22 september 2015

Försöker följa med

Det kanske är någon som undrar varför en bloggare som jag inget säger om flyktingkrisen. Det är lättare att engagera sig i en näraliggande sak som detta med pendeltågen ... (Varför de måste kallas Y-tåg eller "bokstavståg" överhuvudtaget är det väl få som begriper.) Den är det just inte annat än resenärerna själva som tycks bry sig om - tyvärr. Även om en namninsamling nu lär ska vara på gång.

Flyktingfrågan diskuteras däremot av alla och överallt; inte heller jag har i muntliga diskussioner ställt mig helt utanför. Men snarast gäller det väl för envar att nu överhuvudtaget försöka hålla sig à jour med vad som sägs i nyheterna och aktualitetsprogrammen samt sedan avvakta och se om det finns något man själv kan göra.

Naturligtvis gäller det i första hand att utgå ifrån att de som flytt och kommit hit är i nöd. Men å andra sidan: ju större människomängder, desto jämnare brukar väl gausskurvan vara?

Tidningarna mest bara bläddrar jag igenom (eftersom jag själv inte prenumererar) men på åtminstone "Ykkösaamu" lyssnar jag varje morgon, och så finns ju "det förbannade men stundom så välsignade" nätet. Varmed jag inte avser bloggar utan nyhetssidor. Synd bara att så många av dem är avgiftsbelagda. Ändå finansierar väl t.ex. Hufvudstadsbladet till större delen sina nätsidor med annonser? Det var ju gratis att läsa dem förut.

Nej, nu ska jag ut på stan. Nätet i all ära -  ett nät är ändå alltid: ett nät.

Min bror och jag har en gång räddat en dopping ur vår närmsta grannes abborrnät.






16 september 2015

Indragna tågturer till Västra Nyland

Satte undantagsvis ut mitt namn i en Yle-kommentar. Nittionio av hundra använder signatur, men när jag nu den här gången ändå skriver samma sak också i bloggen, så:


"Skulle det nu helst handla om 'landsbygden' men nu är ju Karis de facto på pendelavstånd från Helsingfors. Resan tar knappt en timme och närheten i kilometer är på förortsnivå om man jämför med kommuner kring exempelvis London och Stockholm, där pendeltåg och bussar går dygnet runt. Är Helsingfors en huvudstad eller inte? Dit och därifrån borde man från orter på ca 100 kilometers avstånd kunna komma åtminstone nästan dygnet runt. Det är självklart att folk bor på närorter kring en storstad. (Dessutom fordras det av arbetslösa att de tar emot jobb långt hemifrån.)

Vad kvällstågen beträffar tycker jag det är 20-tåget som skulle kunna dras in och ersättas med ett tåg klockan 20.30 och ett klockan 22.30. Då bör både övertidsarbetande, pensionärer och kulturellt intresserade personer slippa ta in på hotell över natten.

Buss är inte detsamma som tåg! Ändå kunde naturligtvis också bussar gå mellan Helsingfors och Karis-Ekenäs-Hangö under intervallerna - då när det inte går tåg."


Konstig känsla att "inspirerad" av lokalnyheterna behöva engagera sig i sådant här - som borde fungera av sig själv utan årliga debatter rörande Västnyland, kustbanan och tågen - samtidigt som  Ykkösaamu nästan helt och hållet handlar om EU och flyktingfrågan ... Hur ska vi förresten kunna hjälpa dem som kommer hit om vi samtidigt kör ner vår egen infrastruktur?


En stat är inte ett vinstdrivande företag, utan en organisation som har sitt existensberättigande därför att invånarna i ett land behöver få gemensamma angelägenheter skötta.



13 september 2015

Dimman lättar ...

Datorn är återbördad.
Efter 2,5 dygn av frågor och svar och hjälp och råd (och svordomar däremellan) även någorlunda möjlig att ha användning för. (Tänk er att avhämta en nyreparerad bil som ännu inte går att köra ens hem från verkstaden med.)
Tack, alltså - ingen nämnd och ingen glömd!
Att jag nu är trött och lakonisk beror också på att jag vakade igår, ända till 1/2 1 med The Last Night of the Proms, dock vid radion, inte datorn - för sistnämnda höll under hela konserten på med dagens ca hundraelfte till hundrasextioåttonde uppdatering.
I morgon är det måndag och ingenting finns längre att skylla lättjan på.
Om det nu är lat jag har varit: ca 90 böcker har jag hittills läst i år, drygt 20 av dem under de 5 veckor då datorn var borta.
Vad jag ska göra nu tänker jag inte säga. "If you talk about it, you lose it." (Fast denna sanning är som känt bara halv.)
Vi lever i dimmor av olika slag, denna tid på året ändå mest konkret om nätterna.
Det är så fint varje gång dimman lättar, vilket jag fann ett bevis på också här:
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10153216461687865&set=a.121053562864.93082.543967864&type=1&theater
Denna söndag idag var så klar, här i Karis, som den bara är när den är som bäst i september.


01 september 2015

Hösttermin

Som tur var har inte många tagit del av datorbekymren - det finns, som en vän skrev till mig, så mycket som är värre och inget hus har nu ändå brunnit upp ... (Fast hela trapphuset i det jag bor i stinker thinner/bensin/någonting/jag vet inte vad sen ett och ett halvt dygn tillbaka.)


I alla fall har datorn nu åkt iväg till tillverkaren, för andra gången i år, så att sen får man se. Den firma som lovat försöka fixa den hade inte kunnat, och heller inte meddelat mig att det inte gick. Hårdskivan var helt enkelt sönder, sade man när jag äntligen kom till rätt instans. Måndagsexemplar. Inget ovanligt alls, med andra ord - inte för mig i varje fall.


Men 1 september, hör ni! Är inte det ett magiskt datum? Åtminstone för oss som förr alltid började i skolan just den dagen. Inte förrän dagen innan hade man vinkat farväl till sommarstället. Plötsligt gick man inte barfota längre. Men också staden hade sin charm. Jag kan ännu minnas hur jag låg i mitt rum och hörde bilarna surra om natten utanför - och hur jag då njöt. av att åter vara i stan. (Trafiken var förstås mycket lugnare då än nu.)