26 maj 2016

Tilläggsinformation

Jag har numera en sån här sida också, offentlig (åtminstone för dem som är) på Facebook:


https://www.facebook.com/bmstorgards/


Det bör nog också framgå av länkarna här i marginalen.




                                                        Foto: BM Storgårds




25 maj 2016

Karis idag ...

... på min förmiddagspromenad:




















Foto: BM Storgårds

Läs bloggen Livslärd!


Det tycks finnas andra som hinner blogga, fast de är med på Facebook. Själv har jag verkligen kommit av mig, vad bloggandet beträffar, sedan jag också gick med där. Nå, det är förstås inte enbart därför - först hade jag influensa, och nu jag har en bok på väg och har läst korrektur. Och så är det detta med pensionärslivet: att man bara gör så mycket hela tiden, som man aldrig hann med förut - läser, till exempel. Nyss läste jag Sara Stridsberg:s senaste, Beckomberga, som var intressant för en som mig. Jag har nämligen jobbat på sinnessjukhus - ja, det hette så ännu i början på 1970-talet - både i Finland och i England. För båda dessa mentalsjukhus, Ekåsens sjukhus och Littlemore Hospital, har det gått som för Beckomberga. Verksamheten har lagts ner. Däremot förstod jag mig inte på författarens tidigare bok, Drömfakulteten, som jag också nyligen försökte mig på. Den "klarade inte" mitt vanliga "30-sidorstest". Vilket lika väl kan uttryckas så: det var jag som "inte klarade" den. Redan stilen och formen var sådana att det skulle tagit mig lång tid att komma in i textens rätta tonart och rytm. Sammanhanget skulle ha fordrat research också av mig - läsaren. Hur som helst, nu har jag - tack vare Facebook - kommit att ta del av Kerstin Rombergs senaste bloggtext, som jag finner läsvärd och tänkvärd:

http://livslard.blogg.hbl.fi/2016/05/24/inte-enhetskultur-men-flerstammighet-inte-ankdamm-men-fri-horisont/

Själv tycker jag, såhär som en kort kommentar, att vi radikalt och utan prut skulle ta och slopa begreppet ankdamm. Ankor må ha högt i tak, men de flyger knappast särskilt högt och långt - inte för att jag är någon fågelkännare - utan simmar bara runt, runt och kvackar med varann. I mänskliga ankdammar hackar man.

Ankdamm enligt Svensk Ordbok utgiven av Svenska Akademien (2009): "efterbliven eller stillastående miljö." Vem vill nu stanna i en sådan? Kan någon fågelkännare (Lars Sund?) hjälpa oss svensktalande i Finland att i enlighet med Kerstin Rombergs idé om en polyfoni skapa oss en bild av ett annat, ett rikare och mångsidigare fågelsamhälle? Ankor är färggranna, i och för sig, men till råga på allt brukar vi avbilda oss som de där gula, fula, badankorna som alla ser likadana ut. Typisk finlandssvensk självironi? Kanske det, men ändå: nej - hellre någonting mera skiftande, levande, och högt flygande! Är vi inte sådana så kanske vi blir det. Nomen est omen, eller hur? Den kulturellt sanktionerade självironin kan ibland också bli till någonting a) falskt, som därför ändå b) vänds emot en. Nu förirrar jag mig dock lite långt bort från det jag skulle tipsa er om, så jag slutar här. Läs i stället bloggen Livslärd - Lära av livet, särskilt just inlägget där från igår kväll (24.5.2016): Inte enhetskultur - men flerstämmighet. Inte ankdamm - men fri horisont.


08 maj 2016

Morsdagsros till läsarna - bättre sent än aldrig ...

I Finland var det Mors Dag i dag. Här en liten ros till den som vill ha en - håll till godo! Ha det bra!