01 september 2015

Hösttermin

Som tur var har inte många tagit del av datorbekymren - det finns, som en vän skrev till mig, så mycket som är värre och inget hus har nu ändå brunnit upp ... (Fast hela trapphuset i det jag bor i stinker thinner/bensin/någonting/jag vet inte vad sen ett och ett halvt dygn tillbaka.)


I alla fall har datorn nu åkt iväg till tillverkaren, för andra gången i år, så att sen får man se. Den firma som lovat försöka fixa den hade inte kunnat, och heller inte meddelat mig att det inte gick. Hårdskivan var helt enkelt sönder, sade man när jag äntligen kom till rätt instans. Måndagsexemplar. Inget ovanligt alls, med andra ord - inte för mig i varje fall.


Men 1 september, hör ni! Är inte det ett magiskt datum? Åtminstone för oss som förr alltid började i skolan just den dagen. Inte förrän dagen innan hade man vinkat farväl till sommarstället. Plötsligt gick man inte barfota längre. Men också staden hade sin charm. Jag kan ännu minnas hur jag låg i mitt rum och hörde bilarna surra om natten utanför - och hur jag då njöt. av att åter vara i stan. (Trafiken var förstås mycket lugnare då än nu.)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar