30 april 2015

Valborgsmässoafton

Har inte riktigt tid med bloggen just nu, men råkade vid kaffet se en aforism av Carl

Hammarén: "Våren är vackrast en vinterdag." 

Den skulle jag ha sett igår, för då såg här ut  så här:




Denna charmiga snö föll dock under bara drygt en timme. 

I dag är det uppehållsväder, och solen vinner över de växlande molnen.

Det är nog att föredra på Valborg, tycker jag:)

"Glada Vappen" på er, och ta väl vara på er !!

Själv hör jag på sången från Vårdberget men tar för övrigt bara "helt vanlig

torsdag", så när som på en bit räksmörgåstårta - dock utan vin, för jag har en del

att göra. (Det hör till ålderns rätt att inte "måsta" festa.)

Cirka en timme senare, idag:










Foto: BM Storgårds


26 april 2015

Hur hjälpa offren i Nepal

Ja, som alla vet har det hänt en storkatastrof igen, denna gång i Nepal.
   Efter några om och men fann jag på Yles webbplats en faktaruta med information om på vilka olika sätt var och en kan ge ett bidrag till hjälpen:

http://svenska.yle.fi/artikel/2015/04/26/kraftiga-efterskalv-drabbar-nepal

Själv valde jag till att börja med sms-alternativet till Röda Korset (15 euro): Man skriver SPR som meddelande, och sänder det till nummer 16499.
   Man kan också ringa Röda Korset: 0600-122 20 (20,28 euro plus lokal/mobilstamalsavgift).

PS Dessa telefonnummer gäller självfallet i Finland. Andra länders hjälpnummer vet jag inget om.





07 april 2015

"Ers myndighet behagar skämta?"

Hufvudstadsbladet har nyss på nätet publicerat årets bästa aprilskämt - men varför först idag; det är ju den 1 april dessa påhitt brukar komma? 

Det stod där att myndigheter varnar för blöjor och barnskrik! Den "skitiga blöjan" berättar de att enligt en arbetsplatshälsovårdare utgör "'biologisk exponering' och därmed en hälsorisk" för den som anställs som hemhjälp.

Läser man vidare börjar man emellertid - tyvärr -  tvivla på att det hela alls är något skämt. Notisen bygger nämligen i sin tur på en kolumn som ska ha ingått i dagens Helsingin Sanomat och som berättar om något som verkligen har skett.

Varningen i fråga ska ha gått på hela 15 sidor där det förutom för kissblöjor, barnskrik och smutsiga barnstjärtar varnats för de tvättmedel som finns i ett hem, eftersom dessa anses utgöra "kemisk belastning" och för "krävande situationer i umgänget med barn och föräldrar" eftersom sådana kan
utgöra "psykisk stress" för den anställda.

Nu kan jag inte återge allt, det vore att stjäla uppmärksamheten från själva tidningarna (så många härifrån mitt hemland som nu alls läser den här bloggen, hmm ...), så jag uppmanar folk att i stället skaffa fram och begrunda dagens tidningar. Här följer länken till Hbl:
http://hbl.fi/nyheter/2015-04-07/748031/myndigheter-varnar-blojor-och-barnskrik

Såsom jag förstår artikeln eller notisen borde en stackars hemhjälp enligt myndigheterna förutom sina normala arbetsuppgifter, de som hör till yrket, hålla på och anteckna alla de minste "risker" som hon eller han stöter på och dessutom "med hälsovårdes egna termer", alltså på byråkraternas eget språk.

Det låter nästan som när man försöker deklarera numera - för att begripa sig på terminologin borde man visst vara minst kandidat från hanken ... (I alla fall ska man absolut inte ha studerat svensk språkvård.)

Och på tal om just "hälsovården" kan jag inte låta bli att minnas: för några år sen (ganska många nu redan), när jag var allvarligt sjuk, förstod varken kanslipersonal eller försäkringsläkare uppenbarligen alls vanlig svenska eller ens vanligt läkarspråk - för trots 3 läkares och 1 tandläkares utförliga och välformulerade intyg där min arbetsoförmåga i klartext förklarats och bekräftats, fick jag då som svar att det enligt myndigheterna inte framgick (sic!) någonting sådant av dessa dokument.

Jag överlevde trots allt den gången, och blev ett år senare arbetsförmögen igen, men det här byråkratiska och kategorisernde sättet att relatera till verkligheten tycks sitta i hos många i vårt samhälle också nu.

Skrivbordskunskap som pluggats utantill och blivit till "papegojfraser" utan att de studerande verkligen haft tid och möjlighet att relatera den till en levande biologisk verklighet kan tydligen ställa till det för både en och annan. I alla fall gissar jag att det både nu och då kan ha varit fråga om någonting sådant ...