20 augusti 2015

Datorn på "sjukhus"

Det tycks ha gått en månad sen sist. Min dator kraschade mitt i en konsert den 9 augusi. Mitt i Sibelius, som jag satt och lyssnade på. Jag lyckades få lite liv i maskinen och gjorde allt den bad om tills den verkade nöjd - ändå förblev det omöjligt att komma ut på nätet.


Nästa dag förde jag den till en teknisk firma men där har man ännu inte lyckats komma på vad som är fel. Och vad sa då jag, sedan jag äntligen idag vågat fråga? Jo, att jag gott kan vänta ett tag till.


Det kan jag inte. Jag har en massa saker att göra, invecklade elektroniska ansökningsformulär som ska fyllas i och sparas och printas ut - inte räcker en bokad liten tid vid bibblans dator till sådant.


Varför svarade jag att jag kan vänta? De kan ju köra en Recovery cd, jag har alla mappar och filer på sticka. Men nej - liksom alla andra håller också jag uppenbarligen på att bli så hjärntvättad av dagens teknokrati, att jag börjat anse det normalt att alltid vänta, att vara styrd av tekniken, att gladeligen finna sig i att ens livstid går åt för den skull ...


Det är som om datorn vore en rullstol. Vi kan inte längre gå fritt. Utan stol är vi sålda.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar