokmanuskript, som jag än en gång har "sprättat upp" likt en mönsterstickning där nån figur inte stämmer, just som jag ska börja maska av. Ett par veckor till, eller åtminstone påsken, behöver jag på mig innan jag sänder in det till förlaget (bäst att inte ännu nämna vilket, ifall det blir refus eller så).

Men man kan inte sitta vid dator alla dar, inte bara "bo" i sin text och vistas hemma - så jag har under veckan med liv och glädje vistats några dar hos mina släktingar uppe i norr. Eftersom jag inte bloggar om och framför allt inte publicerar bilder på nulevande barn, eller för den delen på andra personer heller utan lov, får ni nöja er med bilden av mig själv och en hund. (Mössan, också lurvig och lossande "hår", glömde jag visst på tåget hem. Det var min "Kölner-mössa" - men den hade gjort sitt. Här i Karis är det inte kyla utan sand man får skydda sig mot.)

Jag som aldrig varit "hundmänska" har ändå ibland kunnat komma riktigt bra överens med en och annan vovve. Mellan två mänskor som är plus/minus 70 uppstår det ofta ett slags samförstånd. Tydligen gäller detta varelse som varelse, såsom här (räknat i mänskoår), mellan mig och Hilla, med ett slags likgiltig men ändå medveten kontakt: "Det är som det är; man är nöjd så länge det varar, njuter - om än inte euforiskt - av varje stund". I ett visserligen skarbeklätt och halt, men ändå solklart vinterlandskap går det som av sig själv. Det kom nu bara att vara jag som höll i kopplet:

Hilla och jag (Foto: Hillas matte)


Efter hemkomsten fann jag till min glädje att Heidruns Tidender (1/2015), som precis firar 25-årsjubileum - ja, det är väl hela Heidruns som firar - hade publicerat ett litet kortprosastycke av mig: "Orkesterföreställning" (som bygger på en dröm).

I samma nummer hade också Lars Huldén en gratulationsdikt, och några andra prosa eller dikt, till exempel Michael Augustin, som jag aldrig ens hört talas om; han är en tysk författare och journalist, vars bok Till flaskpostens mottagare, med dikter och kortprosa i svensk översättning i sommar ska utkomma på Heidruns förlag.

Till påsken ordnar Heidruns Bok- & bildcafé för 19:e gången en utställning under namnet Övre Frykens Konstrunda. Några av bilder av verken ingick i "tidenderna", verk av Leif Nelson och Mario Rojas.

Synd att man bor så långt borta som jag. Annars hade jag gärna varit en av dem som besöker inte bara utställningen utan även Sällskapet Heidruns vänners årsmöte, som äger rum just idag, och röstat emot den nedläggning av just denna förening som dess egen styrelse - till min och säkert mångas bestörtning - tycks ha föreslagit.

Utan kontakt med denna värmländska förening vet inte jag var jag skulle vara: så mycket fina förslag till läsning har jag fått via Heidruns Tidender - bara för att nämna ett exempel. Under min långa tågresa nu i veckan läste jag dessutom Bengt Berg: Mellan Nordkap och Syrakusa. Betraktelser, kallar han sina texter. (Varför har inte biblioteken mera än nu av just: betraktelser? Korta, välskrivna texter, som inte är romaner/dikter/essäer/kolumner/kåserier men som vidgar vyerna och djupen - samtidigt som de är lätta att läsa, ta till sig, och även känna igen sig i - som mänska.

Dessutom ger Heidruns Förlag ut böcker, som är långt mera läsvärda - för samtidigt både mera och mindre vana läsare, barn som vuxna, lyrik som prosa - än det mesta som syns på de kommersiella reklampelarna. En av dessa fick jag också nu hem med posten: Kära Selma! Litteraturpristagarnas tack (utgiven 2013 i samarbete med Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris och med förord av Bengt Berg). En vacker bok - som nu läggs till stapeln på mitt nattygsbord (en plastlåda innehållande en del av mitt antikvariat).

Länge leve Heidruns: förlaget, bok- och bildcaféet, samt Sällskapet Heidruns Vänner!

Länge leve även flera andra småförlag - det gäller att ta vara på källor och oaser, inte minst i tider av dagligt brus och dån.


Hilla (Foto: BM Storgårds)






09 mars 2015

Solen skiner. Amaryllisen, som efter två stora kullar slutat blomma,


blickar nu mot våren.



PS Man kan kanske säga att den blev mer fotogenisk på eftermiddagen. Eller fåfäng. Samarbetsvillig. Anpassningsbar ...





Foto: BM Storgårds

06 mars 2015

Bengt Bergs Blogg: Dikter genom 40 år, en recension i Wermlandiana

Bengt Bergs Blogg: Dikter genom 40 år, en recension i Wermlandiana: Den solidariske poeten från Torsby ”…född i Torsby och har familjegrav där ”. Bengt Berg är en värmländsk poet som inte nöjer sig med a...

*

Det här var väl glädjande! För egen del tillägger jag gärna att Bengt Bergs dikter äger en allmängiltighet som gör att man alls inte behöver vara värmlänning eller ens ha varit i Värmland för att ägna sig åt att läsa dem - om och om igen ... De innehåller så mycket, inte bara ovanpå raderna, som går in genom alla hudens porer, de har ett existentiellt innehåll som gör dem till verkligt stor poesi. Och de tar, som sagt, också avstamp i världen långt utanför Värmland. Mångsidighet är aldrig "fel" - tvärtom!

*

Hinner själv inte blogga mera nu, på ett tag. Kanske berättar jag varför - vid påsktiden eller så. Läs hellre dikter än bloggar! (Eller ögna snabbt igenom bloggarna, så ni vet vad som är på G, men ta det lugnt när ni läser lyrik!)