30 augusti 2015

Fortsättningsvis ...

Söndag igen, i morgon är det tre veckor sedan jag förde min dator på reparation. Ser att några besökare från bland annat Finland och Sverige varit inne på min blogg, men själv har jag helt kommit av mig. Visste inte att man kunde känna sig som i ett vakuum när man saknar dator. Värst är det förstås med de texter och manus som det inte gått att jobba vidare på - mer än "sådär", med papper och penna.

Jag hade också i augusti tänkt göra minst en elektronisk ansökan, men sådant tar vanligen längre tid än den lilla stund man har till sitt förfogande vid bibliotekens datorer (vilket jag visst en gång redan har nämnt). Det borde egentligen ingenstans i samhället få vara så att bruk av dator görs till ett tvång - de gamla alternativen med för hand ifyllda blanketter borde alltid kvarstå som en sista möjlighet. Det är ju inget ovanligt att en dator eller printer strular.

Är det någon som har en uppfattning om vad som är rimlligt när det gäller att fixa en delvis, men inte helt, kapsejsad dator? Jag gjorde själv allt den "bad" mig om, men trots att den "sade" att allting var okej, fungerade den som i slow motion, och ut på nätet kom man inte (Firefox: inte alls; Internet Explorer: in men inte längre - sedan låste sig datorn helt.)

Nu kom det förresten en åskskur. Bäst att stänga också den här datorn som jag "gästar" idag. So long!

20 augusti 2015

Datorn på "sjukhus"

Det tycks ha gått en månad sen sist. Min dator kraschade mitt i en konsert den 9 augusi. Mitt i Sibelius, som jag satt och lyssnade på. Jag lyckades få lite liv i maskinen och gjorde allt den bad om tills den verkade nöjd - ändå förblev det omöjligt att komma ut på nätet.


Nästa dag förde jag den till en teknisk firma men där har man ännu inte lyckats komma på vad som är fel. Och vad sa då jag, sedan jag äntligen idag vågat fråga? Jo, att jag gott kan vänta ett tag till.


Det kan jag inte. Jag har en massa saker att göra, invecklade elektroniska ansökningsformulär som ska fyllas i och sparas och printas ut - inte räcker en bokad liten tid vid bibblans dator till sådant.


Varför svarade jag att jag kan vänta? De kan ju köra en Recovery cd, jag har alla mappar och filer på sticka. Men nej - liksom alla andra håller också jag uppenbarligen på att bli så hjärntvättad av dagens teknokrati, att jag börjat anse det normalt att alltid vänta, att vara styrd av tekniken, att gladeligen finna sig i att ens livstid går åt för den skull ...


Det är som om datorn vore en rullstol. Vi kan inte längre gå fritt. Utan stol är vi sålda.