22 mars 2015

Lappland och Värmland - resa och lektyr [Häromdagen läste jag ... IV]

Bara några ord, för nu börjar det bli bråttom. Jag har fått understöd från Nylands svenska kulturfond - Tusen tack! - och det skulle gälla att hålla tidtabellen. Håller nämligen på med ett bokmanuskript, som jag än en gång har "sprättat upp" likt en mönsterstickning där nån figur inte stämmer, just som jag ska börja maska av. Ett par veckor till, eller åtminstone påsken, behöver jag på mig innan jag sänder in det till förlaget (bäst att inte ännu nämna vilket, ifall det blir refus eller så).

Men man kan inte sitta vid dator alla dar, inte bara "bo" i sin text och vistas hemma - så jag har under veckan med liv och glädje vistats några dar hos mina släktingar uppe i norr. Eftersom jag inte bloggar om och framför allt inte publicerar bilder på nulevande barn, eller för den delen på andra personer heller utan lov, får ni nöja er med bilden av mig själv och en hund. (Mössan, också lurvig och lossande "hår", glömde jag visst på tåget hem. Det var min "Kölner-mössa" - men den hade gjort sitt. Här i Karis är det inte kyla utan sand man får skydda sig mot.)

Jag som aldrig varit "hundmänska" har ändå ibland kunnat komma riktigt bra överens med en och annan vovve. Mellan två mänskor som är plus/minus 70 uppstår det ofta ett slags samförstånd. Tydligen gäller detta varelse som varelse, såsom här (räknat i mänskoår), mellan mig och Hilla, med ett slags likgiltig men ändå medveten kontakt: "Det är som det är; man är nöjd så länge det varar, njuter - om än inte euforiskt - av varje stund". I ett visserligen skarbeklätt och halt, men ändå solklart vinterlandskap går det som av sig själv. Det kom nu bara att vara jag som höll i kopplet:

Hilla och jag (Foto: Hillas matte)


Efter hemkomsten fann jag till min glädje att Heidruns Tidender (1/2015), som precis firar 25-årsjubileum - ja, det är väl hela Heidruns som firar - hade publicerat ett litet kortprosastycke av mig: "Orkesterföreställning" (som bygger på en dröm).

I samma nummer hade också Lars Huldén en gratulationsdikt, och några andra prosa eller dikt, till exempel Michael Augustin, som jag aldrig ens hört talas om; han är en tysk författare och journalist, vars bok Till flaskpostens mottagare, med dikter och kortprosa i svensk översättning i sommar ska utkomma på Heidruns förlag.

Till påsken ordnar Heidruns Bok- & bildcafé för 19:e gången en utställning under namnet Övre Frykens Konstrunda. Några av bilder av verken ingick i "tidenderna", verk av Leif Nelson och Mario Rojas.

Synd att man bor så långt borta som jag. Annars hade jag gärna varit en av dem som besöker inte bara utställningen utan även Sällskapet Heidruns vänners årsmöte, som äger rum just idag, och röstat emot den nedläggning av just denna förening som dess egen styrelse - till min och säkert mångas bestörtning - tycks ha föreslagit.

Utan kontakt med denna värmländska förening vet inte jag var jag skulle vara: så mycket fina förslag till läsning har jag fått via Heidruns Tidender - bara för att nämna ett exempel. Under min långa tågresa nu i veckan läste jag dessutom Bengt Berg: Mellan Nordkap och Syrakusa. Betraktelser, kallar han sina texter. (Varför har inte biblioteken mera än nu av just: betraktelser? Korta, välskrivna texter, som inte är romaner/dikter/essäer/kolumner/kåserier men som vidgar vyerna och djupen - samtidigt som de är lätta att läsa, ta till sig, och även känna igen sig i - som mänska.

Dessutom ger Heidruns Förlag ut böcker, som är långt mera läsvärda - för samtidigt både mera och mindre vana läsare, barn som vuxna, lyrik som prosa - än det mesta som syns på de kommersiella reklampelarna. En av dessa fick jag också nu hem med posten: Kära Selma! Litteraturpristagarnas tack (utgiven 2013 i samarbete med Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris och med förord av Bengt Berg). En vacker bok - som nu läggs till stapeln på mitt nattygsbord (en plastlåda innehållande en del av mitt antikvariat).

Länge leve Heidruns: förlaget, bok- och bildcaféet, samt Sällskapet Heidruns Vänner!

Länge leve även flera andra småförlag - det gäller att ta vara på källor och oaser, inte minst i tider av dagligt brus och dån.


Hilla (Foto: BM Storgårds)






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar