Så förvånad man blir varje år, när man plötsligt befinner sig i snö,
mörker och november. Det är som att vara på resa; man hann inte riktigt
packa färdigt. Och här i sin nya tillvaro går man lite långsamt och
pysslar till gamla psalmliknande och rentav lite julaktiga melodier man
förra veckan knappt ens kunde föreställa sig. Inte nog med att man
accepterar faktum, man till och med njuter av det där smått
melankoliska; det är som att gå insvept i en värmande schal. Den dag man
kryper ur den blir man lika förvånad: "Vad den resan gick snabbt!" Idag
är det sju veckor till Vintersolståndet.
Foto: BM Storgårds
Du beskriver - nej uttrycker - den känsla jag bär. Vilan i november och det melankoliska, samtidigt tanken på hur snabbt allt går och hur förvånad man kan bli när årstider växlar. Det säger något om hur naturen är ett djup i oss.
SvaraRaderaI dessa känslor....K.E.S.