14 februari 2016

Alla hjärtans vän(sön)dag

Glad Vändag på er, ja - alla som jag inte haft kontakt med på andra sätt! - fast det stod nånstans att den håller på att bli en dag för kärlekspar också i Finland, så då får vi väl återgå till Alla Hjärtans Dag, just när vändagen som en dag för alla slags vänner höll på att bli accepterad ... Vet inte - för min generation känns den inte riktigt naturlig på någondera sättet, en tradition som var utrikisk och exotisk och bara stod i engelskaboken ...
   Jag har målat och kluddat, det är inte klokt hur mycket tid det tar, när man nån sällsynt gång kommer sig för med det också hemma; det ska tas fram alla möjliga penslar och färger och papper, och köksbordet ska tömmas, och sen ska det städas efter en och då har det börjat skymma och man skulle ju egentligen gått ut och hit och dit ...
   Bäst blev de målningar som liksom uppstod av sig själva när jag testade vatten- och färgmängden och torkade penslarna - dock ingenting att visa upp. Ett minimalistiskt landskap hängde jag faktiskt upp bredvid tamburspegeln; mina skisser är trots allt snyggare än tidigare hyresgästers gamla fula spikhål ... Ni skulle se på vilka konstiga ställen jag har tavlor, alltså riktiga, som andra har gjort.
   I morgon, måndag, ska jag se till att ägna mig åt nåt nyttigt! Det finns blanketter att fylla i och annat byråkratiskt jag inte vanhelgar vilodagen med ...
   Så mycket gör jag nu strax, i skymningen och halkan, som att gå till bibblans inkast med romanen jag igår läste ut: Katarina Mazettis Snö kan brinna. Som gammal sextioåtta eller sjuttiotalist kunde jag rätt länge tycka den var mera tråkig än humoristisk (och var kom all spelmansmusiken ifrån, inte fanns det sånt i "politiska" eller "sociologiska" kretsar hos oss?), men mot slutet brev den bra och allmängiltig och berörde t.ex. ondska och godhet som jag nyss hört ett samtal om på Arenan: http://arenan.yle.fi/1-3270128?autoplay=true
   Det var igen ett Pia med flera-program, Ont och gott, från den 22.1. Riktigt bra - frånsett att någon ibland lite generaliserade: alla, ingen, alltid, aldrig ... - Nej, nu slutar jag. Hinner inte skriva om allting. Lyssna!

10 februari 2016

Det är som det är

Oj, vad det plötsligt är besök på min blogg, från flera håll i världen - och så har jag ingenting skrivit. Började faktiskt häromdagen på en "bokblogg" men märkte att tiden inte räckte till för allt det jag ville säga, så då fick det vara helt och hållet. Efter det var jag på födelsedagskalas, där vi var två som fyllde ojämnt (7 och 67), och hade det väldigt trevligt. Men bilder på människor och framför allt barn lägger jag inte ut i bloggen. Och några målningsförsök har jag inte; dem kan jag till och med. själv bli trött på. Fast jag fick ett staffli i present: 13 cm högt! Och med med målarduk på ram, 5 x 7 cm. Det blir till att vara minimalist. Fast jag vågar nog inte röra det hela. Åtminstone inte med pensel. Och inte efter dagens kurslektion. Där satt alla andra och målade av, från vykort och broschyrer, och lyckades få till det, med nyanser och allt, så man nästan kunde tro de tagit laserkopior. Jag bara klottar (finlandism). Då blir det vad det blir. Förra veckan åstadkom jag något som liknade Astrid Lindgren på rymmen från Selma Lagerlöfs gås, den i Nils Holgerssons resa. Hemma, när jag vände samma bild uppochner, föreställde den alldeles tydligt en gumma mjölkande sin ko. Som stod och viftade flugor med svansen. Och hade släppt en kopannkaka (finns inte ens i Finlandssvensk ordbok).
     Tågen från Västnyland går ju så sällan, så innan jag gick på kalaset i söndags hade jag tre timmar tid att fördriva i Helsingfors. Två av dem gick som ingenting: på Ateneum! Där har man nyligen öppnat en utställning om skulptören Auguste Rodin! Missade den dagens Pia med flera, i Radio Vega, som jag dock hörde på Arenan idag. Det var ännu bättre än vanligt, nämligen. (Annars hör jag sällan på Vega numera, sen mitt favoritprogram Musikväktarna börjat bli så urvattnat: bara en redaktör, som ensam inte hinner läsa på medan skivorna spelar utan mest bara upprepar, när de snurrat färdigt, det som redan sagts innan de började.) Här har ni länken till Pia-programmet, denna gång om vår tendens att kategorisera - var så goda: http://arenan.yle.fi/1-3235322

(Uppdaterat 11.2.16)