08 mars 2016

Vårvinter. Kvinnodag. Varning för halka

Borta i Värmland har de vårvinter:

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10153537272052865&set=a.121053562864.93082.543967864&type=1&t

Här i Karistrakten vet jag inte vad det är vi har. Gråvinter, kanske - om kvällarna med svartis som en osynlig hinna, ett lager färskfolie lagd över de till synes bara och sandade trottoarerna; men sandkornen når inte skosulorna ...
   På övergångsställena är de vita strecken halast.
   Ficklampa borde man ha, så svag som gatubelysningen är.

Kvinnodag idag lär det också vara. Säkert behövs den på sina håll; härstädes (utrotningshotat ord) finns det mera behov av medmänsklighetsdagar, eller kanske: hänsynsdagar.
   De flesta av mina arbetsplatser i livet (höll jag på att säga - men också pensionärer är faktiskt i livet, äntligen tycker många av oss) har varit kvinnoledda och kvinnodominerade. På sådana springer ofta kvinnor omkring som med stora osynliga förstoringsglas och letar fel på varandra ...
    När det som bäst haver varit, har jag åtminstone haft manliga chefer.
   Men visst har det funnits undantag!
   Människor är faktiskt inte sina grupper.

Men feminism vet jag inte vad det är. Enligt SAOL betyder en ism en ytterlighetsriktning. Det ska inte behövas någon ytterlighetsriktning för att vi människor ska behandla varandra jämlikt.

Jämlikhet är för övrigt inte detsamma som likhet. Vi behöver inte se likadana ut, vi behöver inte vara bra på samma saker. Om vi inte vill.

Och jämlikheten gäller inte bara män och kvinnor:
"Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person", står det i Grundlagens 2 kapitel." (Fetstilen min.)
Om den nu längre alls längre gäller.


* * *


Här får ni en vårvinterbild, som visserligen finns också annanstans i bloggen:



Det är frampärmen till boken Arla och moster My, illustrerad av Klara Sarban.
   I boken gör en flicka, kanske 2-3 år gammal, och hennes ganska mycket äldre moster barnvakt tappra försök till samspel med varandra.
   Båda är visst klokare när kvällen är till ända.


Fem-tio stycken, av denna bok, finns ännu till salu hos mig: bm.storgards@karis.nu

Dessutom finns det kanske några här:

https://www.facebook.com/ArlaOchMosterMy/?rc=p








2 kommentarer:

  1. Hänsynsdag är en ypperlig idé att införa! Visst är kvinnodagen också viktig, speciellt då den var ny och perspektivet behövde bli synligt. Morsdagen är fin - vi är födda av mödrar - men kan kännas exkluderande, kvinnodag inkluderar flera. Det finns ismer som humanism som betyder väldigt olika saker i olika sammanhang och feminism är också mångtydigt, för mig i all enkelhet det ideologiska termen och ett teoretiskt perspektiv på kvinnosak och genusmedvetenhet. De flesta kvinnosaksmänniskor ser manssaken också som viktig, nån motsättning på individuellt plan är det inte fråga om utan på ett strukturellt. Lönefrågan är fortfarande viktig! Tolkningsföreträde och respekt där inget glastak kommer emot. Själv tycker jag inte att höga poster är viktigare än att vara moderskapsledig: tvärtom. Detta med anledning av en norsk studie som omnämndes i morse i radion. Kvinnodagen firar jag med att hälsa kvinnor jag möter med "glad kvinnodag". Solidaritet och systerskap är det jag tagit fasta på. Jag tror - som många - att det finns mera skillnader inom än mellan könen. Genusvetenskap har uppmärksammat ojämställdhet och dess villkor - tänker jag. I ordet jämlikhet ingår mera än man-kvinna,jämställdhet är bra för det där med jäm-lik kan faktiskt - felaktigt -förvirra någon att tro på likhet som grund. Härligt är det med att ge lika värde och ändå vara olik. Hälsar inspirerar av bloggen ES

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, roligt med inspiration! Människor har olika synvinkel på saker och ting, det är därför man diskuterar:)
      Jag försöker fortsätta lite här; det var ganska mycket du tog upp.
      a) Hänsynsdag kom jag på igår i det ögonblick när jag skrev det, men det borde vi förstås ha alla dagar. Kvinnodag och mansdag också. Människodag.(Djurdag, träddag ...?)
      b) Vi är alla exkluderade i vissa sammanhang, inkluderade i andra. Sällan något att göra problem av.
      c) Jag tror man ska skilja mellan facktermer och ord i det vanliga språket. Och akta sig för ideologier. Kön duger oftast för genus. Jag är kvinna. "Alla är lika inför Gud" lär min farfar (domprost, 1869-1945) ha brukat säga, och vad jag försökte betona igår var att det finns andra än kvinnor som sällan eller aldrig bemöts med respekt, saklig lön/pension o.s.v., men för dem finns det inga ombudsmän och ister som "gör sak". Det borde heller inte behövas några ismer för sådant; det borde vara självklart att alla får ett människovärdigt bemötande och en rättvis lön för sitt arbete. Inte råder det lönemässig jämställdhet kvinnor emellan heller! Så det "strukturella" går nog på tvärs med "genustänket".
      d) Försöker i mån av möjlighet och "medvetenhet" undvika kategorisering av individer som olika ister, "kvinnosaksmmänniskor" m.m., men mina "förmödrar" verkar ha varit starka kvinnor. Där jag bodde som barn i Helsingfors kan jag inte minnas mig ha upplevt några osjälvständiga och maktlösa kvinnor - sådana har jag träffat på senare i livet, som "löneslavar" med barnen på dagis och senare vind för våg, och utan ork att ägna sig åt eget hus och hem ...

      Radera